Kring millennieskiftet åt jag lunch i Stockholm med Edwin Feulner. Bortglömd i dag, men då en av USA:s mest inflytelserika politiska aktörer i egenskap av mångårig chef för den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation. Feulner var en traditionell republikan som värnade om budgetbalans, frihandel, en aktiv amerikansk roll i världen och ett nära samarbete med landets utländska allierade. Kinderna glödde när han talade om vikten av att demokratierna samfällt måste stå upp mot omvärldens diktaturer.
I dag tillhör republikaner av det slaget ett utrotningshotat släkte. Dagens Heritage har växt till en koloss med hundratals anställda och en miljardbudget (i kronor räknat). Dess nya ledning består av en mansdominerad skara som troget efterapar Donald Trump och vurmar för Ungern, Maga-rörelsens idealland. I likhet med presidenten talar de väl om världens autokrater och nedlåtande om USA:s traditionella allierade. Liksom denne omhuldar de allehanda konspirationsteorier och motsätter sig fortsatt hjälp till Ukraina.
I dag framstår den som trumpismens ideologiska manifest med en uppsjö av detaljerade policyförslag inom olika områden som nu raskt håller på att implementeras
Efter valet 2020 började de utarbeta en plan som skulle bädda för Trumps återkomst. Ett stort antal skribenter på högerkanten kontaktades och resultatet blev tegelstenen ”Project 2025”, vars betydelse inte uppenbarades under fjolårets valrörelse trots motståndarnas försök att väcka opinion mot den. I dag framstår den som trumpismens ideologiska manifest med en uppsjö av detaljerade policyförslag inom olika områden som nu raskt håller på att implementeras. Projektmedarbetarna har även författat det rekordstora antalet presidentdekret som Trump undertecknat sedan tillträdet, 143 stycken bara under de första 100 dagarna.
Journalisten David A Graham har påpassligt utgett en koncis summering av Heritageplanen med titeln ”The Project. How Project 2025 is reshaping America and the world”. När jag läser den med Grahams nyktra kommentarer inser jag hur mycket amerikansk politik har förändrats sedan Feulners dagar. Graham påminner om Trumps lögner under valkampanjen då han förnekade all kännedom om planen och att det skulle finnas en koppling mellan den och hans egen stab. Nu visar det sig att hela tre fjärdedelar av projektmedarbetarna tidigare arbetat för Trump, och att flera av dem fått jobb i den nya administrationen.
Om man får tro Vought var USA under Joe Biden ett land i händerna på marxister som var ute efter att förgöra sina motståndare. Enda chansen att rädda republiken är att avsevärt öka presidentmakten
Enligt Graham var den idémässigt drivande bakom projektet Russell Vought, en kristen nationalist som i grunden vill förändra det konstitutionella systemet. Han var ordförande för Republikanernas valplattform 2024 och är nu mäktig chef för OMB, Office of management and budget. Om man får tro Vought var USA under Joe Biden ett land i händerna på marxister som var ute efter att förgöra sina motståndare. Enda chansen att rädda republiken är att avsevärt öka presidentmakten, rensa ut tiotusentals förment neutrala statstjänstemän och bygga en ny statsmakt på kristen grund. Om det leder till konflikter med kongressen och domstolarna är det något att välkomna menar Vought, som anklagar forna tiders republikaner för vekhet.
Vought betonar särskilt hur avgörande det är att rensa ut de trolösa statsbyråkrater som bromsar all verklig förändring
Det är svårt att tänka sig något mer icke-konservativt än att vilja rycka upp landets konstitutionella ordning med rötterna, inklusive grundlagsfädernas huvudidéer om maktdelning och regler som kringskär den exekutiva makten. Om det var något som grundarna fruktade så var det en furste med oinskränkta maktmedel. Vought betonar särskilt hur avgörande det är att rensa ut de trolösa statsbyråkrater som bromsar all verklig förändring. Om de inte självmant avgår vill han göra deras tillvaro så ”traumatisk” att de inte längre ska vilja gå till arbetet (The Atlantic 16/5). Mobbning i statlig regi, således.
Statsvetarna Steven Levitsky och Lucan A Way påpekar i en angelägen artikel att varken kongressen eller domstolarna har kunnat hålla Trump ansvarig för stormningen av Kapitolium eller för andra förseelser han gjorde sig skyldig till under sin första mandatperiod. De varnar för att fästa alltför stor tilltro till konstitutionen som ett värn för demokratin. Även den mest sinnrika författning ”har vagheter och kryphål som kan utnyttjas för antidemokratiska syften”, skriver de i tidskriften Foreign Affairs.
Demokratins yttersta skyddsvall är väljarna, som i allmänna val kan bromsa den tydliga utvecklingen i autokratisk riktning. Men frågan är hur demokratiska mellanårsvalen 2026 blir. I april röstade det republikanskt styrda Representanthuset igenom en lag, The Save Act, som kräver att väljare när de registrerar sig dokumenterar att de är amerikanska medborgare via ett pass eller ett födelsebevis. Lagförslaget bygger på en exekutivorder som utgår från att valfusk är vanligt och att horder av illegala immigranter röstar. Men inget av detta stämmer; valfusk är extremt ovanligt och icke-medborgare är redan nu förbjudna att delta i valen.
Om förslaget skulle gå igenom också i senaten kommer miljontals väljare, inte minst minoriteter som övervägande röstar på Demokraterna, att hindras från att rösta. Hälften av amerikanerna saknar pass, och över 20 miljoner beräknas sakna födelsebevis. Kvinnor som har gift sig och bytt namn kan också få problem. I likhet med andra metoder som redan praktiseras – kortare tid för förtidsröstning, stängning av vallokaler, begränsning av ex-fångars rätt att delta – är syftet att göra det så svårt som möjligt för oönskade väljare att rösta.
Heritage Foundation bildades 1973 av Feulner och Paul Weyrich. Den senare är numera avliden, men hymlade inte om behovet av att införa röstningshinder. Inför valet 1980 yttrade han: ”Jag vill inte att alla ska rösta. Vårt inflytande i valet ökar uppriktigt sagt när valdeltagandet minskar. Vi har ingen moralisk eller annan skyldighet att se till så att våra opponenter röstar. Det viktiga är att se till att de som stöder oss röstar.”
Weyrich skulle ha nickat nöjt om han fått uppleva politiken i dagens Washington.
Läs mer:
Masha Gessen: Det som var möjligt i Sovjetunionen är också möjligt i Trumps USA
