Rapporten från Försvarets forskningsinstitut, FOI, är signerad Samuel Neuman Bergenwall, förste analytiker inom FOI:s Mellanösternprojekt. Döpt till ”Israeliskt militärt tänkande: från gräsklippning och gråzonsoperationer till storkrig” beskriver den viktiga israeliska försvars- och säkerhetsprinciper och analyserar hur de tolkats sedan staten Israel bildades.
– Fram till den 7 oktober har Israel försökt lösa sina säkerhetsproblem med nålstick och ”gräsklippning”, det vill säga tydligt avgränsade militära insatser. Men efter misslyckandet den 7 oktober har man valt att ta fram den stora släggan, konstaterar Samuel Neuman Bergenwall.
Att Israel i princip hanterat Hamas militärt har lett till att de primära problemen nu är Hizbollah och Iran. I dag är det tidigare skuggkriget mellan Iran och Israel bara är en knivsudd från att utvecklas till ett öppet krig. Efter Irans attack i tisdags har Israel utlovat en kännbar hämnd.
– Man kan säga att Israel gått från kris till nära nog hybris sedan Hamas anfall i oktober. Man har förändrat sin strategi och gått mot ett mer traditionellt militärt agerande när man nu, förutom det förväntade svaret på Irans attack i tisdags, fokuserar på markoffensiven i södra Libanon, säger Samuel Neuman Bergenwall.
I rapporten konstateras också att Iran, som är en islamisk republik, kan antas har tillräckliga mängder med höganrikat uran för att på kort tid kunna producera kärnvapenladdningar samtidigt som Israel med stor sannolikhet har det, även om man officiellt varken bekräftar eller förnekar det.
Ett krig mellan Israel och Iran kan bara handla om en luft- och robotstrid. Där bedöms Iran vara kraftigt underlägset. Skickar Iran militär till Libanon – kan det bli direkt konfrontation på marken.
– Nu beror allt på hur Israels svar kommer att se ut. Vi kan bara hoppas på att det blir proportionerligt. Det skulle på sikt kunna leda till ett avtal om eldupphör, säger Samuel Neuman Bergenwall.
Förutom att situationen med Iran riskerar att eskalera landar rapportförfattaren i att Israels militära insatser i Libanon och Gaza kommer att fortsätta, parallellt med att de prioriterade måltavlorna är Hizbollah och Iran. Trots det som Israel kallar nu beskriver som ”framgångar” har inga av Israels mål till fullo uppnåtts.
Av de 251 personer som tagit som gisslan av Hamas är 97 personer är fortfarande tillfångatagna, Hamas och Hizbollah är visserligen hårt skadeskjutna, men de fortsätter med sin gerillakrigföring. Ingen av de snart hundratusen medborgare som tvingats på flykt från norra Israel på grund av Hizbollahs beskjutning har ännu kunnat återvända.
Priset i civila liv är högt: Enligt israeliska källor dog 1 200 personer, mestadels civila, när Hamas gick till attack den 7 oktober. Sedan dess har omkring 42 000 människor dödats i Gaza, 695 har dödats på Västbanken, minst 2 000 i Libanon och långt över en miljon människor på flykt, enligt OCHA, FN:s kontor för humanitära frågor.
Men Israel har lyckats ta tillbaka makten över utvecklingen. Att man slagit ut så många ur ledarskikten i Hamas och Hizbollah har stärkt självförtroendet.
– Det som händer nu kan, med premiärminister Benjamin Netanyahus egna ord – förändra maktbalansen i Mellanöstern för många år framöver, säger Samuel Neuman Bergenwall.
Rapporten beskriver även hur hotbilden mot Israel förändrats under de senaste årtiondena. Främst handlar det om hur maktbalansen i förhållande till arabvärlden skiftat – från att Israel uppfattat ett akut existentiellt hot till att man utvecklat en hög försvarsförmåga och ett ”icke-deklarerat” kärnvapenprogram och ett närmare samarbete med flera länder i arabvärlden.
Under hela tiden har landets säkerhetsdoktrin bestått av tre grundpelare: avskräckning, tidig varning och försvar av hemmafronten. När Hamas anföll i oktober rasade allt samman.
Det fanns varningssignaler, flera höga chefer inom IDF, den israeliska försvarsmakten, hade pekat på en försämrad säkerhet. Men om det fanns en oro, så bestod den i ett eventuellt angrepp från norr.
Men så blev det inte.
– För det första avskräcktes inte Hamas från att planera och genomföra angreppet. För det andra misslyckades underrättelsetjänsterna med att varna för attacken i tid. För det tredje uppvisades brister i försvaret av medborgarna när väl Hamas anfall inletts, säger Samuel Neuman Bergenwall.
Sedan dess har mycket hänt. De höga dödstalen och det faktum att man konstant befunnit sig i omvärldens fokus har satt stor press. Samtidigt som man har starkt stöd av allierade som USA är man utpekad som misstänkta för krigsförbrytelser och beordrad av Internationella domstolen i Haag att stoppa den, enligt den, illegala ockupationen av Gaza och Västbanken. Netanyahus högerregering har valt att köra på.
Nu, efter Irans, av allt att döma misslyckade attack mot Israel, kan Israel använda den för att driva på sin egen agenda. Faran nu är att frestelsen för Israel är för stor – att de tänker att detta är ett historiskt ögonblick, ett guldläge att göra om Mellanöstern.
– Iran har visat sig svagt och har förlorat en stor del av det verktyg man hade mot Israel – en stor del av Hizbollahs militära förmåga, säger Samuel Neuman Bergenwall.
Vad som kommer att hända i Libanon återstår att se:
– Israel säger att man bara ska ta några områden i södra Libanon – men det löser knappast problemet med raketbeskjutning från Libanon som kan få Israel att fortsätta sina operationer norröver, säger Samuel Neuman Bergenwall.
Markinvasionen i södra Libanon och ett israeliskt angrepp på Iran kan också leda till att opinionsläget förändras. Netanyahu, som har återvunnit den popularitet som sjönk som en gråsten efter den 7 oktober, står nu starkare än på länge. Frågan är vad som händer när israelerna börjar lida förluster på marken – hittills är det ”bara” ett tiotal unga män som fått betala med sina liv under markoffensiven i Libanon.
