I kölvattnet av våldsvågen och den eskalerande gängkriminaliteten har regeringen gett Vetenskapsrådet i uppdrag att undersöka vilka brottsförebyggande åtgärder som är effektiva i kampen mot kriminella gäng.
På måndagen publicerar en forskargrupp sin rapport, där drygt 2 000 tidigare studier har granskats. Av dem bedömdes endast 82 ha tillräckligt god vetenskaplig kvalité för att kunna ingå i underlaget. Merparten av studierna kommer från USA.
– Det saknas svenska studier som uppfyller de krav som ställs. Då behöver vi titta på andra länder, säger Amir Rostami, professor i kriminologi vid Södertörns högskola och Institutet för framtidsstudier, och en av rapportförfattarna.
Det finns en rad insatser som har effekt och kan minska olika typer av brottslighet, visar de internationella studier som har granskats mer ingående.
Två metoder som enligt rapportförfattarna framstår som särskilt lovande är så kallad fokuserad avskräckning, där kriminella bland annat får tydlig, riktad information om vad konsekvenserna blir av fortsatt våld, samt olika typer av psykosociala insatser inom kriminalvården.
– Fokuserad avskräckning kan minska skjutvapenvåldet med upp till 27 procent, säger Amir Rostami.
En annan metod som man vetenskapligt kan slå fast att den fungerar är skolbaserade insatser, som kan minska risken att hamna i gängkriminalitet med upp till 30 procent.
Det handlar då om insatser som riktar sig till större grupper barn och unga. Studierna som ingår kommer alla från USA, och handlar om en enkätundersökning bland mellanstadieelever som följts upp med olika typer av förebyggande insatser, poliser som hållit lektioner i skolan och ett utbildningsprogram mot substansanvändning.
Ytterligare ett exempel på åtgärder där man vetenskapligt sett att det fungerar i andra länder är så kallad ”hot spot-policing”, där polisen fokuserar insatser i de mest brottsbelastade områdena, något som kan minska skjutvapenvåldet med upp till 19 procent, enligt rapporten.
– Det finns en uppsjö av insatser som kan rekommenderas för de flesta aktörer som är involverade i det brottsförebyggande arbetet, säger Rostami.
Samtidigt finns det en rad andra insatser som kan vara intressanta, men där det vetenskapliga underlaget är mer osäkert, och där det är svårt att dra slutsatser om deras effekt. Det handlar bland annat om familjeterapeutiska program, skottdetektering, att angripa ekonomiska incitament, dold övervakning och uppsökande medling, visar rapporten.
– Man kan förenklat säga att det är områden som skulle må bra av fler studier, säger Rostami.
Vissa av insatserna som tas upp genomförs även i Sverige. Men trots det är det svårt att slå fast hur effektiva de är här, eftersom studierna som har granskats är genomförda utomlands.
I rapporten har även drygt 200 tidigare utvärderingar av brottsförebyggande arbete i Sverige kartlagts. Av dem bedöms majoriteten hålla en låg eller mycket låg vetenskaplig kvalité. Sverige får nu kritik för att sakna en tillräcklig förmåga att systematiskt och vetenskapligt utvärdera brottsförebyggande och brottsbekämpande insatser.
– Det finns en bristande förmåga i en svensk kontext: vi saknar en utvärderingsförmåga i Sverige inom det brottsförebyggande området, säger Rostami.
Utvärderingskapaciteten är generellt sett mer utvecklad inom andra politikområden, enligt Rostami. Han tycker att det är anmärkningsvärt att samtidigt som anslagen till rättsväsendet föreslås uppgå till 100 miljarder kronor 2027, brister just arbetet med att utvärdera insatserna när det gäller brottsförebyggande arbete.
– De åtgärder som genomförs, om de inte utvärderas ordentligt så vet vi inte om de har avsedd effekt. Vi vet inte när vi har gjort bra saker, eller dåliga saker. Det är nästan som att styra ett skepp och blunda samtidigt, säger han.
I rapporten föreslås att regeringen ska tillsätta en utredning som rör utvärderingsförmågan av det brottsförebyggande arbetet i Sverige.
– Regeringen behöver ta ett helhetsgrepp. Räcker det att med att man ger uppdrag till befintliga organisationer och myndigheter, eller behöver man inrätta ett nytt nationellt kunskapscentrum eller en ny myndighet? Frågan behöver utredas ordentligt, säger Rostami.
