– Säkerheten för både ryttare och hästar är något som vi har jobbat länge med, till viss del beroende på att vi var satta lite under press, säger landslagsryttaren Frida Andersén som blev bästa svenska ryttare i OS med en individuell tolfte plats och som ingick i det femteplacerade laget.
– Och det arbetet har verkligen gett ett bra resultat.
Det senaste året har det stormat i ridsportvärlden, men den här gången är det inte fälttävlan utan dressyr som är i centrum. När dressyren nu får ta emot mängder av kritik – efter att flertalet skandaler med stjärnryttare avslöjats – är det däremot lugnt inom fälttävlan.
I början av 2000-talet var bilden annorlunda. Mellan juli 2006 och april 2008 dog till exempel sammanlagt 14 fälttävlansryttare, och även ett stort antal hästar.
Fälttävlan är ridsportens mångkamp med sina tre grenar dressyr, terrängritt och hoppning, och terrängritten jämfördes ibland med formel 1.
Men charmen med den oförutsägbara – och lite farliga – terrängritten försvann när det ena dödsfallet efter det andra från olika hörn i världen rapporterades in.
När sedan IOK, Internationella olympiska kommittén, började uttrycka tveksamhet till ridsportens OS-framtid generellt – och fälttävlan mer specifikt – ja då började saker förändras till det bättre.
Något som gör att den tidigare kritiserade grenen de senaste åren har kommit långt när det gäller frågor som rör hästvälfärd och säkerhet.
Den största förändringen genomfördes för drygt tio år sedan.
Fram till dess hade alla hinder på terrängbanan varit fasta, det vill säga omöjliga att riva. Tack vare en svensk uppfinning är så inte längre fallet.
Numera finns även så kallade utlösningsbara hinder på terrängbanan. Det innebär att om hästen slår i hindret river den det på samma sätt som hopphästarna kan riva.
– Med utlösningsbara hinder kan man undvika rotationsfall – vilket betyder att hästen och ryttaren båda faller tillsammans – eftersom hästen inte fastnar i hindret med väldig kraft, förklarar Frida Andersén.
– Så i stället för att att hela ekipaget faller blir det bara bommen som faller till marken. Möjligtvis kan det bli ett så kallat snubbelfall där hästen snubblar till och ryttaren kanske trillar av. Men i och med att kraften som sagt är mindre är också risken för att ryttaren ska skada sig allvarligt betydligt lägre.
I början fanns det ett visst motstånd, vilket det ju ofta kan finnas vid förändringar.
Bakom den här förändringen står svensken Mats Björnetun som var den som utvecklade tekniken som fick namnet MIM.
– I början fanns det ett visst motstånd, vilket det ju ofta kan finnas vid förändringar, mot den här typen av hinder, säger Frida Andersén.
– De som ifrågasatte ville inte ha fel för att de rev. Men har du gjort ett sådant misstag kommer du i slutändan vara glad för de där felen du får jämfört med att det kunde ha gått riktigt illa.
– I dag är min känsla att det fungerar väldigt bra, och att de flesta delar den bilden.
Även om den här nya typen av hinder har haft en stor betydelse är det inte den enda faktorn bakom att säkerheten ökat för båda hästar och ryttare.
– Fokus i det här arbetet har inte bara varit på den tekniska utvecklingen, utan överlag hur man gör terrängritten säkrare. Det är allt från veterinärtillvaro på plats i målområdet till vår ridning. Hur rider vi på ett säkert sätt så att vi har fräscha hästar när vi kommer i mål, berättar Frida Andersén.
– Jag tror också att vi har blivit mycket bättre och tydligare med att förklara att hästens välmående är vår första prio.
Så även om terrängritten fortfarande är fartfylld, utmanande och spännande – och fortsatt populär hos publiken – är den i dag säkrare.
– Jag skulle säga att terrängen till och med har blivit ännu roligare att titta på i och med de här förändringarna och förbättringarna.
Det betyder inte att alla olyckor numera går att undvika, men riskerna och de allvarliga skadorna har minskat.
– Utvecklingen har som sagt gått åt rätt håll, men självklart kommer det här arbetet att fortgå.
I och med att vintern är här är också den vanliga fälttävlanssäsongen över, men numera finns det även förenklade fälttävlanstävlingar inomhus där en variant av terrängritten avgörs.
Sedan flera år tillbaka avgörs den här typen av tävling under Sweden International Horse Show. På torsdagskvällen var det en uppvärmningsklass, och på söndag kväll avgörs huvudklassen.
Frida Andersén har inte med sig sin OS-häst Box Leo till Stockholm.
– Leo gjorde nyligen sin sista tävling för i år, och jag kände att det var för tufft för honom att komma hit också, berättar hon.
I stället tävlar Andersén med hästen Stringer som hon inte vanligtvis tävlar med. Något som ställde till vissa problem under torsdagens uppvärmningsklass där Frida Andersén trillade av hästen vid banans svåraste hinder efter ett missförstånd mellan dem. Varken hon eller hästen kom dock till skada och på söndag är de redo igen.
Läs mer: von Eckermann om hästvälfärden: ”Gör mer – prata mindre”
