Två rymdchefer står på en stor grå platta, några mil öster om Kiruna.
Det är tyst. Det är tomt. Där ligger lite grus.
Det är svårt att tänka sig att betongen kommer att sotas av 3 000-gradiga raketgaser om några månader. Att det här kan bli en militär mittpunkt på den svenska rymdplanen.
Molnskuggor stryker över gröna tallar och granar vid horisonten.
– Det är inte tätbefolkat, säger Karin Holmqvist, strategichef på Swedish Space Corporation, SSC.
13 mil norrut ligger norska gränsen. I den riktningen finns bara obebodd ödemark.
– Det gör att vi har mycket lägre risker om vi skjuter upp raketer härifrån, säger Karin Holmqvist.
Hon jobbar på det statliga bolag som driver allt här på Esrange Space Center – ett ställe som drog igång redan 1966, men som i dag vuxit och växlat upp sitt utbud.
Det har fått Natohögkvarteret i Bryssel att zooma in på anläggningen. Den största anledningen till det är Esranges nya förmåga: att kunna skjuta upp satelliter.
– Vi är självklart en strategiskt viktig resurs, säger Philip Påhlsson, programansvarig för nya förmågor på Esrange.
Raketerna ska starta från betongplattan, som är grunden i anläggningen Launch Complex 3. Här finns skyddsvallar, bränslerör och en stor hall. Robotar som ska tanka raketerna är beställda. Det krävs specialbyggd, dyr infrastruktur för att göra satellitsatsningen möjlig.
På en fråga från DN svarar en av Natos talespersoner att rymdbasen utanför Kiruna är en ”avgörande förmåga” för alliansen, och att en säker och obehindrad tillgång till rymden är kritisk för Natos avskräckning och försvar.
Säkerhetspolisen och Must, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, varnade i vintras för ett ökat underrättelsehot mot rymdverksamheten i Sverige.
– Vi ser försök till cyberattacker och annat i vår verksamhet. Detta ökar för varje år som går, säger Philip Påhlsson.
Från ryskt håll handlar det om militär planering och att skaffa sig teknik, skriver Must.
DN:s källor inom området bedömer att underrättelsetjänster bland annat letar efter sårbarheter hos Esrange. Basen är gammal, men satellitkapaciteten är ny. Hur ser infrastrukturen ut för den? Elektronik, kommunikation, bränsleförsörjning. Var finns angreppsvinklarna som öppnar för att slå ut uppskjutningsförmågan?
Den ryska militära underrättelsetjänsten GRU har stor aptit på rymdteknik, som har dubbla användningsområden, både civila och militära. Sensorerna i en satellit, bildförmågan – sådant är hyperintressant för spioner.
Den ryska militärstrateg som tittar på Esrange ser heller inte bara en svensk rymdbas, utan Natos rymdbas.
– Vi har alltid haft ett stort fokus på säkerhet, men det har ökat väldigt mycket de senaste åren, säger strategichefen Karin Holmqvist.
Spionhotet mot rymdbranschen är inte unikt för just Sverige. Tvärtom. Rymddomänen, som militärerna kallar den, har gått från att vara en plats för civilt samarbete till att bli en spegelbild av jordens större, geopolitiska spänningar.
I maj 2024 stod generalmajoren Pat Ryder i Pentagons rum för presskonferenser. Han sneglade på en läsplatta och gav USA:s syn på en ny, rysk satellituppskjutning.
– Vi bedömer att det troligen är ett vapen som kan attackera satelliter i låg omloppsbana, sade han.
Uttalandet blev en världsnyhet. Ryssland nekade till att det rörde sig om ett vapen.
Men antisatellitvapen är något som funnits länge. Svensk underrättelsetjänst talar om en militarisering av rymden, och uppger att både Ryssland och Kina utvecklar rymdvapen. I framtida konflikter räknar många kallt med att satelliter kommer att attackeras och gå sönder.
Satelliter är i dag en nyckel i totalförsvaret. Hela det civila samhället, allt mellan banker och karttjänster, använder dem. Därför vill alla stater snabbt kunna skjuta upp nya.
Här kan Esrange bli en resurs. Regeringen och EU:s toppskikt hyllar anläggningen. År 2025 ska den första civila satelliten skjutas upp från den tjocka betongplattan på Launch Complex 3.
Philip Påhlsson står inne i integrationshallen dit raketerna ska komma i delar. Här kommer teknikerna att skruva ihop allt innan start. Temperaturen och luftfuktigheten måste vara exakt i vissa rum. I taket går två stora, gula traverser som kan lyfta 20 ton var.
– Vi kommer att dra ut raketerna på vaggor. Sen börjar vi tanka. Det tar flera timmar, säger Philip Påhlsson.
Att få upp något i rymden tar tid. Raketer och satelliter ligger inte på hyllor och väntar, och även om tekniken blivit billigare så kostar det stora pengar.
– Handlar det bara om själva uppskjutningen är det ju lite enklare. Vi har sett exempel i USA där man gjort det på 29 timmar, säger Karin Holmqvist.
– Vi ska kapa ner dom timmarna ytterligare härifrån, säger Philip Påhlsson.
Försvarsmakten i Sverige vill ha egna satelliter i rymden. I den militära världen pratas det mycket om ”egen rådighet”. Att inte vara beroende av andra.
De kommande åren vill ÖB köpa in spanings- och övervakningssatelliter. År 2027 planerar försvaret att skjuta upp en testsatellit. 2030 ska den första svenska militära satelliten upp i omloppsbana, om allt flyter som det ska.
– Vi kan inte prata så mycket om deras projekt. Men det pågår samtal, säger Karin Holmqvist.
Sverige har även skrivit under på att bidra i Natoprojektet APSS, Advanced Persistent Surveillance from Space.
Där är planen att Nato ska dela information blixtsnabbt, och kunna titta ner på vilken plats som helst på jorden, vid vilken tidpunkt som helst för att se trupper, eller få varningar om en motståndare avfyrar robotar.
Att försöka avslöja innehållet i rymdprojekt ligger högt på spionorganisationernas att göra-lista – och ett av de hetaste målen är Nasa.
Den kända rymdbyrån från USA är ofta i Kiruna. När DN besöker Esrange i maj finns ett forskarlag på basen.
– Vi väntar på stratosfäriska vindar som går från Sverige till Kanada, säger Erin Reed, projektkoordinator på Nasa.
Fyra stora forskningsballonger ska flyga över Atlanten, med instrument som bland annat undersöker kosmisk strålning.
– Så fort de där vindarna kommer tror jag att våra flygningar blir framgångsrika. Allt är klart, säger Erin Reed.
Forskning är också ett underrättelsemål. Det finns fler såna på Esrange – till exempel de vita kolosser som kommunicerar med rymden.
Motorn surrar när den stora, skålformade antennen svänger runt mot en blå majhimmel. Ytterligare ett 30-tal antenner är utspridda i skogen runt det som kallas Radarberget. De står i tät förbindelse med satelliterna bakom den blå himlen.
– Titta på träden, säger Philip Påhlsson.
De ser konstiga ut. Kapade på hälften, utan topp. Det är för att antennerna ska fånga signalerna från rymden bättre. Man vill inte kalhugga, eftersom grenarna bär hänglav som renarna kan beta på vintern.
Många av antennerna får DN inte fotografera. Vissa hyrs av utländska rymdbolag, som inte vill sprida sina tekniska lösningar. Men det finns även en oro för att signalerna, informationen, ska läcka till andra.
Just det här området är intressant för Kina, enligt Säkerhetspolisen, som skriver att Sverige ”är ett av få ställen som kan tillgodose Kinas behov av att kunna etablera och närvara vid rymdanläggningar som är belägna nära polerna”.
Esrange ligger inte långt från Nordpolen, och det är perfekt för att tanka hem data från satelliter som går i bana över jordklotets båda poler.
Kinas mål är att bli en världsledande rymdnation, och en genväg dit går genom spionage, enligt Säpo.
– Vi har inget samarbete med Kina eller kinesiska entiteter över huvud taget. Vi har inte heller enskilda kinesiska forskare på basen, säger Karin Holmqvist.
Underrättelsehotet verkar långt bort i lugnet bland tallarna vid Radarberget. Men säkerhetsläget har påverkat Swedish Space Corporation i grunden.
– Vi har en mycket större vaksamhet rakt igenom i organisationen, säger Philip Påhlsson.
