– Det är en fråga som har gnagt. Hur kommer det sig att jag som socialdemokrat och feminist förväntades försvara en väletablerad man med en konservativ och religiös agenda? säger hon till DN.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Laila Naraghi från Oskarshamn ställer egentligen frågan till sig själv. Det var under historien med hennes dåvarande riksdagskollega Jamal El-Haj, som trotsade sitt parti och deltog i en Palestinakonferens som kritiserats för Hamaskoppling, som tankarna började.
Hon upplevde att det fanns en förväntan om att S-kollegerna skulle gå till hans försvar.
Förväntningarna om att du skulle försvara El-Haj, var kom de från och hur uttrycktes de?
– Det är inget konstigt egentligen. Man är i samma lag och då förväntas man stå upp för sina lagkamrater för att tala i sporttermer. Det är ju så politiken och partipolitiken fungerar, säger hon.
Partiledningen krävde att han skulle ta timeout från sina utskottsuppdrag. När det några månader senare framkom att El-Haj 2017 ringt till Migrationsverket för att försöka påverka en egyptisk imams asylärende uppmanade S honom att lämna partiet och riksdagen, men han valde att sitta kvar som politisk vilde.
Imamen ska, enligt Expressen, ha föreläst i en extremistkopplad moské i Skåne tillsammans med två salafistpredikanter. En av dem ska senare ha pekats ut som ett hot mot Sveriges säkerhet.
Laila Naraghi betonar att hennes kritik mot partiet är bredare. Hon menar att dagens socialdemokrati glömt bort den religionskritik man historiskt drivit.
Arbetarrörelsen måste öppna ögonen för vilka faror religiösa konservativa uttryck kan föra med sig, anser Naraghi, som också manar partiet att formulera en tydlig kritik och ett motstånd.
– En av de faror jag ser är hur religiösa uttolkare, mäktiga män runtom i världen, använder religionen som argument för att inskränka kvinnors rättigheter.
– Hotet mot de här rättigheterna kommer från konservativa religiösa kretsar och då måste vi kunna tala om det.
Hon tror att det finns flera förklaringar till det hon anser är en bristande religionskritik i partiet – där finns bland annat svenska kyrkans förändring.
– Vi har också en sekulär instinkt att inte diskutera religion, men när religiösa konservativa uttryck sipprar in i politiken, tar plats i samhället och skapar ojämställda miljöer så krävs ett politiskt motstånd.
Du efterlyser ett motstånd, hur skulle det kunna se ut?
– Var än vi ser de här tendenserna så måste vi vara uppmärksamma på det och måste ha politik för att möta det här. Vi måste kunna kritisera religiösa uttryck som till exempel är kvinnoförtryckande. Då handlar det om att kritisera de religiösa överbyggnaderna, inte hela grupper av troende.
Med överbyggnaderna menar Laila Naraghi till exempel länder som Iran, terrororganisationer som Hamas eller religiösa samfund.
Har det funnits en rädsla för att det ska uppfattas som att ni driver samma linje som Sverigedemokraterna?
– Vi vet att muslimer är en väldigt utsatt grupp, islamofobin är utspridd. Då är det klart att man tänker: ’hur blir det då om vi som Sveriges största parti lyfter kritik mot en religion som många utsatta svenskar bekänner sig till även om kritiken riktar sig mot de här religiösa överbyggnaderna’? Det kan så lätt kidnappas av främlingsfientliga krafter och det vill vi såklart inte.
Hon menar att det är rimligt att demokratiska partier lyfter odemokratiska problem.
– Det tror jag att många svenska muslimer gärna ser. Är man kritisk mot religionens konservativa uttryck ska man kunna känna att vi socialdemokrater ser och talar om detta och vill göra något åt det.
Hon tvekar på frågan om det är ett känsligt ämne i partiet.
– Jag hoppas att det kan finnas en förståelse för att vi behöver kunna samtala om det här. Och jag menar inte att göra någon arg, det är inte avsikten. Vi behöver lära av det här, inte minst med vår religionskritiska historia.
Läs mer: El-Haj om omstridda konferensen
