36-åriga Victoria Urde kommer gående i centrala Stockholm med sin dotter Esther i vagnen.

På frågan om det pratas om arv i hennes familj svarar hon att vissa pratat öppet om det, andra inte alls. Själv föredrar hon att inte ta något för givet.

– Jag tycker att man ska vara ödmjuk och inte förlita sig på att man ska få någonting. Se till att jobba hårt och försök att komma dit du vill, trots att du kanske kan få ett arv som kan hjälpa till, säger Victoria Urde.

Hon tycker att det finns något fint i att dela ut eventuella tillgångar innan man själv går bort. Delvis för att det kan förhindra oklarheter.

– Jag har sett många familjer gå i kras, de bråkar över arvet. När personen som sitter på mycket pengar väl går bort så kommer de inte överens om hur de ska dela upp saker. Det är jättebra att göra det innan.

För 77-åriga Rose-Marie Eijdeholm från Stockholm blev det inget arv men själv har hon samlat på sig tillgångar som hon nu vill lämna över.

– Mina barn vet precis vad de får den dagen jag dör. Jag tycker att både barnen och barnbarnen ska få, säger Rose-Marie Eijdeholm

Hon tillägger att hon inte gillar att prata om döden.

– Men jag har tänkt leva länge så jag tänker inte dela ut några pengar än på länge.

22-åriga Elsa Hofstetter, Stockholm, är ute på stan med en vän.

Tror du att du får något arv i framtiden?

– Jag antar det men det är inget man har pratat om alls, svarar hon.

Elsa Hofstetter har inte funderat så mycket över det, sannolikt för att hon är så ung ännu, tror hon. Men det är något hon tror kommer förändras när hon blir äldre och eventuellt får egen familj.

– Eller om man har någon fysisk hälsogrej som gör att man är i underläge rent livsmässigt, då kanske man hade pratat om det. Men det är en obekväm konversation.

Nathalie Nordstedt Hartmann, 36, är på besök i Stockholm från Gotland.

Hon berättar att båda hennes föräldrar gått bort och inte lämnat efter sig något arv.

– Mitt mål är att förhoppningsvis ha något att ge till mina barn, men det är många år kvar. Jag fick betala för både mamma och pappas begravning och allting själv, det fanns ingenting att få. Så man har lärt sig att något bör man lägga undan till ungarna.

Tony Svedjefält, 58 år, från Stockholm, har fått ett arv från sin far.

– Det blev en trygghet för mig. Jag och min farsa pratade och jag visste vad han ville, men vi hittade inte hans testamente i början. Syrran skulle ha bostad och jag skulle ha slantarna.

Stockholmarna Amanda Wellington, 35, och Aryani Atmosudirdjo, 35, säger att ingen av dem förväntar sig något arv.

– Nej, inte egentligen, men jag pratade lite om det med mina föräldrar. Jag är från Indonesien men bor i Sverige och mina syskon bor i USA. När du får ett arv i indonesiskt värde blir det inte mycket i Sverige eller USA, säger Aryani Atmosudirdjo.

67-åriga Carita Källman, Stockholm, befinner sig mitt i ett arvskifte. Hon tycker det är en naturlig del av livet att prata om de här sakerna.

– Det är min pappa som lämnar till mig och min syster och vi har naturligtvis pratat med barnen om hur det blir när vi går bort, berättar Carita Källman.

Påverkar det ditt sätt att leva?

– Nu kan jag göra de här resorna jag tänkt göra, och min pappa skulle också bli väldigt glad om jag gjorde det för de här pengarna.

Share.
Exit mobile version