En över hundra meter hög flamma steg sent på torsdagskvällen över sydvästra Beirut och marken gungade som vid ett jordskalv. Målet för den israeliska attacken sägs ha varit ett bombsäkert skyddsrum mellan Hizbollahs eget kvarter Hreik och den internationella flygplatsen. Där, enligt vad israeliska källor berättar för New York Times, befann sig den dödade Hizbollahledaren Hassan Nasrallahs tilltänkte efterträdare Hashem Safieddine och ett par andra partitoppar.

Under attacken dödades chefen för Hizbollahs kommunikationsenhet. Det är oklart om Safieddine överlevt. Har han gjort det så står han inför ett akut problem. Det är tydligt att Israel känner till hela, eller nästan hela, Hizbollahs underjordiska karta över staber, bostäder och gömställen. Å ena sidan måste de kvarvarande ledarna undvika att bli måltavlor, å andra sidan måste de agera, leda och inspirera rörelsens anhängare och de lokala befälhavare som konfronterar Israel på slagfältet. Det går inte utan elektronik och utan att visa sig.

För länge sedan slutade Hizbollah att kommunicera via mobiltelefoner. Efter de exploderande personsökarna häromveckan rensades all elektronik, också radio- och tv-apparater, ut från staber och hem. Men ändå tycks Israel veta vart ledare och befälhavare är på väg och var de söker skydd.

Efter attentatet mot Nasrallah spekulerades det i Beirutpressen om att han, via en handskakning, berörts med ett radioaktivt ämne som israeliska Mossad kunde pejla på avstånd och lokalisera. Andra gissningar gick ut på att Israel har en spion i det högsta skiktet. Men det är svårt att tro. Bara en handfull noga utvalda och kontrollerade livvakter kände till ledarens schema, men invigdes inte i krigsplaneringen.

Det verkar troligt att Israel genom mycket små drönare, små som insekter, kan studera sina fiender utan att väcka någon uppmärksamhet. Säkert är att de mest kreativa tekniska snillena bland israeliska värnpliktiga skickas till militärindustrierna och signalspaningsenheterna för att utveckla sådana uppslag.

Under det förra kriget, sommaren 2006, bombade flygvapnet Hizbollahmål under knappt två dygn. Sedan slutade man. Alla kända mål hade angripits. I dag bombas tiotals, ibland hundratals, mål varje dag, dels i Beirut, dels i andra delar av landet. Under de 18 åren sedan sist har Israel avlyssnat Hizbollahs kommunikationer och antecknat allt som sägs ifråga om hemadresser, raketramper och mötesplatser. Det flygvapnet kallar ”målkontot” är fullt.

I brist på digitala kanaler använder Hizbollah bilkörande och löpande kurirer som rör sig med livet som insats, eftersom de hela tiden iakttas av israeliska drönare och ofta träffas av robotar. Men Hizbollah har också drönare, och använder dem flitigt under de markstrider som nu rasar i södra Libanon. Drönarna kan också användas som budbärare mellan befälhavare.

Iran har ett par egna satelliter som levererar bilder över regionen, och köper också bilder från de många kinesiska satelliterna. Den stora utmaningen för Iran är att föra över informationen till Hizbollah. Den iranske utrikesministerns plötsliga ankomst till Beirut på fredagen torde vara ett försök att återupprätta direktkontakten, och göra upp ritningarna inför de fortsatta striderna, där Iran hoppas att Hizbollah skall kunna angripa Israel mer kraftfullt än hittills.

Läs mer:

Hizbollahs tilltänkta ledare kan ha dödats

Share.
Exit mobile version