Så hittar man världens största diamant

I mitten av ingenstans på den ödsliga stäppen i centrala Botswana ligger Karowe, diamantgruvan där hälften av de hundra största diamanterna någonsin har hittats. Utsprängda klippblock från botten av ett dagbrott klyvs till bumlingar som krossas till stenar, längs ett rullbandssystem som ser ut som en nöjespark från helvetet där ingenting överlever färden.

Utom de klumpar av kolatomer som får röntgenapparaterna – modifierade avfallssorteringsmaskiner från Norge – att öppna en lucka till friheten. Ur en sådan rullade förra måndagen den största diamanten i världen ut. Den fyller en öppen handflata och väger ett halvt kilo. Med en vikt på 2 492 carat är det den största ädelstenen av sitt slag sedan Cullinandiamanten på 3 107 carat hittades för snart 120 år sedan.

En mindre än hälften så stor diamant såldes för ett par år sedan för en halv miljard kronor.

– Jag fick väldigt tidigt på morgonen ett samtal av vår operativa chef. Hon var så exalterad att hon inte kunde hitta orden. Den här stenen verkar ha lyft hela Botswana, som en fortsättning på upprymdheten och glädjen från OS-framgångarna, säger William Lamb till DN på telefon från Vancouver.

Han är vd för Lucara Diamond, bolaget som är noterat på börserna i Stockholm, Toronto och Gaborone och som är delägt av grundarna i den kontroversiella Lundingruppen. Just nu pågår den största rättegången i Sveriges historia mot två tidigare nyckelpersoner i gruppen, som står åtalade för medhjälp till krigsbrott under inbördeskriget i Sudan där de prospekterade efter olja för drygt 20 år sedan.

I Botswana är deras närvaro betydligt mindre kritiserad. Landet är det i Afrika som anses ha varit bäst på att hantera förekomsterna av naturresurser och har undvikit en så kallad ”råvarufälla” där värdefulla tillgångar blir till förbannelser av korruption och konflikt.

Det finns stora inkomstklyftor bland de 2,6 miljoner invånarna i landet, men välfärden ligger på en mycket högre nivå än i jämförbara länder och demokratin är den mest robusta på kontinenten. Diamantnäringen står för 80 procent av landets exportintäkter, 25 procent av BNP och mellan 30 och 40 procent av de offentliga intäkterna.

– Med en diamant av denna magnitud kan jag se vägar bli byggda, sade president Mokgweetsi Masisi när han i veckan fick hålla den tunga pjäsen i sina händer ett par dagar efter att den påträffats.

I oktober ställer han upp för omval som president. I parlamentet pågår en diskussion om att höja royalty-nivån, den procentsats som diamantbolagen betalar till regeringen av varje såld diamant, från 10 procent (som redan är en hög andel i internationell jämförelse) till 24 procent. William Lamb konstaterar att Lucara inte berörs av diskussionen då de har en licens som löper in på 2040-talet.

– Men baserat på våra vinster får de också in vanliga skatter från oss. Regeringen, och Botswana som land, kommer att få intäkter som motsvarar 65-70 procent av våra fynd om man ser till värdet av royalty, skatt, anställningar, lokala investeringar och sociala program, hävdar Lamb som vill lyfta fram att Botswanas ansvarsfulla hantering av intäkterna skapar goda förutsättningar för utländska bolag i landet.

– Vi har extremt kunnig personal och det är på grund av hur regeringen använder inkomsterna från diamantsektorn, säger han.

Anledningen till att Botswana har så många diamanter är att landet är välsignat med kimberlit, en särskild bergart som för hundratals miljoner år sedan har transporterat diamanterna från jordens inre i explosiv hastighet genom jordskorpan och har stelnat i morotsformade pelare.

Det är dessa bergkroppar som krossas i jakten på ädelstenarna. Utmaningen ligger i att bryta sönder berget utan att skada diamanterna som inte är så okrossbara som man kan tro utan kan spricka i processen.

För ju större en diamant är, desto högre blir priset per carat eftersom stora diamanter är så extremt sällsynta.

Gruvan i Karowe har spottat ut fler jättediamanter än någon annan i världen och man har tvingats installera extra steg i förädlingsprocessen för att rädda de riktigt stora stenarna. I fjol var bolaget på ruinens brant och tvingades byta vd och omstrukturera skulden. Men nu säger Lamb att en sten på nästan 2 500 carat ger viss ”finansiell flexibilitet”, vilket låter som en underdrift.

Nästa utmaning blir att sälja stenen. När Lucara för snart tio år sedan hade hittat Lesedi la Rona, en pjäs på drygt 1 100 carat, försökte bolaget kringgå den kartell av europeiska diamanthus som har ett oligopol på diamanthandeln, och tog rådiamanten direkt till auktionshuset Sotheby’s. Det blev ett fiasko. Budgivningen bojkottades av uppköparna och tidskriften Vanity Fair skulle senare beskriva händelsen som en ”avrättning” av William Lamb. Diamanten såldes vid ett senare tillfälle för 53 miljoner dollar.

En rådiamants värde bestäms inte bara av vikten utan även av faktorer som form, klarhet och färg och om det finns interna frakturer som kan begränsa slipningen. Men om tidigare diamanter från Karowe ger någon vägledning så kan priset för den nya diamanten hamna uppemot en miljard kronor. Lamb säger att man noga ska överväga olika alternativ när värdet på diamanten nu ska realiseras.

– Vi kommer att jobba nära regeringen. Frågar du mig så tycker jag att om den ska slipas, så måste det bli en skapelse som skildrar vad det här betyder för Botswana.

Han skulle gärna se att den hamnar oslipad på ett museum. Men efter fyndet har det gått så snabbt att man inte hunnit studera rådiamanten på detaljnivå.

– Det görs inte ens maskiner som kan slipa en diamant på 2 500 carat. Så vi kommer att sätta oss ned under de kommande veckorna. Och vi har inte bråttom.

Fotnot: Arkivbilderna från Karowe är tagna vid ett besök 2017.