Så går bedrägerierna till: ”Tysta rån”

De senaste åren har polisen sett en ökning av så kallad ”fysisk vishing” mot äldre. Det börjar ofta som ett telefonbedrägeri, men leder sedan till att bedragarna kommer hem till personen.

– Olika former av hembesök har ju funnits över tid, men de senaste åren har vi uppmärksammat att det är större och större värden som försvinner, säger Björn Seeth på polisens nationella bedrägericentrum.

Tidigare har fokus varit på bankkort och kontanter, men sedan ungefär ett år tillbaka ser polisen att bedragarna allt mer riktar in sig på värdeföremål och framför allt guldsmycken.

Brottsvinsterna är ofta höga och mörkertalet är stort, då det kan vara svårt att uppmäta värdet på de förlorade värdesakerna, enligt Björn Seeth.

– Brottsvinsterna i vanliga telefonbedrägerier sjunker, men det finns alltid en brottsförskjutning. Här ser vi att den fysiska vishingen är ett ökande fenomen, som vi ser med oro på. Guldvärdet har också skjutit i höjden så det ger ju ännu mer dragkraft.

En annan utveckling polisen ser är att bedrägerierna nu oftast börjar med ett sms. Det kan exempelvis uppges handla om en beställning, en hyrbil som ska lämnas tillbaka eller låtsas vara från ett hemtjänstföretag.

– Det här är ett sätt för bedragarna att göra ett urval av sina offer. I stället för att behöva ringa runt från någon form av telefonlista, skickar de ut tusentals sms. Sedan svarar kanske ett fåtal och då jobbar man med dem.

När personen som fått sms:et ringt upp börjar ett skådespel med social manipulation.

– Den äldre leds in i ett samtal som känns helt ofarligt. Här har vi också sett en liten svängning i bedragarnas teknik. Innan har det varit mer bråttom, att skapa en stressituation, men vi ser nu mer att man för lugna och förtroliga samtal som kan pågå under lång tid. Samtalet pågår tills en upphämtare av värdeföremålen ringer på dörren.

Ett annat ”urval” bedragarna gör som polisen uppmärksammat är att förmå offret att väga guldet innan de kommer hem till personen.

– Offret får då själv tala om om det är värt för dem att åka ut och hämta guldet. Det är cyniskt och fruktansvärt ur två perspektiv. Dels det ekonomiska, men också vad de utsätts för känslomässigt.

Bedrägerier är ett av de vanligaste brotten där Brottsofferjouren ger stöd till människor. Många som organisationen möter mår dåligt och känner skam och skuld.

– Många beskriver också en stor ensamhet, vilket skiljer den här gruppen stödsökande från andra. Om man till exempel utsätts för en misshandel har man som regel omgivningens sympatier och hjälp, säger Olle Pallin-Cox, avdelningschef på Brottsofferjouren Sverige och fortsätter:

– Men när någon utsatts för ett bedrägeri lägger polisen ner 97 procent av alla förundersökningar, banken ersätter som regel inte de förlorade pengarna, anhöriga blir besvikna och arga och försäkringsbolagen ersätter inte. För många ger det en känsla av rättslöshet och uppgivenhet.

Försäkringsbolagen ersätter inte bedrägerier, även om bedragarna tagit sig hem till personen och lurat till sig värdesaker. Något Inger Larsson, som lurades att lämna ifrån sig guldsmycken värt omkring 200 000 kronor, förvånades över.

– Jag kände ju att jag var hotad och att jag var tvungen att göra som hon sa, säger hon.

För att försäkringsbolagen ska ge ersättning behöver det klassas som en stöld, och inte som ett bedrägeri.

– Om man själv lämnat ifrån sig egendomen så anser inte försäkringsbolaget att det är fråga om en stöld, även om överlämnandet skett på felaktiga premisser, säger Camilla Kågström, jurist på Konsumenternas försäkringsbyrå.

Björn Seeth på polisens nationella bedrägericenter tycker att det behövs en annan dimension av hur samhället ser på den här typen av bedrägerier.

– Det här är tysta rån, där försvarslösa människor blir vilseledda i nästan ett hypnotiskt tillvägagångssätt. I min värld är det högst önskvärt att vi skulle kunna klassificera det här att i princip likställas med rån eller råntvång, för det är så pass allvarligt.