Han märkte det tydligt när han kom hem från jobbet förra vintern. Mattias Andersson, som brukade styrketräna flera gånger i veckan, saknade energi och somnade i soffan.
– De sista åren har jag varit som en brandsläckare. Där det har brunnit mest, där har jag varit och jobbat, säger han när han tittar tillbaka.
Mattias Andersson hade arbetat 15 år i uniform i olika roller ända sedan grundutbildningen, ”lumpen”. De sista åren som teknisk officer på I 19 i Boden, där han känt hur tempot och stressen varit konstant hög.
Orken var på upphällningen, och medan vintern gick insåg han att han stod vid ett vägskäl:
Stanna och riskera att sjunka, eller sluta – och lämna allt.
– Jag kände att jag verkligen inte orkade mer, säger han.
Hög belastning, stress och en känsla av otillräcklighet hos anställda i Försvarsmakten beskrivs i en ny, ännu inte publicerad studie från Försvarshögskolan.
Forskarna har studerat utvecklingen i hela Göteborgs garnison, där Älvsborgs amfibieregemente återetablerades 2021 och gick från noll till tusen anställda på några år.
– Försvarsmakten har drabbats av en snabb tillväxt. Det har skapat ett glapp mellan ambition och bärkraft, säger Aida Alvinius, professor i ledarskap och ledning på Försvarshögskolan, FHS.
Forskarnas ambition är att studien ska utveckla försvaret. De beskriver det som att Försvarsmakten befinner sig i hypertillväxt.
Ett begrepp som oftast används på privata företag där affärerna går i raketfart och personalstyrkan fördubblas varje år – eller ännu snabbare.
Försvarsmakten har många motiverade anställda, som är medvetna om säkerhetsläget och vill bidra. Men utbyggnadstakten tar kraft.
– Tillväxten blir delvis destruktiv. Volymen ökar, men system, kultur och ledarskap hinner inte utvecklas i samma tempo. Då riskerar man förmåga, kvalitet och personalens hållbarhet, säger Aida Alvinius.
Officersförbundets ordförande, Stefan Morin, har inte tagit del av forskarnas studie, men han har läst Försvarsmaktens senaste avstämning av arbetsmiljön.
– De siffror som går neråt är de som handlar om möjligheten till återhämtning och pressen man känner kopplat till arbetsuppgifterna, säger han.
Mattias Andersson fortsatte att hålla i utbildningar och reparera Stridsfordon 90, men till slut fungerade det inte längre.
Han sökte, och fick, ett jobb på ett företag i Östersund. Där bor han sedan i juli.
– Jag har varit jätteledsen över att sluta. Men jag var tvungen att satsa på mig själv. Jag krävde en förändring som jobbet inte kunde ge mig, säger han.
Det finns ungefär 10 000 yrkesofficerare i Försvarsmakten. Jobbet är populärt och antalet officerare ökade med över 300 personer under 2024.
Carl-Johan Edström, chef för Försvarsstaben, konstaterar att situationen i Försvarsmakten är ovanlig. Säkerhetsläget är allvarligt, med höga krav på militär tillväxt.
– Vi använder Försvarsmakten och alla våra medarbetare till max på ett sätt som vi aldrig har gjort tidigare, säger han.
Edström lyfter fram att antalet officerare som lämnar på egen begäran är få. I fjol var det ungefär två procent som gjorde det.
– Det är bra siffror som vi måste jobba för att bibehålla, säger han.
Forskarna på Försvarshögskolan bedömer att hypertillväxten i Försvarsmakten påverkar myndighetens möjlighet att fungera som den ska.
Det handlar inte bara om officerare, utan om all personal. Om brist på kontor, skjutfält, verkstäder och förråd. Ny materiel ska föras in samtidigt som gammal ska repareras.
– ÖB brukar definiera militär förmåga som en blandning av tillgänglig infrastruktur, materiel, personal och träning. Om något saknas, eller inte finns i tillräcklig omfattning, då har vi inte förmåga. Det är precis det som har hänt nu, säger Henrik Börjesson, överstelöjtnant och doktorand på FHS och Göteborgs universitet.
Aida Alvinius beskriver hur många anställda gillar läget, biter ihop och arbetar vidare. Andra har en exitstrategi.
– Folk byter arbetsplats. Det framkom redan 2017-2019 i den första studie jag genomförde med kollegor. Så det är något som gått i arv, säger Aida Alvinius.
Mattias Andersson har många bra saker att säga om Försvarsmakten, även om den höga arbetsbelastningen fick honom att lämna.
– Jag klev av i tid och det är jag glad över, säger han.
Det nya jobbet är inom försvarsindustrin, så han har inte släppt kontakten helt. I 19 i Boden var en stor del av hans liv. Relationerna och kamraterna har han kvar.
– Det nätverk som man har finns ingen annanstans. Skulle jag ringa mina kompisar en lördagskväll och behöva hjälp… de skulle släppa allt och komma direkt.
Läs mer:
Här övar militärer på väpnad attack – med brädspel
”Personalbristen är det största hotet mot Försvarsmakten”




