Efter att Graham Potter hade presenterat sin första spelartrupp fick han frågan om det kommer att avsättas mycket tid för teori nu när herrlandslaget samlas i Marbella.
– Jag tror ”less is more” är bättre, svarade den nye förbundskaptenen.
– Vi har inte så mycket tid. Det vore fel av mig om jag hela tiden pratade om teorier och idéer. Spelarna måste få skapa tydlighet, enkelhet. En miljö där de känner sig fria. Det är det viktigaste.
Om engelsmannen är rätt man för jobbet får framtiden utvisa.
Men svaret på frågan var det inget fel på.
I alla fall inte om du vänder dig till en 66-åring som precis har inlett ett nytt kapitel efter åtta år som förbundskapten. En som själv är stöpt i klubbmiljö – och som pratar engagerat om hur en tränare bäst hanterar hoppet från förening till förbund.
– Det är mycket, mycket, mycket större skillnad än vad folk över huvud taget tror och fattar, säger Peter Gerhardsson.
När DN ringer upp har han inga uppdateringar om var hans egen tränarbana fortsätter. Damallsvenskan? Tillbaka till herrfotbollen?
För tidigt att säga.
I väntan på rätt uppdrag blir det i stället en del föreläsningar där han bland annat pratar om erfarenheter från ett liv i fotbollens tjänst. Och om ledarskap.
– Mycket handlar om skillnaden mellan landslag och klubblag. Kan man öka den förståelsen så tror jag att det är bra, säger Gerhardsson.
Redan 2002 kom en försmak av vilka utmaningar förbundskaptener ställs inför. Efter att ha varit med och fört upp Enköping till herrallsvenskan tog han över P17-landslaget, en kull med bland annat dåvarande Arsenal-talangen Sebastian Larsson.
Senare i karriären, efter åtta framgångsrika år i Häcken, hade han således lite erfarenhet av det som stundande i damlandslaget. Ändå var det inte utan ögonöppnare och nya perspektiv som Gerhardsson inledde sin nya roll.
Som klubblagstränare irriterade han sig på om hans spelare användes på ovana positioner – säg vänsterback i stället för högerback – under en tio dagar lång landslagssamling.
I egenskap av förbundskapten var det dock inga betänkligheter över att exempelvis skicka upp Fridolina Rolfö på topp när hon samtidigt var vänsterback i Barcelona.
– När jag blev förbundskapten blev en av de viktigaste delarna därför att ha en bra relation med klubblagstränarna, att diskutera med dem och höra hur de såg på spelarna, säger Gerhardsson.
Att mängden träningar är betydligt mer begränsad i ett landslag kom så klart inte som en överraskning. Men att vara beredd på nya förutsättningar är ingen garanti för att sedan hitta rätt förhållningssätt till dem.
Framför allt var det inte alla utifrån som tog hänsyn till den konstform det faktiskt handlade om, tyckte Gerhardsson som tränade damlandslaget i 115 matcher.
På lika många år i Häcken kom han totalt upp i runt 350.
– Bara där ser man att det är enorm skillnad. Man förstår inte svårigheten med den här korta tiden man har med ett landslag, säger han.
Så hur effektiviserar en förbundskapten – som är van vid att jobba med spelare på daglig basis – sitt arbete när vederbörande plötsligt bara kan bedriva träningsverksamhet under fem landslagssamlingar per år?
Peter Gerhardsson har inte skrivit någon manual – men hade han gjort det finns det några punkter som han inte hade förbisett (se faktaruta nedan).
Utöver att hålla mycket rakt och enkelt, inte implementera en för avancerad spelstil och låta spelarnas individuella kvalitéer skina så är det – för det egna välmåendets skull – nödvändigt med tålamod.
Det var i alla fall nyckelordet för Roberto Martinez i hans omställning från manager i Everton till förbundskapten för Belgiens herrlandslag. Detta gällde inte minst när spanjoren helg efter helg såg klubblagsmatcher från läktaren, utan att få utlopp för kreativitet under långa träningslösa perioder mellan landslagssamlingarna.
– Det är omöjligt att träna landslag på samma sätt som du gör på klubbnivå. Först när du inser att det är helt annorlunda kan du utvecklas. Att släppa taget om förutfattade meningar är en avgörande del av en klubbtränares övergång till landslagsspel, har Martinez – numera förbundskapten i Portugal – sagt till The Guardian.
Peter Gerhardsson relaterar. Men till skillnad från Martinez har han svårt att se sig själv coacha ett annat landslag – utan känner en dragningskraft tillbaka till klubblivet.
– Med för många år som förbundskapten så skulle jag känna att det är för lite tid med spelarna. Totalt sett får du vara mycket mer kreativ i klubblagen, säger han.
I samband med Jon Dahl Tomasson intåg i herrlandslaget lyfte han direkt en vision om offensiv och underhållande fotboll. Han målade upp en långsiktig plan med tre faser. I början av den sista – ”The World Cup Campaign” – kollapsade allt.
Vad som är rätt och fel blir kanske en fråga om tycke och smak, men danskens djärva spelfilosofi verkar ha gått stick i stäv med Peter Gerhardssons riktlinjer, de som tog honom till ett OS-silver och två VM-brons.
Är det svårt att utveckla ett spel över flera år? Är det en ny giv varje samling eller kan man ha en långsiktig plan?
– Nej, jag tycker inte det. Vi valde bort den typen av strategi. Jag vet att vissa har pratat om att göra så, men för oss var det bara nästa samling som gällde. Vi skulle bara vinna de matcherna.
I veckan laddar herrlandslaget med fem dagar i spanska Marbella. Sedan väntar första testet för Graham Potter: gruppettan Schweiz borta i VM-kvalet.
I mars blir det antagligen VM-playoff. Matcher som bara måste vinnas.
Läs mer:
Johan Esk: Perfekt för Potter att börja med det stjärnlösa landslaget




