Vice riksbankschefen Anna Breman har bara ett par dagar kvar på kontoret i Riksbankens kassaskåpslika kontorshus vid Sergels torg. Än är det en del kvar att packa innan flytlasset går till andra sidan jordklotet – bokstavligt talat. I december tar hon över som centralbankschef i Nya Zeeland och blir därmed den första kvinnan på posten.
– De har ju ett rykte om sig att vara väldigt gästvänliga, och det märks. Så det gav en viss trygghet, säger Anna Breman.
Själva processen, som gick via ett globalt rekryteringsföretag, spelade också in i beslutet.
– Om man ska fatta ett beslut att flytta sig själv och familjen till andra sidan jorden tar man in mycket olika information. Att det, som jag uppfattar, var en väldigt professionell process var inte den avgörande faktorn men det visade att man har starka institutioner och att det är en stark demokrati.
Centralbankerna tillhör just de starka institutioner som ekonomer brukar peka ut som en framgångsfaktor. Teorin är att en oberoende centralbank kan fokusera på att hålla inflationen på en stabil nivå, utan att frestas att elda på ekonomin med räntesänkningar för att vinna nästa val.
Men det oberoende som i det närmaste varit nationalekonomisk naturlag under decennier har nu börjat ifrågasättas, bäst exemplifierat av den amerikanske presidenten Donald Trumps återkommande attacker mot den amerikanska centralbanken Federal Reserve.
Oroar den här diskussionen dig?
– Redan under finanskrisen var det frågor kring hur mycket makt centralbankerna har, vad de ska göra och vad de inte bör göra. Jag tycker att det alltid är viktigt att man har en sådan diskussion för centralbanker har en viktig roll i samhället, vi påverkar mycket, säger Anna Breman.
Det är ett diplomatiskt svar, inte minst eftersom det även blåst snålt kring Nya Zeelands centralbank det senaste året. Den tidigare centralbankschefen Adrian Orr avgick hastigt i våras, efter återkommande duster med landets nuvarande regeringsparti. Samma morgon som DN besöker Riksbanken har Anna Bremans framtida kollegor röstat igenom en extra stor sänkning av styrräntan för att sparka liv i en svag konjunktur.
Själv vill hon inte ge sig in på diskussioner som kan ge ledtrådar om kommande penningpolitik, vare sig i Sverige eller i Nya Zeeland. Men någon oro för att själv utsättas för politisk press i sin nya roll verkar hon inte känna.
– Jag känner mig helt trygg med att det är ett bra ramverk i Nya Zeeland.
Anna Breman tog klivet in på Riksbanken i december 2019, bara månader innan covidpandemins utbrott. Det har varit minst sagt dramatiska år på Brunkebergstorg. Inflationen har pendlat från att ligga runt målet till en topp på över 10 procent. Kriserna har avlöst varandra. Bara tio dagar efter att kontoret formellt öppnade efter pandemin invaderade Ryssland Ukraina, och Riksbankens krisgrupp fick aktiveras igen.
Vad är då den viktigaste lärdomen, inte minst från den första riktiga inflationskrisen sedan inflationsmålet formaliserades under 1990-talet? Framför allt handlar det om att införliva all ny kunskap om hur ekonomin fungerar i centralbankernas prognoser.
– Det låter kanske självklart, att säga att analysen är viktig. Det jag menar är att vi nu har mer information om hur inflationsdynamiken kan utvecklas på ett sätt som gör att vi är mer robusta framöver.
Det handlar inte minst om en ny förståelse för hur företagens och hushållens inflationsförväntningar fungerar. Gapet mellan den uppmätta och den upplevda relationen kan vara en del av förklaringen till varför hushållskonsumtionen inte har kommit igång som förväntat, trots att reallönerna har vänt upp.
– Vissa har ju verkligen drabbats hårt under perioden med hög inflation och har det fortfarande väldigt tufft, andra kanske har fått det lite bättre men ändå väljer att spara mer. Att ha en förståelse för att de åren man har gått igenom kanske påverkar beteendet, det är ju viktigt att ta med sig i prognosarbetet, säger Anna Breman.
Är det en tillfällig baksmälla eller ett ekonomiskt beteende som förändrats i grunden? Kanske lite av båda delarna.
– Det finns vissa strukturförändringar i hur man konsumerar som kommer att spela roll. Men jag tror nog att konsumtionen kommer att kunna öka igen över tid.
Under det senaste decenniet har Riksbanken adderat en hel del okonventionella penningpolitiska verktyg, som till exempel de obligationsköp man använde både under minusränteåren och i början av pandemin. Åtgärderna har kritiserats för att kosta mer än de smakar, och inte ha någon tydlig effekt på inflationen.
Anna Breman har vid flera tillfällen stuckit ut hakan, och har både velat se mindre omfattande obligationsköp och en snabbare utfasning av krisverktyget än kollegorna i direktionen. Men hon tycker samtidigt att verktyget borde bli kvar i arsenalen för att kunna hantera riktigt allvarliga kriser, och tar det faktum att man nu sätter punkt som ett kvitto på att det kan fungera.
– Det har faktiskt gått väldigt bra att minska innehaven, det tycker jag är en viktig poäng. Det var en del som sa att det aldrig kommer att gå att ta sig ur, men det har vi faktiskt kommit en bra bit på vägen med.
