”Ever since I claimed the summer all you bitches want a season”, rappar Megan Thee Stallion på låten ”Hiss” från sitt nysläppta album. Det är givetvis med hänvisning till ”Hot girl summer”, ”konceptet”, eller vad man ska kalla det, Megan lanserade för ett par år sedan och som därefter följts upp av ”pretty bitch summer” (rapparen Saweetie) och ”white boy summer” (Tom Hanks son Chet Hanks). Och nu, givetvis, Brat summer, vilket till exempel Clara Popenoe Thor skrivit om här i DN.
Vi kan således sluta oss till att det är brat summer. Men varför är det brat summer? Alltså, hur kommer det sig att den brittiska artisten Charlotte Aitchison, mer känd som Charli XCX, med sitt sjätte album tagit ett så stadigt, illgrönt punggrepp om zeitgeisten?
När jag i vintras skrev att Taylor Swift inte lämnat något bestående intryck på populärkulturen var det precis det här jag menade.
Man ska inte jämföra äpplen och päron, eller kvinnor och kvinnor – och till skillnad från flertalet brasilianska Charlifans önskar jag faktiskt inte livet ur Tay Tay. Men Charli XCX odiskutabla mediala omnipotens beror på att hon är förstklassig balanskonstnär mellan det smala och det kommersiella. Införlivar uttryck från queer klubbkultur i topplistehittar och agerar popdiva i sina mest experimentella stunder. Och aldrig förr har hon väl varit så självsäker, kaxig och omdömesgill som på ”Brat”, där hon fullständigt går upp i och liksom smälter samman med tidsandan.
”Brat” bär vittnesmål om ett epokskifte i vibb. Är en välkomstceremoni för ett nytt, egentligen nygammalt, sätt att vara offentlig på. Charli kanaliserar stämningen i flödena hos de sociala medier-profiler som inte är influerare per se, utan rör sig inom en mer djärv och diffus form av känd-för-att-vara-kändis-skap. De är fucked up hotfullt sexiga partybrudar med söndernoppade ögonbryn som läst tio sidor ”Capitalist realism” och tycks (knappt) överleva på smala cigg och ketamin. De är representanter för en form av framgång som kanske inte direkt är någon vinstaffär, men som på något sätt ändå bär sig ekonomiskt.
Upplevelsen av albumet kan liknas bäst vid att med skräckblandad förtjusning tjuvlyssna på de bäst klädda, farligaste tjejerna i toakön till ett industrilokalsrejv. Den fantastiska hyperpopinfluerade singeln ”360” är ett ode till exakt den typen av tjej, och i videon lyckas Charli rida på internetdiskursen om it-girls utan att det blir störigt eller ansträngt. För genom urvalet av medverkande – Richie Shazam, Rachel Sennott, Hari Nef, Chloë Sevigny, bland andra – märks det att Aitchison vet vad hon pratar om. Det handlar inte om något sökt skivbolagsploj, för hon har fingertoppskänsla och förmåga att iscensätta ögonblick som är lika delar manipulerade för feeden som genuina, både kalkylerade och hudlösa.
Som remixen med Yung Lean och Robyn, eller den redan ikoniska diton av ”Girl, so confusing” där Charli går i öppenhjärtig dialog med nya zeeländska Lorde, som använder gästversen för att diskutera sina kroppskomplex. Projektet präglas som helhet av dylika uppvisningar i exceptionellt god smak – se beslutet att sampla Britney Spears fanfavorit ”Everytime” på bonusspåret ”Spring Breakers”.
Sommaren 2024 går i chartreuse för att 31-åringen från Essex kopplat upp sig mot en konstant rörelse i kulturens underström: att kvalitet är bättre än kvantitet och att riktigt cool, bra skit kommer slå just för att den inte ens försöker. Brat är ett enda långt befästande av den eviga sanningen att det alla innerst inne vill bara är att hänga med klassens ballaste tjej, och att hon förblir den som walks like a bitch och inte kunde bry sig mindre om vad folk tycker. Julia Fox, Gabbriette, Chloe Cherry och Sevigny står tillsammans med Charli XCX bakis i rökrutan med sina Vogue bleue och tycker, åldersnojor och osäkerheter till trots, att de är bättre än alla andra. Eftersom de är det.
Läs mer
Jacob Lundström: Charli XCX lär inte uttala sig politiskt – det är inte värt risken att stötta besvikelser
Sara Martinssons skivrecensionen av ”Brat”
”Girl, so confusing” är en av låtarna på DN:s lista över halvårets bästa låtar
