Så hjälper frivilliga flygkåren till vid kris och krig

Det fyrsitsiga propellerplanet av modell Piper är snart redo att lyfta från Västerås Flygfält. I radion läses för ett otränat öra obegripliga värden upp av en mekanisk röst. Spanaren Bertil Ström översätter.

– Det är ganska byiga vindar i dag, säger han samtidigt som pilot Peter Krüger testar motorerna innan start.

– Det brummar på bra, allt är gott, säger piloten.

En mänsklig röst bryter in i radion. Men den snabba ordväxlingen mellan flygtornet och de erfarna piloterna är svår att hänga med i.

Innan man vet ordet av det har det lilla flygplanet startat sin guppiga färd upp till ungefär 300 meter ovan jord. Under stigningen låter molnen det gula ljuset sippra igenom och träffa vingarna med ett bländande sken. Solen värmer men vinden ligger på.

– När det är smör i luften, som vi brukar säga, då är det helt underbart, säger Bertil Ström.

I dag agerar de spanare och pilot åt Frivilliga flygkåren, FFK. En organisation som funnits sedan tidiga 60-talet och har ett uttalat uppdrag att hjälpa både civilsamhälle och försvarsmakt i tider av kris och krig.

Men vad är en frivillig försvarsorganisation?

Från början var de en del av civilförsvaret. 1988 blev de en frivillig försvarsorganisation. Och genom åren även ett flygbolag.

– Jag brukar säga att vi är Sveriges tredje största flygbolag, om man inte räknar flygvapnet, säger Lars-Göran Johansson, flygchef på FFK.

De är en ideell förening, utan vinstsyfte, men genom att behandla organisationen som ett flygbolag har de större möjligheter att hjälpa civilsamhället i tider av kris. I dag är de cirka 2500 medlemmar varav 800 av dem är utbildade piloter och spanare. Och allt bygger på ideellt arbete och frivillighet. Vad är det som lockar att vara med i Frivilliga flygkåren?

Lars-Göran Johansson, är en av få som får betalt. Han är en av elva personer som jobbar på kårstaben som driver organisationen. Där han arbetat sedan 2004.

– Det är intresse, det är jobb, det är liksom… Ja, det är lite nördigt. För mig i alla fall.

Frivilliga flygkårens uppdrag förändras från dag till dag. Allt från myndigheter så som Trafikverket och Svenska Kraftnät till kommuner kan beställa uppdrag.

– Vi finns där när civilsamhället inte räcker till, säger Lars-Göran Johansson.

Lars-Göran är själv pilot och var med och flög för FFK:s räkning under den stora stormen Gudrun 2005.

– Man kan inte förstå det förrän man har sett det. Jag skulle flyga från Västerås ner till Malmö. Då skulle vi titta lite extra på vägarna, men de vägarna var borta. Det låg bara träd överallt, det var så konstigt. Helt sanslöst.

Men i dag är Bertil Ström och Peter Krüger i luften och ser över översvämningar runt Svartån som rinner genom Västerås.

– Lite mer till vänster, ännu mer, instruerar Bertil som annars också är pilot, men har i dag uppgift som spanare och använder därför en systemkamera. Och det krävs rätt vinkel för att fånga den mjölkiga sörjan som täcker en del av ett fält i Ulvsta, norr om Västerås.

– När jag tar bilder så skickas de direkt till ”kund”, eller den som beställt uppdraget. Då ser de med ungefär 15 sekunders fördröjning hur det ser ut i realtid, säger Bertil Ström.

– Men det vi tittar på nu är inte samhällspåverkande på något sätt, säger han och pekar på de dränkta grödorna under oss.

I dag testar de två flygkamraterna även en ny Bluetooth till Rakel, ett system för radiokommunikation som används av vissa aktörer som klassas ”samhällsviktig verksamhet”.

– Vi testar den åt Länsstyrelsen. Då kan vi prata och höra allting i lurarna istället för i själva radion, säger Bertil Ström.

Åter igen följer en skakig lina med kommunikation där varje mening avslutas med KOM.

Tillbaka på marken sitter Lars-Göran Johansson i ett utav utbildningssalarna på FFK:s kontor i Västerås.

– Ni har hört om den ryska skuggflottan antar jag? frågar han DN:s reporter och fotograf.

– Den är vi ute och identifierar varje dag.

Försvarsmakten står för ungefär hälften av FFK:s uppdrag. Den ryska skuggflottan definieras ofta som äldre oljefartyg som rör sig på farlederna genom Östersjön.

– Vi är som sensorer åt Försvarsmakten. De flesta fartygsägare vet att vi identifierar dem minst en gång. Vi kollar vad det är för båtar, kollar på antenner och liknande.

Lars-Göran Johansson förklarar också att mycket av deras arbete är kopplat till just spaning och lägesbilder. Skulle ett krig bryta ut i Sverige är de små propellerplanen inte mycket att ställa vid en frontlinje.

– Vår huvuduppgift är innan kriget kommer, innan den första kulan har gått. Våra flygplan flyger inte tillräckligt fort om man jämför med stridsflyg. Men det kan finnas andra uppgifter, längre bakom försvarslinjerna som vi kan ägna oss åt då.

Michael Malm, strateg på Försvarsmakten, säger att frivilligorganisationer så som FFK är en viktig resurs. Dels för folkförankringen, att det ska finnas ett förtroende för totalförsvaret i Sverige. Men också som en del i personalförsörjningen.

– Att få till tillräckligt med rätt utbildad personal är en utmaning för alla organisationer. Och frivilligorganisationerna förväntas bidra med 8000 personer när det blir höjd beredskap, säger han.

Kommer de behöva ta ett större ansvar nu när Försvarsmakten växer?

– Det är inte långsökt att tro att behovet kommer att öka och att vi kan bemanna vår organisation med fler frivilliga, men vi är inte där ännu.

Det viktigaste uppdraget för frivilligorganisationerna är att just utbilda, menar Michael Malm. På FFK utbildas inte bara piloter längre. Även de utan flygcertifikat kan nu utbilda sig till spanare, säger flygchefen.

– Vi ser ett uppdämt behov, säger Lars-Göran Johansson innan han berättar att de senare i år också börjar utbilda drönarpiloter.

Men det har varit tufft ekonomiskt efter pandemin. Då kunde de varken flyga eller utbilda. En stor del av pengarna som kommer in till FFK är via statsbidrag, för ”rekrytering, försvarsupplysning och utbildning”. Utbildar de inte, får de inga pengar.

Men Lars-Göran Johansson berättar att även när pengarna kommer in som de ska, räcker de inte så långt som de önskat.

– I dagsläget så får vi det vi behöver från försvarsmakten, men från den civila sidan så räcker det inte till.

– Vi går runt, det gör vi. Men hela biten med att öva på olika scenarios, där behövs det mer resurser. Vi har kanske kunskapen, men vi har inte färdigheten och det är här man borde lyfta upp hela civilförsvaret genom att öva mer. Men det kostar pengar.

FFK:s piloter och spanare gör alla uppdrag helt frivilligt. Varje dag, varje timme i varje län finns en besättning redo att rycka ut. Den enda kostnaden som tas ut, är för flygplanen och bränsle. Vad är det som får Peter och Bertil att ställa upp helt frivilligt?

– Här får jag utöva min hobby, när jag var yngre så kanske det handlade mer om flygtimmarna. Men nu ser jag mer till vilken samhällsnytta man gör, säger Bertil Ström och fortsätter medan han kikar över axeln och tittar på Peter.

– Vi är av den gamla stammen, så vi förstår att det är viktigt att det finns frivilliga som ställer upp.

Peter Krüger är inne på samma spår.

– Det är liknande som för ambulansförare eller poliser, när man sätter på sig overallen går man in i en roll och ingenting annat existerar. Och så försöker man göra det så bra som möjligt. Det kände jag första gången jag fick den på mig.

– Det är något extra att få hjälpa samhället, säger han.

På landningsbanan känns inte vinden som den gjorde 300 meter upp. Solen har börjat ta ännu mer plats på himlen och det lilla piperflygplanet kör tillbaka i riktning mot FFK:s lokaler.

– Nu är vi som mest osäkra, säger Bertil Ström.

Hur menar du?

– Nej men det är ju i luften vi trivs, och där vi är som säkrast. Man ser ju ofta på flygning som någonting farligt, därför blir det så säkert. Att köra bil ser man som säkert, därför är det farligare.