Det börjar skymma på den kreddiga musikfestivalen Coachella i Kalifornien, USA. 24-åriga Sabrina Carpenter har den otacksamma rollen som en av dagens första akter – en startsträcka för de större namnen. Året är 2024 och dagen innan har hon släppt låten ”Espresso”, efter att ha övertalat skivbolaget om att den visst är en bra första singel för det sjätte albumet. Hon är ingen nykomling, utan har redan en tio år lång karriär bakom sig som står och stampar. Nu satsar hon som aldrig förr.
Med det blonderade hårsvallet och iförd en kort, vit fjäderklänning ser hon ut som gen Z:s svar på Marilyn Monroe. Publiken är ovanligt tyst när hon framför den nya singeln, de kan den inte än. Men snart ska ingen kunna undgå den klistriga refrängen. Framträdandet blir viralt och bekräftar att Carpenter äntligen gjort sitt livs hit.
Sabrina Carpenters karriär började redan 2009, när hon upptäcktes i en talangtävling som skulle hitta nästa Miley Cyrus. Genom den fick hon 2014 en roll i Disneys långkörare ”Girl meets world”. Samma år landade hon också ett skivkontrakt med Disneys skivbolag Hollywood Records, under vilket hon släppte fyra album. I en intervju med Vogue har Carpenter dock sagt att musiken som hon gjorde då inte kändes autentisk. Soundet var spretigt och hon hade ännu inte hittat sin röst.
– Det fanns ingen artistisk vision och låtarna sa ingenting om vem hon var. Vem som helst hade kunnat sjunga dem, säger Natasha Azarmi, musikreporter på P3 som följt Carpenter under många år.
2020 gjorde Carpenter sin sista filmroll för Disney och när hon fyllt 21 bad hon om att bli släppt ur skivkontraktet tidigt – nästa fas av Carpenters karriär var i rullning. Hon skrev ett nytt kontrakt med Island Records och var redo att debutera en ny image.
Men i stället skulle något helt annat sätta hennes namn på kartan. Disneykollegan Oliva Rodrigo släppte debutlåten ”Drivers license”, där hon sjunger om hur exet Joshua Bassett gått vidare med en äldre blondin – som snabbt identifierades som Carpenter. Rodrigos fans såg rött och Sabrinas karriär tycktes vara dödsdömd innan den ens fått fart. Svaret kom sedan i låten ”Skin”.
– Hon fick mycket hot och hat. Jag tror inte att ”Skin” lönade sig rent musikaliskt där och då, men den gjorde att fler kände igen hennes namn, säger Azarmi.
Däremot väckte en annan låt uppmärksamhet. ”Nonsense”, som handlar om att vara så attraherad av någon att man inte kan tänka klart, är fylld av sexuella anspelningar och visade en ny humoristisk sida av Carpenter. Tack vare att hon improviserade nya outron till låten för varje konsert blev den viral på Tiktok.
– Hon sjöng om sex på ett roligt sätt som visade att hon äger sin sexualitet. Det var också då som folk började se henne som en artist som kunde skriva sina egna låtar. Den kreativiteten hade inte kommit fram tidigare, säger Azarmi.
Snart skulle Carpenter lägga i ytterligare en växel. Hon debuterade en tydlig personlig look inspirerad av det gamla Hollywood och i slutet av 2023 handplockades hon som ett av förbanden på Taylor Swifts ”Eras tour”.
En klassisk berättelse om ”the girl next door” som blir ”the bad girl”
2024 blev också året för den kvinnliga popmusikens stora renässans. Fanny Svärd, nöjeskrönikör i Expressen, tror att det handlade om ett behov av verklighetsflykt i en turbulent tid.
– Det fanns en hunger efter popstjärnor med ett starkt personligt uttryck. Carpenter är relaterbar och har tilltalet av en kompis. Jag tror att många tyckte att hon var en frisk fläkt från Taylor Swifts lite mer tillrättalagda och gulliga sound. Det här är också en klassisk berättelse om ”the girl next door” som blir ”the bad girl”. Det är ju en succéhistoria, säger hon.
I april 2024 slog singeln ”Espresso” ned som en bomb. Den grammatiskt klumpiga refrängen ”that’s that me Espresso”, där Carpenter liknar sig själv med kaffedrycken, passade rätt in i Tiktoklogiken där korta, medryckande ljudsnuttar är det som blir viralt. Carpenters humoristiska ådra kom nu fram än tydligare. De sexuella referenserna skrevs inte ens mellan raderna.
När albumet ”Short n’ sweet” kom, sensommaren 2024, var det breda genomslaget redan ett faktum.
– Hon är villig att bjuda på sig själv och jag tror att det har att göra med att det tog så lång tid för henne att slå igenom. Hon har inget att förlora, säger Natasha Azarmi.
Samtidigt började rykten florera om en romans med ”Saltburn”-skådespelaren Barry Keoghan, vilket Carpenter verkade kommentera på låten ”Please please please”.
”Hon har inget att förlora”
Hon utnyttjade skvallerpressens sensationslystnad till sin maximala potential och som grädden på moset dök Keoghan upp i låtens musikvideo.
– Det är ett väldigt smart sätt att få folk att prata om musiken, inte bara lyssna. Folk är intresserade av att veta vem texterna handlar om, säger Natasha Azarmi.
Förra hösten gav Carpenter sig ut på den pågående turnén. Den är hennes största hittills, liksom ett stort samtalsämne på sociala medier tack vare fansen som deltar aktivt genom att sy egna kläder för konserterna. Turnén är spiken i kistan för Disneypersonan – men Carpenter blir också starkt ifrågasatt. Förutom att hon är lättklädd och dansar suggestivt på scenen innehåller varje konsert en ny sexställning under låten ”Juno”. Kritiken kommer både från upprörda föräldrar och från folk som menar att det är antifeministiskt.
– Det finns ett behov hos den kvinnliga publiken att se en kvinna som är bekväm med sin sexualitet. Jag tycker att det känns väldigt riktat mot en kvinnlig blick. Sedan är det en extremt traditionell sensualitet, det är inte subversivt, men jag tycker ändå att hon skiljer sig från annan mer explicit musik. Det är inte hämtat ur porrens värld, utan mer från dragqueenestetiken, säger Fanny Svärd.
Natasha Azarmi håller med och menar att publiken är så van vid att se kvinnliga artister försöka tillfredsställa den manliga blicken att det är svårt att urskilja när en artist gör det på egna villkor.
– Hon är väl medveten om att sex säljer, men jag tror inte att det är syftet. Hon vill ge ett nytt, ungt perspektiv på sex som kommer från en tjej själv. Just att hon använder humorn tror jag särskiljer henne från andra popstjärnor och har gjort mycket för att skapa närhet mellan henne och publiken, säger hon.
När Carpenter nu intar Stockholm har det gått nästan precis tolv månader sedan framträdandet på Coachella som förändrade allt. Trots ett hektiskt år verkar hon inte ha några planer på att sakta ned, och den egna turnén pågår året ut. Men när hon nu tycks ha knäckt koden, kan man förvänta sig att hon fortsätter tänja på gränserna?
– Hon kommer alltid vara någon som vill överraska. Det funkar inte att bara vara en artist som gör bra, snygga poplåtar. Man måste chocka, säger Azarmi.
Läs mer:
Saga Cavallin: Main pop girls syns mest – men deras inflytande är fortfarande marginellt
Recension: Sabrina Carpenter gör dumsmart pop om ghostande kanskemän
