En två kilometer bred passage med krusningar på havsytan. Världens ögon vilar på Hormuzsundet mellan Förenade arabemiratens norra spets och Irans dramatiska kustlinje – en av världens viktigaste handelsvägar för olja och naturgas.
Nu har den i princip stängts över en natt. Fartyg som kör en femtedel av världens LNG – den flytande naturgasen – och nära en fjärdedel oljan ligger i klasar och väntar. Oron har drivit upp EU:s gaspriser med över 70 procent sedan i lördags, enligt gasbörsen TTF. Det är den högsta nivån sedan energikrisen 2022.
USA har aviserat att de vill skydda båtar i sundet men på onsdagen fanns inga tecken på det.
Situationen får EU:s ledare att hålla andan. Gasen används som uppvärmningskälla i stora EU-länder som Tyskland och Italien och priset på den är en känslig fråga.
– Det är konsumenterna som får ta notan, säger analytikern Vaibhav Raghunandan på det välrenommerade CREA, Centre for Research on Energy and Clean Air.
Det är en mardröm för EU – som de senaste åren kämpat hårt för att komma ifrån ryskt gasberoende. EU har främst gått över till två länder: USA och – det intressanta – diktaturen Qatar, vars leveranser av LNG legat på mellan 12-14 procent av importen, för att senaste året gå ner något. Det är den gasen som just nu inte levereras på grund av stoppet i Hormuzsundet.
Det var stor debatt i Tyskland 2022 när dåvarande förbundskansler Olaf Scholz tecknade kontrakt med Qatar.
– Det är USA som tjänar på kriget, säger Vaibhav Raghunandan.
För två år sedan kom runt 43 procent av EU:s LNG-import från USA. Förra året hade siffran ökat till 57 procent.
– Vi bedömer att om situationen fortsätter kommer USA-siffran i år att stiga till 65 procent, säger Vaibhav Raghunandan på CREA.
Han pekar på att det europeiska gaspriset nu chockstiger av två orsaker. Dels för att USA-gas är dyrare, dels att det är ovanligt låga nivåer i EU:s gaslager. De är för närvarande bara fyllda till cirka 30 procent, vilket kan jämföras med 45 procent vid samma tidpunkt förra året. Det är den lägsta nivån sedan Ukrainakriget startade i början av 2022.
Irankrisen landar mitt i EU:s hittills största försök att frigöra sig från rysk gas och olja. Det har gått trögt, trots högtidliga utfästelser. Mellan mars 2024 och mars 2025 köpte EU-länderna fossila bränslen från Ryssland för 22 miljarder euro – vilket var mer än de 19 miljarder euro man stöttade Ukraina i kriget med, enligt uträkningar från CREA.
När det gäller gas skedde den stora nergången mellan 2021 och 2023. Då minskade den samlande gasimporten från Ryssland med över 60 procent – men det var främst för att Ryssland självt ströp gasledningarna. Under samma tid ökade EU-importen av rysk LNG – den flytande gasen som skickas med båtar – med nära 40 procent och låg 2025 alltjämt kvar på samma nivå som är hela 14,5 procent av EU:s LNG-gasimport.
Men nu i mars inleds det stora projektet ”Repower-EU” där EU helt ska frigöra sig från rysk gas. Det inleds skarpt den 18 mars då det blir förbud att köpa rysk gas på spotmarknaden. I november 2027 ska EU vara helt fria från rysk gas.
Henrik Wachtmeister, specialiserad på rysk-europeiska energirelationer på Utrikespolitiska institutet, säger att det finns en risk att kriget sätter käppar i hjulet för detta. Det är avlägset, understryker han, men inte uteslutet.
– För några år sedan var det kanske inte så problematiskt att vara beroende av USA, men i dag får man lov att säga att det är en viss risk, säger han och utvecklar:
– Skulle vi få ett scenario med långvariga olje- och gasstopp i Mellanöstern, och USA väljer att prioritera sin egen marknad för att hålla priserna nere hemma, då får resten av världen ta smällen.
Vad skulle det betyda?
– Dels att Ryssland tjänar mer i och med prisuppgången på både olja och gas som det leder till, dels att man från EU-håll kanske skulle få börja tumma på tidslinjen för utfasningen av den sista gasen från Ryssland, säger Henrik Wachtmeister.
En fara som ligger närmre i tid, som delvis redan märks, är stigande elpriser i Sverige. I och med stoppet i Hormuzsundet försvinner ungefär 20 procent av den globala LNG-exporten, och den är väldigt viktig för Europa.
– Vi använder så mycket av just LNG här så den blir prissättande för all gas i Europa, och gasen är i sin tur ofta prissättande för elproduktionen, säger Henrik Wachtmeister.
Varken gas- eller elpriset är dock i närheten av gaskrisen 2022, då det rådde fysisk brist på gas. Än så länge är det främst oro kring vad som kan hända framöver som har drivit upp priset, enligt Wachtmeister.
Läs mer:
Så slår Irankriget mot plånboken: Dyrare att tanka bilen
Carl Johan von Seth: Världsekonomin kan inte räkna med att Trump fegar ur i Iran
Experter: Riskerna för oljemarknaden underskattas
