När de sista rösterna räknats på torsdagen bekräftades att Magdalena Anderssons sida har ett ointagligt övertag på det nuvarande regeringsunderlaget. S-ledaren bjöd direkt in C, V och MP till ett första möte. Nu väntar det svåra jobbet att få ihop en ny regering.
När parterna slår sig ner vid förhandlingsbordet finns en rad röda linjer som måste passeras för att S-ledaren ska kunna tillträda som statsminister. Den hårdaste konflikten finns mellan Centerpartiet och Vänsterpartiet och gäller både fördelningen av ministerposter och sakpolitik.
Särskilt C har varit oförsonliga mot V i valrörelsen och har sagt nej till alla former av vänsterpartistisk regeringsmedverkan. Det är så C ser på samarbetet på riksplanet, samtidigt som partierna lokalt har fungerande samarbeten i ett 30-tal kommuner.
Motståndet mellan partierna är i första hand ideologiskt men det finns också stora sakpolitiska skillnader. Samtidigt finns det en samsyn i flera frågor som ligger båda partierna varmt om hjärtat.
SAMSYN
Hela landet ska leva
Landsbygdsfrågorna sitter djupt rotade i Centerpartiets dna. Företagande, infrastruktur och välfärd är några frågor som C driver för att skapa bättre förutsättningar att leva utanför storstadsområdena. C vill också att mer pengar ska stanna i glesbygdskommunerna genom att de värden som skapas på landsbygden, till exempel från naturresurser, i större utsträckning ska komma lokalsamhället till del.
Här finns en samsyn med Vänsterpartiet. V vill bland annat att områden med gruvbrytning, vattenkraft och vindkraft ska få behålla mer pengar än vad de gör i dag. V förordar en aktiv, långsiktig regional politik som ger kommunerna likvärdiga möjligheter och garanterar service, utbildning och infrastruktur i hela landet.
Småföretagen
V har en kritisk syn på storföretagens makt i samhället men synen på små företag är betydligt mer positiv. De beskrivs som jobbskapare och innovatörer, ord som skulle kunna komma från C. Här finns alltså gemensam mark.
För det gamla bondepartiet är det helt centralt att skapa gynnsamma villkor för småföretagarna. Det vill man åstadkomma med sänkta arbetsgivaravgifter och mindre regelkrångel. Vänsterpartiets erbjudande till de mindre företagen är minskade kostnader för sjukskrivningar och bättre möjligheter till finansiering.
Båda partierna är särskilt intresserade av att det ska bli lättare att driva företag på landsbygden.
Klimatet
C och V har unisont sågat Tidöregeringens klimatpolitik och bägge partierna är angelägna om att få till en kursändring som sänker utsläppen, i första hand från biltrafiken. Ingen av dem är lika mycket som MP inne på att höja skatterna på bensin och diesel utan tar hellre till andra åtgärder. Att omställningen inte ska slå för hårt mot bilberoende landsbygdsbor är en gemensam ambition.
Både C och V är kritiska till Tidöregeringens subventioner till ny kärnkraft. De vill gynna havsbaserad vindkraft genom att staten står för anslutningen till elnätet.
Att investeringarna i grön omställning och energi behöver öka är en gemensam uppfattning, men V betonar statens roll medan C tror mer på marknaden. De är överens om en utvidgad elbilsbonus, något som även MP och S är med på.
KONFLIKTERNA
Jobben
Att jobben ska bli fler kan både Centerpartiet och Vänsterpartiet skriva under på. Båda partierna har i valrörelsen varit mycket kritiska mot att regeringen inte gjort mer åt arbetslösheten.
Men när det kommer till hur jobbskapandet ska gå till är klyftan mellan C och V avgrundsdjup. För C är lägre kostnader för företagen en av partiets högst prioriterade frågor där sänkta arbetsgivaravgifter står högst upp på kravlistan. V vill å sin sida höja arbetsgivaravgifterna och dessutom höja skatten på företagsvinster.
Att C vill spara in rejält på a-kassan medan V i stället vill höja den är ytterligare ett exempel på att partierna har helt olika syn på vad som kan skapa jobb.
Skatterna
C vill sänka skatterna rejält medan V vill höja dem. Det är utgångspunkten när partierna ska sätta sig vid förhandlingsbordet. Här handlar det i grunden om en ideologisk syn på vilken roll skatterna ska spela i samhällsekonomin. C slåss för egenmakten där människor och företag ska ges största möjliga frihet att använda sina pengar på bästa sätt. V har ett mer kollektivistiskt synsätt och anser att skatternas huvudsakliga uppgift är att finansiera välfärden och övriga delar av det offentliga åtagandet, samt jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper.
V är med på skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare men vill ha höjningar på månadslöner över 70 000 kronor.
Vinster i välfärden
Vänsterpartiet är övertygade motståndare till vinstintressen inom välfärden. Inställningen är att vinstjakten i välfärden måste stoppas, och att ett förbud mot vinster i välfärden bör utredas och införas.
Centerpartiet tycker precis tvärtom och vill i stället uppmuntra en mångfald av vårdgivare och omsorgsaktörer för att öka tillgängligheten och innovationskraften i vården. När det gäller skolan kan C tänka sig ett vinstförbud för skolor som har kvalitetsbrister. Samtidigt menar partiet att ett förbud mot aktiebolag i skolan skulle skapa kaos. C:s grundinställning är att elever och föräldrar ska kunna välja skola, och att friskolor ska få finnas.
Läs mer:
Norléns dagar som talman räknade – efterträdaren får nyckelroll
Nu börjar nästa drama – så får Sverige en ny regering
