Centrum för idrottsforskning (CIF) har i en ny rapport analyserat kostnaderna inom ungdomsidrotten.
En allt mer kommersialiserad och professionaliserad ungdomsidrott utmanar idrottens större värde, menar CIF-utredaren Johan R Norberg, även professor idrottsvetenskap vid Malmö universitet:
– Vi säger inte att man måste backa bandet.
– Men om landets idrottsklubbar inte görs medvetna om hur de själva bidrar till kostnadsökningen riskerar idrottsrörelsen till slut att stå med en verksamhet som är avgränsad till enbart vissa grupper.
Rapporten överlämnas till regeringen på torsdagen. Stor vikt läggs vid så kallade fotbollsakademier för barn och unga. Akademierna, knutna till stora fotbollsklubbar, går i frontlinjen för en rörelse i förändring.
Det är i en unik delstudie som idrottsforskarna Stefan Wagnsson och Johan Högman (båda Karlstads universitet) samt Krister Hertting (Högskolan i Halmstad) har låtit 41 fotbollsföräldrar – med barn i olika typer av akademier – ge sin syn på verksamhet och finansiering.
Fakta.Akademier
Enligt CIF-rapportens definition.
● Begreppet akademi refererar till ”organiserade utvecklingsmiljöer i eller i anslutning till en idrottsförening, där barn och ungdomar grupperas, selekteras och tränas i syfte att främja långsiktig prestationsutveckling.”
● Verksamheten baseras på olika former av talangidentifierings- och selekteringsprocesser och ”kräver ofta en professionalisering av föreningsverksamheten i form av ökad mängd träning, arvoderade eller anställda tränare, extra träningsläger etc. Detta genererar i sin tur ökade kostnader.”
● Systemet är vanligast inom fotbollen.
Fram träder en bild där föräldrar uttrycker sig positivt om akademier som uppfostringsmiljö – och vill göra allt och lite till för att barnen ska nå sina drömmar. Men de beskriver även en värld av konkurrens, selektering, extrakostnader, statusjakt och en risk för tystnadskultur.
– De reella kostnaderna för en akademiplats är betydligt högre än vad många föräldrar räknat med, säger Johan R Norberg.
– Dessutom finns en ständig oro för att just deras barn ska bli bortvalda i ett senare skede. Därför vågar man inte riktigt ifrågasätta, för tränarna styr vilka som får vara kvar och vilka som får spela.
Som mest uppskattas den sammanlagda kostnaden för en spelare i en fotbollsakademi att uppgå till 50 000–60 000 kronor om året (mer om även föräldrars resor till bland annat cuper inkluderas). Verksamheten är föräldrafinansierad, menar en av intervjupersonerna i studien:
”Det är en suverän affärsidé för klubbar. En förälder som har drivit sitt barn genom en akademiverksamhet har lagt miljoner på det, och sen ’cashar’ klubben in när de (spelarna) säljs.”
En fotbollsmamma konstaterar att dyra extraträningar är avgörande inför selektionsmoment:
”Konkurrensen är hård. Alla är bra. Då gäller det att stå längst fram och då gäller det att armbåga sig dit … Att få privat träning är en väg att ta sig dit.”
En pappa berättar om hur hela livet kretsar runt dotterns fotbollsakademi:
”Hon är ledig tre veckor om året under sommaren. Resten är obligatorisk träning så vi anpassar våra semestrar och allting utifrån det.”
Att ha barn i en betydelsefull fotbollsakademi kan vara en statusmarkör i dagens rådande föräldraideal, skriver forskarna.
En pappa i studien formulerar det så här:
”Jag brukar säga att tillhöra en viss akademi är som att ha en Ferrari på uppfarten. Spelar ens barn i en sådan akademi, då vet alla vad det innebär. Det är en oerhörd status.”
CIF är noga med att påpeka att verksamhet och kostnader skiljer sig åt mellan olika akademier. Professionalisering och kommersialisering har även nått olika långt i olika idrotter och i olika delar av landet. Klart är dock att fotbollen som sådan (akademiverksamhet eller inte) är loket i svensk ungdomsidrott.
Därför är det intressant att se hur fotbollen ändrar beteende, till exempel genom att arvodera tränare, menar CIF-utredaren Johan R Norberg. Utvecklingen rimmar inte alltid med idrottens ambition om att vara en plats för alla.
– Idrotten har en dröm om att både vara en stor, ideell, demokratisk folkrörelse – och samtidigt närma sig marknaden. Det går inte riktigt ihop, säger Norberg.
Dyra avgifter kan stänga dörrar.
– Jag fattar att föreningar vill väl, vill bara göra bättre verksamhet och utvecklas. Men om vägen dit innebär ökade kostnader som medlemmarna ska betala, då blir det inte en verksamhet som är öppen för alla längre.
Årets CIF-rapport kan bli en väckarklocka, hoppas Norberg.
– Vi måste prata mer om hur kommersialisering och professionalisering både är en möjlighet och en fara. Först då kan föreningar fatta kloka beslut när man står där och väljer; ”ska vi höja avgifterna”?
– Om man inte lyfter den här problematiken är risken att man oreflekterat landar i en idrottsverksamhet som man kanske inte vill ha.
Fakta.Om CIF-rapporten
● Centrum för idrottsforskning (CIF) följer årligen upp statens miljardstöd till svensk idrott, på uppdrag av regeringen. I år har uppdraget varit att analysera kostnader i barn- och ungdomsidrotten.
● Rapporten, som presenteras på torsdagen, visar att kommersialisering och professionalisering ökar i ungdomsidrotten, och leder till höjda kostnader. Det i sin tur innebär en ökad ojämlikhet i ungas föreningsidrottande.
● Kommersialiseringen och professionaliseringen har nått olika långt i olika idrotter och på olika håll i landet. Längst har utvecklingen gått i storstadsområden och i kommersiellt starka lagidrotter, särskilt fotboll och ishockey.
● Utvecklingen ställer enligt CIF frågan om vad, och för vem, ungdomsidrotten ska vara. Den sätter även ideellt engagemang, medlemsdemokrati och gemenskap på prov.
***
Studien om fotbollsakademier
● En delstudie i rapporten rör så kallade fotbollsakademier. Här intervjuas 41 föräldrar.
● Studiens deltagare bestod av föräldrar till barn i Svensk elitfotbolls certifierade akademiverksamhet. Samtliga akademichefer (i klubbar med lag i allsvenskan och superettan 2025) kontaktades och ombads vidarebefordra en inbjudan till föräldrar med barn i åldrarna 10–16 år (pojkar och flickor).
● 23 pappor och 18 mammor (till 29 pojkar och 12 flickor) kom att ingå i studien. Deltagarna hade barn i olika typer av akademiverksamhet, kopplade till sju lag i herrallsvenskan, två lag i superettan och fyra lag i damallsvenskan. Tre föreningar var hemmahörande i storstäder.
Är det inte problematiskt med ett underlag på ”bara” 41 föräldrar?
CIF-utredaren Johan R Norberg svarar:
”Det går aldrig att utesluta att föräldrar av en viss typ är mer villiga än andra att dela med sig av sina erfarenheter. En styrka i denna studie är dock att forskarna har intervjuat akademiföräldrar i 13 olika föreningar i olika sociodemografiska kontexter och med olika typer av akademiverksamhet. Det talar för att studiens resultat bör tas på allvar.”
Läs mer:
Forskare oroas av fotbollens dominans i ungdomsidrotten
