Så ska äldre inspireras till att stanna kvar på jobbet

När Neta Olofson och Frida Bertilsson träffade varandra för första gången hade Neta hunnit jobba som socionom sedan 80-talet, medan Frida var inne på sitt tredje år i yrket. Sedan det första mötet har de träffats var tredje vecka för att utbyta kunskap och erfarenhet med varandra.

– När man är ny på jobbet vill man prestera, så det här med att jag och Neta ska träffas för att ”bara hänga” är ovant för mig. Jag har behövt landa i att reflektion är en väldigt viktig del av jobbet, och Neta har hjälpt mig att komma till den insikten, berättar Frida.

Mentorn fyller i:

– Vi har pratat mycket om hur viktigt det är att avsluta sin arbetsdag i positiva tankar, i stället för att grubbla över allt man hade kunnat göra bättre, och ta med sig det hem till soffan och sömnen.

Svenskarna lever allt längre, vilket har fått politikerna att dra slutsatsen att fler även borde jobba längre. Riksdagen har höjt pensionsåldern – sedan 2020 uppmanas vi att jobba på fram till 67. Det verkar dock som att många vill gå i pension tidigare än så. Hälften av tjänstemännen mellan 50 och 67 år uppger till exempel att de planerar att gå i pension innan de fyller 67, enligt en rapport från TCO.

Göteborg stad har frågat sina äldre medarbetare vad som skulle kunna få dem att senarelägga pensionen. De flesta svarade att de vill ha ökad flexibilitet i arbetet och möjlighet att jobba deltid.

Andra uttryckte att de skulle kunna tänka sig att jobba längre om de får fortsatt möjlighet till kompetensutveckling, och om arbetsgivaren blir bättre på att värdera deras arbetsinsatser.

I Göteborg stad jobbar nästan 3 000 socionomer. I de allra flestas arbetsbeskrivning ingår att försöka hjälpa människor som, på olika sätt, har det svårt i livet.

– Det är ett tufft jobb och erfarna socionomer besitter en enorm kompetens som inte bara ligger i lagtexter och riktlinjer, utan i en fingertoppskänsla som kommer med åren, säger Karin Bryngelsson, hr-specialist i Göteborg stad.

Karin är en av hjärnorna bakom stadens nya mentorprogram. Hon har stor erfarenhet av att styra upp olika slags mentorprogram, och har själv varit både adept och mentor. Med andra ord – hon vet hur givande det kan vara att få vrida och vända på saker och ting med någon som lyssnar.

– Jag tycker att det är ett fantastiskt bra sätt att jobba på.

Syftet med mentorprogrammet som Neta och Frida deltar i, förklarar Karin, är att föra över de erfarna socionomernas kompetens till resten av organisationen.

Målet med satsningen är dubbelt.

– Vi hoppas att mentorerna, som i regel är lite äldre, ska känna att arbetsgivaren värdesätter deras erfarenhet och kompetens, och att de ska motiveras att jobba kvar hos oss lite längre.

Och den andra sidan av myntet är minst lika värdefull.

– Programmet är lika mycket en satsning på de mer juniora medarbetarna. Mentorerna har genom åren skaffat sig olika verktyg för att förbli hållbara i arbetet, och om den kompetensen kan föras över till adepterna så är vår förhoppning att även de ska stanna kvar och fortsätta växa i sitt jobb.

När Neta och Frida träffas håller de sig helst borta från kontoret. Förra gången satt de ute på en brygga för att kunna prata ostört.

Ett handfast tips som Frida har fått av sin mentor är att regelbundet skriva ned sina reflektioner över sådant som blivit bra på jobbet.

– I mitt jobb håller jag utbildningar för föräldrar där jag lär ut att de ska klappa sig själva på axeln oftare, i stället för att fokusera på saker de hade kunnat göra lite bättre. Det är ju så enkelt egentligen, och med Netas hjälp har jag lyckats applicera det tankesättet på mig själv.

Frida och Neta jobbar i olika stadsdelar och har olika arbetsuppgifter. Det har varit en förutsättning för att de ska kunna prata öppet med varandra om situationer som uppstått i jobbet.

– Det har varit stärkande att kunna berätta om svåra situationer och hur jag hanterat dem, och bli bekräftad i att jag tänkt rätt, säger Frida.

Neta har jobbat som socionom ett helt yrkesliv längre än vad Frida har gjort. Men mentorn lär sig lika mycket av adepten, som tvärtom.

– Detta tillfälle av att vara i ömsesidigt lärande är något helt nytt, jag och Frida har ett stort utbyte av varandra.

Efter fyra decennier i yrket är Neta Olofson fortfarande lika nyfiken på sitt jobb, som när hon tog examen år 1981. Hennes nuvarande chef och kollegor – som är lyhörda och uppmuntrar henne i mentorskapet – bidrar till arbetsglädjen.

– Jag drivs av ett ständigt lärande och att få vara en del av ett sammanhang. Mentorskapet är ett av flera kunskapslyft som höjer arbetets status och bidrar till att göra det tillfredsställande och kul.

– Jag funderar inte alls på att sluta jobba, avslutar Neta.