Soldaterna äter blågul prinsesstårta medan de går laget runt och berättar hur de hamnat runt det överfulla fikabordet i Solna.
För Yevhen Kovalenko är svaret en rysk granatkastare.
Hans förband försvarade en viktig transportled utanför Sievjerodonetsk i östra Ukraina när ryssarna gick till anfall. Efter hård beskjutning skulle han täcka två skadade landsmän som behövde evakueras till säkerhet.
Det var då granaten slog ned.
– Jag hade änglavakt. Nedslaget var bara ett par meter bort. Jag borde ha dött, nu blev det bara detta, säger han och pekar på sitt högerben, som ligger utsträckt på rullstolens stöd.
Det är Ukrainas veterandag och den nytillträdda ambassadören Svitlana Zalisjtjuk är på besök på Aleris Rehab Station i Solna för att hälsa på soldaterna. Tillsammans med den svenska sjukvårdsministern Elisabet Lann har hon fått en rundtur träningslokalerna där ukrainarna återhämtar sig från sina krigsskador.
Under kriget har ett 50-tal ukrainare fått hjälp här efter att ha opererats på Karolinska, de flesta för splitterskador i armar och ben.
Över 3,5 år har gått sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion. Skadorna hos soldaterna är sig lika, men personalen på rehabcentret märker ändå skillnader. I dag möter de fler patienter med infektioner orsakade av resistenta bakterier. Ofta krävs långa och kraftiga antibiotikabehandlingar eftersom vanliga kurer inte biter.
– Det handlar om extremt svårbehandlade bakterier med långa antibiotikakurer där man måste pröva sig fram för att hitta rätt, säger den biträdande sjukhuschefen Martina Meyer.
Infektionerna förlänger hela rehabiliteringen.
– Det tar jättelång tid innan vi kan häva dem och få till sår- eller benläkning, säger hon.
Antibiotikaresistens är en av världens stora folkhälsoutmaningar. Enligt Världshälsoorganisationen orsakade resistenta bakterier nästan 1,3 miljoner människors död 2019 – och var en bidragande faktor i nästan fem miljoner andra dödsfall.
Problemet var utbrett i Ukraina redan innan invasionen. Sedan dess har en kraftig ökning skett både bland militärer och civila. I januari bedömde Feofania-sjukhuset i Kiev att över 80 procent av patienterna led av infektioner orsakade av resistenta bakterier.
Risken för spridning ökar i krig, bland annat eftersom sjukvården är kraftigt ansträngd och vårdpersonal inte kan upprätthålla samma vårdhygien som i fredstid. Därtill passerar många skadade soldater genom flera sjukhus efter att ha evakuerats från fronten, vilket ökar exponeringen för olika bakterier och risken för spridning till nya områden.
Det tar tid att läka. Det vet Yevhen Kovalenko. Sedan han skadades vid fronten har han genomgått fler operationer än han har firat födelsedagar i sitt 40-åriga liv.
Tack vare ingreppen har han inte behövt amputera benet. I samband med den senaste gjorde dock läkarna en ovälkommen upptäckt.
– I sina analyser hittade de resistenta bakterier som jag haft med mig. Nu måste vi åtgärda det, säger han och pekar upp mot droppställningen som sitter i rullstolen.
Den intravenösa kuren pågår under tre månaders tid, berättar han.
– Jag har fått antibiotika tidigare, men svagare. Med den här känns det nästan som att hela ansiktet domnar bort.
Svenska Folkhälsomyndigheten beskriver läget i Ukraina som akut och har nyligen inlett ett samarbete med landet för att förebygga spridning. Myndigheten kommer bland annat hjälpa till med inköp av laboratorieutrustning för att förbättra övervakningen.
Stödet välkomnas av ambassadören Svitlana Zalisjtjuk.
– Vi behöver mer hjälp från omvärlden för att hantera det här. Det är ett väldigt stort problem i krigszoner som behöver mer uppmärksamhet.
Framför hyllan med träningsrullstolar ser Yevhen Kovalenko på när en av hans soldatkollegor med händerna på övningsräckena börjat gå på sitt skadade vänsterben.
För honom själv blir det vila medan droppet sitter i. 18 månader har gått sedan han kom till Sverige för behandling. Hur länge han blir kvar vet han inte. Men sin framtid ser han inom militären, åtminstone tills kriget är slut.
– Men vi får se vad jag kan göra efter rehabiliteringen.
