Två eleganta snövita hundar flankerar ingången till det första rummet i utställningen ”Svenskt Tenn. A philosophy of home” som öppnade på Liljevalchs konsthall i dagarna. På pricken lika de hundar som bevakade entrén till butiken Svenskt Tenn på Strandvägen 5 under 1950-talet. En grönmålad sal öppnas upp bakom dem och så stiger man in i upphovskvinnans Estrid Ericsons värld.
Få svenska företag är så intimt förknippade med grundarens idéer och personliga smak som inredningsbutiken Svenskt Tenn. En design- och hantverksinstitution som firar 100 år i år, vilket uppmärksammas med den nya stora utställningen.
I ”A philosophy of home” har man samlat föremål från företagets historia som aldrig eller sällan tidigare visats – från innehållet i Estrid Ericsons skrivbordslådor till originalskisser från hennes mest kända samarbetspartner, österrikaren Josef Frank, som lämnade sitt hemland på grund av 1930-talets antisemitism och anslöt till Svenskt Tenn som konstnärlig medarbetare.
Ericson och Frank blev ett radarpar inom inredning och form, medverkade i och har också tillägnats otaliga utställningar, och deras produkter, möbler och textilier fortsätter alltjämt att fascinera. Och sälja – Svenskt Tenn nådde rekordförsäljning 2022 och har ökat sin nätförsäljning, både i Sverige och på den svårerövrade amerikanska marknaden. Andrahandsvärdet har skjutit i höjden och vissa av möblerna, med prislappar på flera hundratusentals kronor har kunder på väntelista. På Liljevalchs väntar tretton minutiöst arrangerade utställningssalar på höstens inredningsintresserade besökare.
Karin Södergren är head curator på Svenskt Tenn och har skapat ”A philosophy of home” tillsammans med den Londonbaserade curatorn Jane Withers och konstnären Emelie Florin. Södergren visar in i det gröna rummet.
– Grönt var den färg som Estrid Ericson tyckte stod finast mot tennet. Historien om Svenskt Tenn börjar ju med en tennverkstad, berättar Karin Södergren och visar runt bland tennföremål från 1920-talet.
Estrid Ericson (född Erikson men bytte till c då hon gifte sig med sjökapten Sigfrid Ericson) kom från Hjo i Västergötland och var dotter till servitrisen Helga och källarmästaren Adolf som senare kom att driva hotell och badrestaurang vid Vättern. Hon intresserade sig tidigt för fina dukningar och inredning och tog sig till Stockholm för konstnärliga studier vid Tekniska skolan (numera Konstfack). Föräldrarna tänkte att hon kanske hade en framtid som teckningslärare, Estrid Ericson ville ut i världen och sluka konst och form.
När hennes pappa gick bort 1924 fick hon ett arv som gjorde det möjligt för henne att starta en tennverkstad. Tenn var högsta mode både i Paris och London och Estrid Ericson verkade vara född med flair.
– I den här delen presenteras ett projekt som Svenskt Tenn gjorde med kvinnliga formgivare för tjugo år sedan, också i tenn, säger Karin Södergren och går fram till en enorm monter. I anslutning presenteras de första tennsmyckena av Ericson, allt finns bevarat.
Estrid Ericson som själv var inspirerad både av den brittiska Arts and crafts-rörelsen och den svenska funktionalismen inledde samarbeten med en mängd formgivare och var öppen för att designidéer presenterades för henne i butiken. Samarbeten mellan konstnärer och industrin var vanligt förekommande och Svenska Slöjdföreningen (SSF), där Estrid Ericson blev medlem efter att ha jobbat i ett par inredningsbutiker i Stockholm, var ett slags förmedlingsbyrå mellan de två världarna. Ett arv som går igen för företaget även i dag.
1927 flyttade Svenskt Tenn till Strandvägen och när Ericson flyttade in på samma adress så fick hon större utlopp för sitt heminredningsintresse. Det smittade av sig på butikens utbud som också kom att innefatta en möbelavdelning. Estrid Ericson var lika skicklig på att knyta till sig begåvade formgivare som hon var på att nätverka med pressen och locka vip-kunder till butiken. Hon skrev handboken ”Inredningskatekesen” 1939, där hon sammanfattande sina tankar kring hemmet, hon pratade inredning i Sveriges Radio och uttalade sig i intervjuer.
I dag är det Karin Södergren som ansvarar för de utställningar som skapas i Strandvägsgalleriet i butiken.
– Jag har jobbat på Svenskt Tenn i snart 20 år och vridit och vänt på möblerna i olika arrangemang. Jag har funderat så mycket på vad det är som gör att möbler hamnar på olika sätt i ett rum och varför. Det är otroligt spännande så tidlöst det är. Det handlar inte om nya produkter utan om nya sätt att leva på, det skapar hemmet, säger hon och visar in i salen där hela Estrid Ericsons vardagsrum, från hemmet sex trappor upp från butiken på Strandvägen, är uppbyggt för första gången.
Möblemanget är en uppvisning i Ericsons devis att hemmet skulle vara ”i ständig förändring” och visar hur samlingar av dekorativa föremål fick ta plats i vardagen. Blomsterfång, kanske hämtade från hennes landställe Tolvekarna, står på låga bord i någon av de fyra modeller av vaser som hon rekommenderade för varje hushåll.
Cilla Robach är konstvetare och konstkurator på Nationalmuseum som samarbetat med och samlat föremål från Svenskt Tenn sedan 1920-talet och menar att Ericson som företagare var ovanlig för sin tid.
– Svenskt Tenn är ett unikt svenskt företag ur flera aspekter, dels hur det drivs, men dels hur det startade – med en kvinnlig pionjär inom entreprenörskap. Estrid Ericson var en skicklig affärskvinna med stark och helt egen känsla för design, form och uttryck, säger hon och understryker Estrid Ericsons speciella inredningsstil.
– Allt skulle vara omsorgsfullt utvalt men hon kunde lika gärna plocka en sten i naturen som att välja dyra föremål, det är först på senare tid som priserna blivit så höga och fått ett slags överklassaura – det eftersträvades inte i huvudsak av Estrid Ericson och Josef Frank. Frank är den stora nyckeln för Svenskt Tenn, de skapade verkligen varandra de två. Han står ju för en internationell elegans, kanske en mer borgerlig tradition från hemstaden Wien.
Estrid Ericson hade tidigt fått upp ögonen för arkitekten och formgivaren Josef Frank. Han figurerade i internationella inredningstidningar och var medgrundare av den österrikiska inredningsfirman Haus & Garten som ritat bostadskomplex, mjuka möbler och stormönstrade textilier. Frank var inget fan av dåtidens modernism och kom att utveckla en egen designfilosofi som han döpte till ”Accidentism” – namnet anspelade på det slumpmässiga och var en reaktion mot det konforma.
I Hedvig Hedqvists biografi ”Estrid Ericson” från 2023 citeras han på följande sätt: ”Enkelhet är nog mycket bra men vad vi behöver i dag är karaktär – motsatsen till likriktning.”
Frank och Ericson visade upp ett av sina första samarbeten just på Liljevalchs hösten 1934, de hade skapat ett vardagsrum med inredning som enligt Frank var ”ett statement mot den svenska slöjdföreningstråkigheten”. I ”A philosophy of home” får man följa hans process – från blyertsanteckningar till stora böljande tyger mönstrade med hans typiska formspråk som blandar botanik och fantasi.
I det sista utställningsrummet kan besökarna slå sig ner i några av möblerna vars historia de just fått en inblick i. Köpa möblerna däremot, det får man göra i butiken en kort promenad bort till Strandvägen där Svenskt Tenn har tredubblat ytan sedan 1920-talet samt utökat med ett kafé.
Här tar Svenskt Tenns vd Maria Veerasamy emot några timmar innan öppning, svartklädd personal städar och fixar det sista inför dagen. Möbler, försäljningsdiskar och föremål ska torkas av. Atmosfär är en lika stor del som utbudet under ett besök på Svenskt Tenn. Estrid Ericson var en skicklig scenograf.
Veerasamy sitter i ett av de efter målgrupp arrangerade rummen i butiken. Just det här ska inspirera en familj att vistas och framför allt umgås med varandra, Svenskt Tenn gör inga tv-bänkar. Inget i rummet är designat efter 1940-talet, säger Veerasamy.
– Den stora frågan är hur man håller i 100 år utan att kompromissa med grundidén. Det händer ofta företag, man kanske förvärvas av någon som vill använda varumärket på andra sätt.
Estrid Ericson sålde verksamheten till Kjell och Märta Beijers stiftelse 1975. Stiftelsen syftar att stödja bland annat vetenskap och svensk heminredning och en del av Svenskt Tenns överskott går till Beijerinstitutet vid Kungliga Vetenskapsakademien. Att ägas av en stiftelse har sina fördelar och var något nytt för Maria Veerasamy som varit vd för Svenskt Tenn sedan 2011 men innan dess var vice vd på Indiska och har en hantverksbakgrund som både skräddare och från glasbruk.
– Vi jobbar helt annorlunda, exempelvis så arbetar vi inte med produkter som måste ut under vissa tider utan med mycket längre perspektiv. Det här är motsatsen till att jobba med snabba kollektioner som ska tas fram i ett tempo som gör det omöjligt att hålla kvalitet – det går helt enkelt inte när det ska gå fort. Här är fokus på kvalitet i alla led, säger Maria och visar blommorna som är arrangerade på bordet. De måste också kontrolleras dagligen och bytas ut.
– Vi jobbar med värderingar, säger Maria Veerasamy och förklarar att planeringen av butikens utbud utgår från de fyra rummen vardagsrum, bibliotek, arbetsrum och matsal.
– I det som Josef Frank och Estrid Ericson jobbade fram tillsammans så är samtalet viktigt, hur umgås man? Hur använder man till exempel matsalsstolar? Jo, de ska vara lätta så att man kan flytta omkring dem för att byta plats och vara social.
I butiken samsas designföremål framtagna av Estrid Ericson själv med nyskapande design av bland annat elever från Konstfack och Beckmans designhögskola som Svenskt Tenn samarbetat med sedan länge. Enligt Maria Veerasamy så håller sig företaget också samtida just eftersom de utnyttjar sitt rika arkiv.
– Visst är det viktigt att julsakerna kommer till julen – men vilken jul de kommer till är oväsentligt. I Svenskt Tenns historia har det gjorts medvetna val som är anledningen till att företaget kunnat leva i 100 år, säger hon.
På väg till textilavdelningen där rullar med Josef Frank-mönstrade tyger ligger staplade på varandra hänger ett porträtt av Estrid Ericson med sina favoritföremål. Hindarna som förknippas med Svenskt Tenn är med, men också en mönstrad tehuva, flera dekorativa dosor och en torkad maskros. Intrycket är långt från det minimalistiska och svala som ofta nämns när det handlar om skandinavisk och svensk design. Svenskt Tenn är inte primärt ljust och fräscht utan erbjuder fortfarande ”ett statement mot den svenska slöjdföreningstråkigheten”. Maria Veerasamy förklarar företagets bestående popularitet.
– Vi struntar i det skandinaviskt svala. Det Estrid Ericson och Josef Frank skapade var inte för ett specifikt land utan de utgick från idéer och stil. Vi är naturligtvis stolta över att ha svensk produktion och vara ett svenskt företag men det är inte i fokus. Ett år skulle julen i butiken gå i brunt och ärligt talat så kände jag oj – kan det fungera med en brun jul? Det gjorde det såklart. Gör man det bra kan julen lika gärna gå i gult eller orange.
4 röster om Svenskt Tenn
Peter Nylander är formgivare, lektor och kursansvarig vid Formprogrammet på Beckmans Designhögskola
”Företaget är duktigt på att hålla sig relevanta, de ska inte vara ett museum. Att de samarbetar både med Beckmans och Konstfack tyder på ett intresse för det nya och innovativa. Det är unikt att studenter på Form får utforma något som senare kan hamna hos Svenskt Tenn. Det är väldigt nyttigt för studenterna att förhålla sig till ett företag, tolka ett tema men ändå få fram sitt eget uttryck.”
Claes Britton, författare, journalist, kommunikatör. Drev magasinet Stockholm New som gjorde flera samarbeten med Svenskt Tenn.
”Jag är uppväxt på Östermalm med vänsterföräldrar men hos mina kompisars föräldrar så fanns Svenskt Tenn överallt – det kommer nog alltid att förknippas med en viss klassmarkör men de har verkligen gjort ett fantastiskt jobb med att modernisera varumärket utan att kompromissa. Svenskt Tenn är i högsta grad en del av det svenska kulturarvet. Butiken är en upplevelse och har varit från början, redan på Estrid Ericsons tid. Svenskt Tenn och Josef Frank har gjort den svenska borgerligheten och den vanliga, tråkiga och försiktiga smaken en stor tjänst.”
Beata Heuman, svensk inredningsarkitekt med designstudio i London
”Estrid Ericson och Josef Frank har inspirerat mig i mitt arbete, ibland tycks de mig nästan som ledsagande stjärnor. Ericsons företagsamhet samt säkra och fantasifulla stil är sannerligen något att sträva efter, men Frank är nog min största hjälte i det att han fann sitt alldeles egna uttryck – som inte är centrerat kring det ego som man ofta annars ser hos samtida modernister. Hans tankar kring design bottnar i ett djupt humanistiskt synsätt och det är kanske därför mycket av hans skapande fortfarande känns så spännande och relevant ett sekel senare.”
Catharina Nolin, professor i Konstvetenskap vid Stockholms universitet
”Jag tror att det finns många svenskar som vill bo i något annat än i ett hem präglat av en ljus inredningsstil, som brukar uppfattas som skandinavisk. Det finns, eller har funnits, mycket annat färg- och formstarkt att köpa till exempel från Tiogruppen eller Ikea. Man ser också ganska ofta även William Morris-tapeter i Sverige, som också är färg- och mönsterstarka. Men jag kan tänka mig flera skäl till att just Svenskt Tenn lockar: det signalerar tradition och att möblerna har ett bestående värde över generationer. Möbler, som Josef Franks stora skåp, säljs på auktion för höga priser, vilket också visar att de har ett andrahandsvärde och att de kan cirkulera.”
Annina Rabe, kritiker och kulturjournalist
”När jag var yngre tyckte jag att Svenskt Tenn stod för allt som var tråkigt,
inskränkt och småborgerligt. Jag har en väninna från Bromma som brukade
säga ’Mammor ska heta Birgitta och ha möbler från Svenskt Tenn!’ Min
mamma hette inte Birgitta och det fanns inget från Svenskt Tenn i mitt
barndomshem. Men man blir ju äldre och då händer märkliga saker. Min
sambo omnämnde kärleksfullt vår lägenhet som ’vårt lilla brackhem’ när vi
köpte vår första Svenskt Tennlampa. I dag känner jag snarare att Svenskt Tenn är en vemodig påminnelse om den svunna tiden då det fanns en bildad
borgerlighet.”
