På fredagen gick Irans folk till valurnorna för en andra omgång i presidentvalet, efter att den tidigare presidenten Ebrahim Raisi dog i en helikopterkrasch i maj. Den 70-årige hjärtläkaren Masoud Pezeshkian ställdes mot 58-årige Saeed Jalili; en ultrakonservativ tidigare universitetslärare som inte vill ha något med väst att göra.
Folket valde den förstnämnda, som vill modernisera landet och lätta på slöjtvånget. I samband med de omfattande protesterna efter Mahsa Zhina Aminis död kritiserade Pezeshkian våldet mot demonstranterna.
Det var en överraskning att det mäktiga väktarrådet, som styr vilka som får kandidera, ens tillät Pezeshkian att ställa upp.
– Reformister brukar generellt sett diskvalificeras. Det är ett sätt för staten i det här auktoritära systemet att påverka utgången, samtidigt som man behåller folkets förtroende genom val. Det är lättare att hindra kandidater från att ställa upp än att förfalska valresultatet i efterhand, säger Irankännaren Rouzbeh Parsi vid Utrikespolitiska institutet.
Bedömare tror att reformisten fick kandidera för att öka valdeltagandet och därmed öka legitimiteten i landets val. Men förgäves. Omkring 40 procent röstade i första omgången, knappt 50 procent i den andra. Vallokalerna höll till och med öppet längre för att locka fler till röstbåsen.
Historiskt sett har konservativa väljare röstat i större utsträckning oavsett vilka som kandiderar, än de reformvänliga väljarna som i högre grad deltar beroende på vem som ställer upp. Ju lägre valdeltagande, desto större blir, relativt sett, stödet för de konservativa kandidaterna.
– I det här valet vändes allt det här upp och ner. Det var lågt valdeltagande för många tror inte att valet leder till någonting, vilket borde ha gynnat de konservativa, säger Rouzbeh Parsi.
Han förklarar att reformisternas framgångar troligen beror på att den konservativa kandidaten Jalili var så sträng i sin hållning. I den första omgången valde konservativa väljare mellan flera kandidater, men i den andra omgången återstod endast två tydliga, från varandra vitt skilda, alternativ. Vissa konservativa tyckte att Jalili var för hårdför och gick till reformisterna i stället.
– I Iran handlar det ofta inte om att man väljer in någon, utan att man väljer bort någon. Alla är inte övertygade om att Pezeshkian kommer att kunna lösa alla problem, men de är övertygade om att Jalili absolut inte kommer att göra det, säger Parsi.
Han menar att de konservativa politikerna i landet i stort sett bara förenas i sin avsky mot reformisterna och saknar en egen framtidsvision. Pezeshkian däremot kan påtala problemen och, om inte lösa dem, åtminstone visa att han är medveten om att samhället utvecklats i en annan riktning än staten vill kännas vid.
– Jag tror det här kom som en chock för de konservativa för de har krattat manegen i flera år nu för att säkra sina valvinster, säger Rouzbeh Parsi.
Frågan är hur stor skillnad den nye presidenten kan göra. Irans högste religiöse ledare, ayatolla Ali Khamenei, står över presidenten. Många institutioner styrs av olika konservativa grupperingar.
– Borgmästaren i Teheran, som är ärkekonservativ, kan till exempel påverka polisen i staden mer än presidenten i vissa avseenden. Det kommer att vara en ständig kamp mellan presidenten och lokala makthavare, säger Rouzbeh Parsi.
Samtidigt tillsätter presidenten alla provinsguvernörer och bestämmer vilka ministrar som ska sitta i hans regering.
– Sådana saker spelar stor roll. Sedan när det kommer till den övergripande nationella säkerhetsstrategin är han bara en röst av flera. Det kan han inte styra på egen hand, men han kan vara med och påverka, säger Parsi.
Han säger att en majoritet av väljarna gång på gång visat att de vill ha öppna relationer med länder över hela världen, inte minst för att ekonomin ska kunna återhämta sig.
Det låga valdeltagandet talar enligt honom för att folket förlorade det sista kvarvarande hoppet om att kunna förändra situationen i landet efter protesterna 2022.
– Samtidigt, folket i Iran kan inte bara gå och gömma sig. Den som blir president påverkar deras liv och det måste de hantera. Och de här valen, hur odemokratiska de än är i sin utformning, är en av få möjligheter att påverka utgången någorlunda.
Läs mer:
Kan en hjärtkirurg som är emot slöjtvånget bli Irans nästa president?
Hjärtläkare ökar temperaturen när Iran väljer president
