Skridskosäsongen har startat ovanligt sent i år och riktig högsäsong blir det först i januari och februari. Men redan nu, i mitten av december, har skridskoåkare gett sig ut på isen så långt söderut som i Växjö.
– Jag åkte själv i Stockholm i helgen. Isen var uppåt tio centimeter tjock på flera ställen, säger Ari Hultqvist, verksamhetsansvarig för långfärdsskridskor och skridskoskola på Friluftsfrämjandet.
Ari Hultqvist tycker sig se ett ökat intresse för skridskoåkning, framför allt bland kvinnor och yngre personer. Det kan delvis bero på sociala medier: vackra bilder på solnedgångar och isar med frostrosor kan inspirera till att ge sig ut på isen.
– Jag hade gärna sett fler barn ute på isen. Det är en balansgång, man behöver ha rätt kunskap och samtidigt är det bra om fler kommer ut, säger han.
Rätt kunskap innebär bland annat rätt utrustning. Isdubbar används för att ta sig upp ur isvaken om olyckan skulle vara framme. På isdubbarna sitter dessutom en visselpipa man kan blåsa i för att påkalla uppmärksamhet. Har man med sig kastlina och en tillhörande karbinhake kan man dra upp någon som gått genom isen.
– Åk inte ensam, säger Ari Hultqvist.
Den allmänna rekommendationen från Issäkerhetsrådet är att isen ska vara mellan minst sju och tio centimeter tjock för att det ska vara säkert för allmänheten att ge sig ut. Men Ari Hultqvist påpekar att det också spelar roll vilken typ av is det handlar om.
– På våren kan isen ruttna i solen och värmen och ändå vara ett par decimeter tjock. Då riskerar man att gå igenom ändå, säger han.
Har man med sig en ispik kan man använda den för att slå i isen och se hur lätt eller svårt det är att komma igenom. Om isen får ett nytt mönster eller annan nyans bör man stanna och kontrollera med piken.
Det är också bra att vara uppmärksam på särskilt känsliga ställen: sund, inlopp från till exempel bäckar, uddar och kring broar. Vindbrunnar ska man också vara uppmärksam på – områden med öppet vatten på isen.
– Det kan se ut som is, men det är öppet vatten, säger Ari Hultqvist.
Bra att ha med sig ut på isen
● Ett komplett ombyte
● Isdubbar och ispik
● Kastlina och karbinhake
● Packa i en rejäl ryggsäck.
Om du inte har ryggsäck för skridskoturer går det bra att ha en ryggsäck för dagsturer som man fäster en grenrem på för att den ska sitta bättre på ryggen. En sådan hjälper till att hindra ryggsäcken från att flyta upp och trycka ner huvudet under vattenytan.
Källa: Ari Hultqvist/Friluftsfrämjandet.
Ari Hultqvist rekommenderar att klä sig lager på lager med en skaljacka överst – dunjacka är inte att rekommendera, eftersom den blir väldigt blöt om man hamnar i vattnet. Dessutom ska man ha med sig ett komplett ombyte – packat i en vattentät påse – från underkläder och strumpor till mössa.
– Jag vill inte säga att man inte får åka ut på isen om man inte har all utrustning som långfärdsskridskoåkare har. Är isen tio centimeter tjock, det har varit kallt länge och ska fortsätta vara kallt, och man åker på en liten sjö nära sitt hem kan det fungera ändå, säger han.
Så gör du om du går igenom isen
● Påkalla uppmärksamhet
● Ta loss isdubbarna och slå dem i kanten på vaken
● Sparka med benen som ett crawlsimtag
● Förbered dig mentalt på att isen kan gå sönder igen och att det kan vara jobbigt att ta sig upp.
● När du kommit upp, börja med att åla en bit. Kryp sedan en bit till innan du ställer dig upp.
Källa: Ari Hultqvist/Friluftsfrämjandet.
