Bernard Arnault, Europas rikaste man – han äger holdingbolaget LVHM, som i sin tur äger Dior, Louis Vuitton och en rad andra företag inom lyxsegmentet – lät sig nyligen intervjuas av brittiska Sunday Times. Anledningen var den pågående krisen i Arnaults hemland Frankrike. Budgetunderskottet ligger på 5,8 procent, och de flesta är överens om att situationen måste lösas omedelbart.
Regeringen Macron har kommit med ett flertal förslag på hur man ska komma tillrätta med statsfinanserna: nedskärningar inom sjukvården, avskaffa vissa helgdagar. Alla har varit så impopulära att Macron nu är inne på sin tredje premiärminister på ett år. Och Sébastien Lecornu, som han heter – en vän påpekar skadeglatt att ”Lecornu” är franska för hanrej, engelskans cuckold – utsätts nu för påtryckningar från alla delar av samhället.
Och om man av någon ofattbar anledning tycker att två procent låter mycket ska man komma ihåg att Bernard Arnaults tillgångar har tredubblats från 76 till 230 miljarder euro sedan 2020
Arnault vill varna för de som kommer från vänstern. Särskilt riktar han in sig på den så kallade Zucmanskatten. Förslaget, formulerat av den franska ekonomen Gabriel Zucman, går ut på att alla hushåll med en förmögenhet på över 100 miljoner euro ska betala en förmögenhetsskatt på minst två procent om året, beräknat på den överskjutande delen. I Frankrike finns 1 800 sådana hushåll. Ett av dem är Bernard Arnaults. Och om man av någon ofattbar anledning tycker att två procent låter mycket ska man komma ihåg att hans tillgångar har tredubblats från 76 till 230 miljarder euro sedan 2020.
I somras röstade den franska senaten nej till att införa Zucmanskatten. Det har inte gjort den mindre populär. 80 procent av befolkningen säger sig vara positiva till idén, och den återkommer ständigt som referens i de protester som har pågått med varierande styrka de senaste månaderna. Bernard Arnault däremot kallar Gabriel Zucman för en ”militant vänsterextremist”. Han använder, påstår Arnault, sin ”akademiska pseudokompetens” för att förstöra det liberala ekonomiska system ”som fungerar bäst för alla”.
Vilka dessa ”alla” är kan man sannerligen fråga sig. I Frankrike precis som i övriga världen har glappet mellan eliten och resten av befolkningen ökat något våldsamt de senaste decennierna. Bara sedan 2015 har de 500 rikaste familjerna fyrdubblat sin förmögenhet. Andelen fattiga – alltså personer som tjänar mindre än 60 procent av medianlönen – ligger på drygt 15 procent, den högsta siffran sedan början av 1970-talet.
Det enda man kan glädjas åt, tänker jag när jag går förbi stånden med fejkade Diorväskor på marknaden, är att de är så svåra för Bernard Arnault att tjäna pengar på.
Läs fler texter av Rebecka Kärde.
