Så blev Banksy lika känd som Picasso

Det ska sägas direkt att den här texten består av flertalet rykten och påståenden. När det gäller Banksy finns få sanningar, många halvsanningar och en stor mängd rena påhitt. Men ska man tro den tyske forskaren Ulrich Blanche, världsledande expert på den anonyma gatukonstnären, är det precis så som vi vill ha vår Banksy.

– Det är en av sakerna som gör honom intressant. Vi vill inte veta vem Banksy är. Vi vill inte att hans verk ska kunna kopplas till en särskild person, säger han.

Ulrich Blanche, konstvetare vid universitetet i Heidelberg, har skrivit en rad böcker om konstnären och är specialiserad på den tidiga Banksy – den Banksy som signerade sina verk, döpte dem och som inte använde sig av de schabloner som han har blivit känd för. Kort sagt den Banksy som i skydd av mörkret drog runt på den brittiska staden Bristols gator – staden där han också sägs vara född 1974 – som påstådd medlem i graffitigänget DryBreadZ Crew, och som ställde ut målningar och tryck på pubar och i lägenheter.

– Han är nog ändå född 1974. Eller kanske 1973. Det är en av få saker som man med säkerhet kan säga om honom. Jag tror att den stora retrospektiven i Glasgow förra året var en 50-årspresent som Banksy gav till sig själv, säger Ulrich Blanche.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Genombrottet var en nallebjörn – som kastar en molotovcocktail mot tre kravallpoliser. Året är 1999, platsen Bristol. Duken en rå tegelvägg. Verket, med titeln ”The mild mild west” utskrivet och signerat ”Banksy”, är hans första större väggmålning och en kommentar till en händelse där polis anföll festande ungdomar. Nu visste hela Bristol vem Banksy var.

Då var Banksys anonymitet ett skydd mot lagen, i dag är den ett värn mot kändisskapet.

– Man får inte glömma bort att det han gör är olagligt, säger Ulrich Blanche.

Sedan dess har det blivit drygt tusen platsspecifika verk, åtminstone om man ska tro det nederländska auktionshuset Hessink som 2022 publicerade en katalog över konstnärens verk. Ulrich Blanche menar att siffran kan stämma, men att man ska vara försiktig.

– När han gick över till schabloner, och det gjorde han redan tidigt 2000-tal, var det inte ovanligt att han använde samma motiv flera gånger. Som i fallet med ”Flicka med ballong”. Det betyder också att det är svårt att säga vilka som faktiskt är äkta. Men de senaste 15 åren är det med några få undantag nästan alltid unika motiv, säger Ulrich Blanche.

Banksy blev inte världsstjärna över en natt, och trots uppmärksammade politiska verk på platser som Västbanken, Disneyland och Ukraina är det i mer konventionella sammanhang som han verkligen har flyttat fram sina positioner. Omslaget till Blurs album ”Think tank” (2003), utställningen ”Barely legal” i Los Angeles (2006) då Hollywoodstjärnor som Angelina Jolie, Brad Pitt och Jude Law flockades och inte minst den halvsanna dokumentären ”Exit through the gift shop” (2010), regisserad av Banksy, som nominerades till en Oscar.

Verklistan har vuxit sedan Hessinks katalog. Färskaste tillskottet är den bildsvit som har kommit att kallas ”London zoo”, eftersom samtliga verk i sviten föreställer djur. Sviten avslutades dessutom med en bild på en gorilla som släpper ut djur från just Londons zoo.

Djurparken har nu flyttat konstverket och ersatt det med en replika för att undvika trängsel vid parkens entré. Representanter för Londons zoo menar att konstverket tillhör ”ett betydelsefullt ögonblick i vår historia som vi är angelägna om att bevara ordentligt”.

– Det var flera titlar som figurerade medan sviten växte fram, men nu tycks man ha bestämt sig för att kalla den ”London zoo”. Banksy har själv inte gett verket något namn, det gör han sällan numera. Det är i stället publiken som hittar på namnen. Det är så vi människor fungerar. Om ett verk inte har en titel, då ger vi det en, säger Ulrich Blanche.

Åtta dagar på raken dök det upp nya djur på olika platser i London, vilket i många tidningar – bland annat i DN – resulterade i nästan dagliga notiser. Det är oftast så Banksys verk uppmärksammans, i korta och inte sällan flyhänta blänkare av det lättsamma slaget. Ett nytt verk har dykt upp – eller så har det stulits. Jacob Kimwall, konstvetare och expert på gatukonst, har en egen samling Banksynotiser saxade ur svensk dagspress.

– Jag hade samlat artiklar om gatukonst under en tid, och så i början av 2000-talet började de om Banksy att dyka upp. Det är sällan man skriver om gatukonst på det sättet. Det är nästan bara i hans fall. Jag har till och med en som är skriven på rim, säger han.

Som så ofta med hans verk har det spekulerats vilt kring vad Banksy har velat säga med ”London zoo”. Sista bilden i sviten pekar dock mot att det är ett antizoomeddelande. Djurs rättigheter hör till Banksys favoritteman. Likaså gör sociala orättvisor, maktmissbruk, övervakningssamhället, migrationskrisen och den upplåsta konstvärlden. Mer generellt är budskapet ofta antikrig eller antikapitalism. Djur är vanliga motiv, liksom barn och äldre, men också soldater och poliser.

– I början var det mycket om djurs rättigheter, så det här är lite back to basics. Det gäller också bilderna som är enkla siluetter. Samtidigt finns det uppgifter om att han är utbildad slaktare. Men jag har fått höra att Banksy alltid har varit en skojare, säger Jacob Kimwall.

Banksy är något av en mediernas älskling – och han vet hur han ska hålla kärleken vid liv. Att ”London zoo” dök upp just i början av augusti var ingen slump, menar Ulrich Blanche. Det är då som tidningarnas sommartorka är som värst. Men även medierna och fansen kan få nog av Banksys upptåg. Ibland krävs det därför mer av konstnären än bara ett nytt verk.

– Tredje bilden i sviten, den på aporna, den var utfyllnad. Man kunde se att mottagandet var svagare, den generade inte lika många likes och kommentarer på Banksys Instagram. Sedan blir det fjärde verket, det på vargen, plötsligt stulet. Det var ett bete som Banksy lade ut. Går hans verk att stjäla, då blir de också stulna. Det vet Banksy, säger Ulrich Blanche.

Han berättar att man, om man tar en titt på Google Street View, kan se att parabolen som vargen målades på inte fanns på hustaket för ett år sedan. Kort sagt är Ulrich Blanche övertygad om att vargen skulle bli stulen för att hålla intresset för ”London zoo” vid liv.

– Han väljer annars platser utifrån vem som äger till exempel fastigheten på vars vägg verket målas. Han har lärt sig det efter att verk har plockats bort och sålts.

Ulrich Blanche har siktet inställt på att en dag kalla sig professor i konstvetenskap, men han medger att han gör det svårt för sig genom att ägna sig åt Banksy. Inom akademin är man avigt inställd till fenomenet. Man vill inte riktigt erkänna Banksy som konstnär.

– Men Andy Warhol har fortfarande samma problem. Akademin missar den performativa delen. De tittar bara på ytan och då ser de bara en graffiti med tre apor, säger Ulrich Blanche.

Talande är att Banksy i dag inte finns representerad på Tate Modern, som är Storbritanniens nationalmuseum för modern och samtida konst. Däremot finns ett verk sedan en tid tillbaka på museet Victoria and Albert, som är ett museum för formgivning och dekorativ konst.

– Där hänger tavlor men man visar också gammalt porslin. Det säger mycket om hur institutionerna ser på hans konst. Banksyverket var förresten en donation.

Samtidigt ökar intresset bland privata samlare och på auktioner stiger tryck och canvastavlor av Banksy ständigt i värde. Banksy är i dag en konstnär som gemene man känner till. Han är en Picasso och en da Vinci, en van Gogh och en Monet.

Att han numera inte bara är stor, utan en gigant, beror i mångt och mycket på en händelse som ägde rum 2018, då ett tryck av verket ”Flicka med ballong” skulle auktioneras ut hos det prestigefyllda auktionshuset Sotheby’s i London. Jacob Kimwall minns det väl.

– Det var en fredagsauktion. En så kallad kvällsauktion med snittar och champagne. Folk där var kort sagt lite fulla. Jag satt själv hemma med fredagsölen när jag såg ”Going, going, gone …” i Banksys flöde på Instagram. Först fattade jag ingenting, säger han.

Det som hände var att trycket, i samma stund som det klubbades för en rekordsumma på strax över en miljon pund, vilket då motsvarade ungefär 12 miljoner kronor, matades ned i en i ramen inbyggd dokumentförstörare och till hälften strimlades sönder. Den gången blev det inga notiser för Jacob Kimwall att klippa ut ur tidningarna, i stället blev det långa artiklar.

– Jag tror absolut att trycket fastnade, att det egentligen skulle ha strimlats helt, säger han.

Kvinnan som lade det vinnande budet stod fast vid sitt köp av det förstörda trycket. Det gjorde hon rätt i. 2021 såldes verket, nu ett verk i sig med titeln ”Love is in the bin”, för den nya rekordsumman 18,6 miljoner pund, eller i runda slängar 220 miljoner kronor.

Som alltid när det gäller konst som säljs för stora summor finns det fullt av förfalskningar på marknaden. Och Banksys verk är inte särskilt svåra att förfalska. Kopior av hans schabloner går att köpa lite överallt. Hur kan man då intyga att man har lagt vantarna på en äkta Banksy? Lösningen heter Pest Control, som startade 2009 och drivs av Banksy själv. Hit kan man vända sig för att få ett verks äkthet verifierat. Pest Control kontrollerar enbart tryck. Bara i undantagsfall har man verifierat platsspecifika verk.

Pest Control kan dock bli Banksys fall. I våras stämde två konstsamlare, Nicky Katz och Ray Howse, Pest Control efter att ha fått vänta i tre år på en verifiering. En fullt utvecklad rättstvist skulle eventuellt innebära att Banksys riktiga namn blir allmän handling.

Många menar dock att Banskys identitet röjdes redan 2008, då The Daily Mail avslöjade att det är en viss Robin Gunningham som är Banksy. Varför han kom att kalla sig Banksy är dock omtvistat. Somliga menar att han en gång i tiden var en sjuhelsikes bra fotbollsmålvakt och därför började kallas Banks efter Englands legendariska fotbollsmålvakt Gordon Banks.

I fjol fick The Daily Mails avslöjande nytt stöd när en bortglömd radiointervju med Banksy från 2003 spelades upp i BBC:s podcast ”The Banksy story”. I intervjun frågar reportern om Banksy heter Robin. Banksy svarar då att reportern kan kalla honom Robbie.

– Mycket pekar mot att det är Gunningham, men han kommer aldrig att erkänna. Dessutom har man inte kunnat spåra honom sedan 2008. Han är försvunnen, säger Ulrich Blanche.

I våras påstods det dock att Gunningham hade fångats på bild, detta då en man lik Gunningham var bland de som målade en väggmålning i London, ett verk som Banksy senare signerade genom att posta en bild av det på sitt Instagramkonto. En man lik Gunningham, eller åtminstone lik mannen som liknade Gunningham, ska på nytt ha synts till när den första bilden i ”London zoo”-sviten – en balanserande get – kom på plats.

– Inte en chans att det där var Banksy. Det är inte första gången det påstås att man har fotat eller filmat honom. Aldrig att han tar risken att själv vara på plats, säger Jacob Kimwall.

Han är skeptisk till hela Gunninghamteorin, liksom att det skulle handla om någon som faktiskt heter Robin Banks eller att det skulle vara Massive Attack-sångaren Robert Del Naja som är Banksy, vilket grundar sig i att han är från Bristol och ägnar sig åt graffiti. Däremot tror Jacob Kimwall att han själv en gång har träffat Banksy – och det var i Sverige.

– Han ställde ju ut på AG i Stockholm för några år sedan. Jag var där och det var en britt som gick runt och sade åt folk att inte köpa Banksy, att han inte var värd pengarna. Jag tänkte inte mer på det då, men det slog mig i efterhand att det måste ha varit han.

Hur såg han ut?

– Som en vanlig britt, en vit brittisk bloke.

Läs mer:

Därför har Banksy lyckats förbli anonym

Banksys nionde i djursviten dök upp på London zoo