Valencia, 30 oktober 2024.
Hagel stora som golfbollar vräker ner från himlen. Några kilometer bort omvandlas bilvägar till floder. Trafikanter flyr upp på biltaken när deras fordon flyter iväg.
Översvämningskatastrofen i Spanien är en av en rad extrema väderhändelser i år, de senaste månaderna har liknande bilder synts i bland annat USA, Mellanöstern, Sydostasien, Afrika och Europa.
För många är det som sker chockerande. Men inte för klimatforskare, menar Friederike Otto, som är lektor vid Grantham Institute for Climate Change and the Environment vid Imperial College London.
– Detta är effekter som vi har väntat oss. Men att se något på papper är väldigt annorlunda mot att se det i verkligheten. Och vi har underskattat hur sårbara våra samhällen är, säger hon.
Friederike Otto är också en av grundarna till World Weather Attribution, som försöker svara på en av de vanligaste frågorna när extremväder slår till: är detta orsakat av klimatförändringarna?
Svaret är, enligt Friederike Ottos studier, allt oftare ja – framför allt på ett område.
Extrem hetta
I juli 2024, mitt under OS i Paris, drog en extrem värmebölja in över Medelhavet. I Beni Mellal i Marocko steg temperaturen till 48,3 grader. Minst 21 människor dog.
En vecka senare publicerade World Weather Attribution en analys av värmeböljan. Slutsatsen: den hade varit i princip omöjlig utan människans utsläpp.
Det är den senaste av tiotals analyser av värmeböljor med liknande besked.
– För extremvärme är klimatförändringarna en riktig game changer, vi har sett flera händelser där det har blivit så varmt att det hade varit i princip omöjligt utan mänsklig påverkan, säger Friederike Otto.
Den nya hettan är på sina håll livsfarlig, särskilt i kombination med hög luftfuktighet som kan slå ut kroppens förmåga att svettas bort värme. Tillfällen med extremt höga våttemperaturer har blivit dubbelt så vanliga under perioden 1979-2017 – och kan i värsta fall göra det omöjligt att vistas utomhus i delar av tropikerna mot seklets slut, enligt flera studier.
Kopplingen mellan extremhettan och människans utsläpp är tydlig. Men för andra händelser som vi förknippar med värmeböljor är bilden mer oklar.
Torka och bränder
Att mäta en värmebölja är lätt. Men hur mäter man torka?
– Det är mycket klurigare, säger Gabriele Messori, som driver det nystartade Svenskt centrum för extrema klimathändelser vid Uppsala universitet.
För att mäta torka krävs ofta pålitlig information om luft- och markfuktighet, avdunstning, och så vidare, förklarar han. Det saknas dock på många håll i världen. FN:s klimatpanel IPCC drar därför en försiktig slutsats när det gäller torka. Långvarig torka tycks ha blivit vanligare i södra Afrika, runt Medelhavet, i Kalifornien och i delar av södra Sydamerika, men globalt syns ingen systematisk trend.
Det betyder dock inte att trenden inte finns där – bara att man inte har data nog att se den, poängterar Gabriele Messori.
– Det IPCC har landat i är att man kan säga att risken för torka kommer att öka med ökande uppvärmning, säger han.
Även för bränder är bilden otydlig. Det är väldigt mycket mer än vädret som styr hur bränder utvecklas, som hur marken brukas, hur människor beter sig i naturen och hur bra vi är på att släcka bränderna. Förändringar i det beteendet är huvudförklaringen till att den totalt brända ytan har minskat, både globalt och i Sverige, enligt IPCC och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
För så kallat brandriskväder – en kombination av hetta, torka och vind – blir bilden klarare. Mellan 1979 och 2013 fördubblades ytan som utsatts för långa perioder av hög brandrisk, konstaterar IPCC. Södra Europa, norra Ryssland och Asien, USA och Australien är områden där risken för bränder har ökat det senaste århundradet. Hög brandrisk väntas också bli vanligare framöver, både i Sverige och globalt.
Skyfall och översvämningar
Skyfallen blir fler och värre på många håll i världen, bland annat i norra Europa. Förklaringen finns huvudsakligen i att varmare luft kan innehålla mer vattenånga, enligt den så kallade Clausius–Clapeyron-ekvationen med sju procent mer för varje grad som temperaturen stiger. IPCC har särskilt pekat ut Nordamerika, norra Europa och Asien som riskområden för extremt regn i framtiden.
De värsta skyfallen har redan i genomsnitt blivit omkring tio procent värre som en konsekvens av människans utsläpp, enligt World Weather Attributions analyser.
– Det låter kanske inte så mycket, men när skyfallen kommer över en viss nivå blir skadorna enorma. Våra samhällen är byggda för en väldigt smal korridor för möjligt väder, säger Friederike Otto.
Stigande hav och ökade flöden i vattendrag ger större risk för översvämningar. Både Friederike Otto och Gabriele Messori betonar dock att riskerna förstärks av hur människan byggt städer och samhällen.
– Vi har hällt betong och asfalt nästan överallt där vattnet kan ta vägen om det regnar mycket, säger Friederike Otto.
Stormar och orkaner
Innan ordentliga satellitmätningar av tropiska cykloner började 1979, fanns få tillförlitliga mätningar av stormar och orkaner. Det har hittills gjort det svårt att se långsiktiga trender – men nu börjar de synas. Fler orkaner tycks nå de starkaste kategorierna fyra eller fem, enligt IPCC. Stigande havstemperaturer är sannolikt orsaken, eftersom det ger tropiska cykloner mer energi.
– Numera borde vi egentligen också ha en kategori sex. Orkanen Milton i USA hade varit det om man inte hade satt ett tak på fem, säger Friederike Otto.
Varmare hav gör också att tropiska cykloner kan bildas längre bort från ekvatorn – alltså närmare Europa. De kan också bibehålla mer av sin styrka på vägen hit eftersom Nordatlantens vatten värms upp. I Medelhavet ökar risken för kraftigare så kallade medicanes, orkanliknande stormsystem som uppstår i Medelhavet.
– Logiken är densamma som med orkaner, medicanes blir värre när havet blir varmare, säger Friederike Otto.
Komplexa händelser
Slutligen tycks extrema händelser inträffa nära varandra geografiskt eller i tid, enligt IPCC. Sommaren 2018 är ett exempel, när norra Europa upplevde en extrem värmebölja samtidigt som svåra översvämningar drabbade bland andra Indien. Även att extremer avlöser varandra har blivit vanligare.
Friederike Otto tar händelserna på Afrikas horn 2023 som exempel.
– Det var torka, översvämningar, torka, och översvämningar igen. Alla händelser har kanske inte förvärrats av människans utsläpp, men tillsammans gör de att alla resurser för att hantera katastroferna förbrukas väldigt snabbt, säger Friederike Otto.
Det vi upplever nu sker redan vid 1,3 graders uppvärmning. Hur orolig är du?
– Det är extremt oroväckande. Våra samhällen har redan nått gränsen för vad vi kan hantera. Men vi vet vad vi behöver göra – och tekniken finns.
Fakta.Så säger IPCC om extremvädret
I en stor rapport från 2021 (AR6) slår FN:s klimatpanel IPCC fast att människans utsläpp påverkar väderextremer i varje del av världen. För de flesta vädertyper blir tidigare ovanliga extremer vanligare, samtidigt som de mest extrema händelserna blir mer extrema. Samtliga observerade trender kommer sannolikt att fortsätta och förstärkas i takt med att jorden blir allt varmare av människans utsläpp av växthusgaser.
Värmeböljor: Har med all säkerhet blivit fler och värre över hela jorden sedan 1950-talet. Vissa händelser hade varit i princip omöjliga utan människans utsläpp.
Bränder: I västra USA brinner allt större ytor, vilket har kopplats till människans utsläpp. Globalt har den brända ytan dock minskat under perioden 1998 och 2015, vilket främst förklaras av förändrad markanvändning. Brandriskvädret har förvärrats i många regioner, som Sydeuropa, norra Asien, USA och Australien. Den trenden väntas fortsätta, samtidigt som brandrisksäsongen förlängs.
Torka: Ökad frekvens av långa torrperioder syns på vissa håll på jorden, som Kalifornien, Medelhavsregionen, västra och södra Afrika och södra Australien. Framåt ökar risken för torka i takt med att jorden fortsätter värmas upp.
Skyfall: På de flesta platser där tillförlitlig data finns har skyfallen blivit vanligare och värre sedan 1950-talet, sannolikt som en följd av människans utsläpp, framför allt i norra Europa men även i stora delar av Asien och Nordamerika samt delar av Afrika och Sydamerika.
Köldknäppar: Har med all säkerhet blivit ovanligare och mindre allvarliga.
Tropiska cykloner: Tropiska cykloner bildas längre mot polerna, samtidigt som en större andel av dem når de högsta kategorierna (3-5). Det finns också tecken på att de bromsar in över land, vilket bidrar till att mer nederbörd kan komma på samma ställe.
Komplexa händelser: Det har blivit vanligare att extrema väderhändelser inträffar i följd, exempelvis värmeböljor som följs av skyfall, sannolikt på grund av människans utsläpp.
Källa: IPCC 2021: Summary for policymakers, IPCC 2021 kap 11
Läs mer:
”Vi skulle kunna gråta – men vad tjänar det till?”
Peter Alestig: Spanien en hotspot för klimatförändringar – nu ser vi varför
Forskare varnar Sverige för Golfströmmens kollaps
