Stackars Ruben Östlund. Han har det sannerligen inte lätt.
Eller vadå? tänker kanske du, den upplysta läsaren.
Talar vi inte om mannen som vunnit alla filmvärldens priser tjugoelva gånger, inklusive två Guldpalmer, för överlastade, närmast pompösa, filmatiseringar av sociala experiment som inte ens skulle framstå som djärva om de så utgjorde diskussionsunderlaget för en högstadielektion i samhällskunskap?
Jo, just han. Och där har du, alltså läsaren, förstås en bra poäng. Men, jag skulle vilja kontra med en motfråga: har du hört talas om rawdogging?
När jag nyligen hade oturen att befinna mig på en åtta timmar lång flygresa blev jag inte så illa till mods som jag eventuellt hade kunnat bli av det faktum att min stolsgranne under den arbetsdagslånga överfarten bara satt rakt upp och ner och oseende stirrade på skärmen framför sig, där ingenting annat visades utom det sävliga bildspelet med info om var planet befann sig. Detta eftersom jag förstod precis vad han höll på med: rawdogging.
Ett ord som från början betyder ”knulla utan kondom” – det vill säga skyddslöst – har nu kommit att bli ett internetfenomen som innebär att ”ha det fruktansvärt tråkigt under en lång resa”. Halvt på skämt (vilket Lisa Magnusson skrev om i DN tidigare i höstas), men som det brukar vara med dylika fenomen, även på fullaste allvar. Ian Bogost skriver i The Atlantic att ”rawdoggers tycks tro att de uppfunnit en ny form av meditation”, en sorts extremsportande i medveten närvaro i uppmärksamhetsekonomins tidevarv.
Vilken idiot tittar ens på in flight entertainment nuförtiden? Herregud, det är ju inte 2012
Knappt hade Ruben Östlund hunnit berätta för alla som ville, eller inte ville, lyssna på vad hans kommande film ska handla om förrän hela dess från början sugiga premiss alltså blivit än mer meningslös. ”The entertainment system is down” har planerad inspelning år 2025, och som titeln avslöjar utspelar sig filmen under en långdistansflygning där underhållningssystemet pajar och alla drabbas av panik. Enligt egen utsago ska Östlund fått idén då han läste om ett (suck) socialpsykologiskt experiment som fann att människor som vistas ensamma i ett rum föredrog att ge sig själva elchocker framför att vara sysslolösa. Vilken revolutionerande upptäckt som verkligen säger något om vår distraktionsknarkande samtid! Eller… hörde jag någon säga Pascal?
Redan innan det att råflygarna på Tiktok på eget bevåg avsade sig distraktioner var alltså den store samtidsuttolkarens samtidsuttolkande premiss sjukt daterad. Att ”all bedrövelse har sin rot i människans oförmåga att sitta tyst i ett rum för sig själv” visste den franska filosofen Blaise Pascal redan på 1600-talet. Och vilken idiot tittar ens på in flight entertainment nuförtiden? Herregud, det är ju inte 2012. Tråkigt att ingen berättade för Ruben Östlund om Netflixappens nedladdningsfunktion innan han köpte loss en avlagd Boeing 747 i kulissyfte.
Om nu inte hela rawdogginggrejen är en Psyop, planterad av Östlund och Erik Hemmendorff, för att med omvänd psykologi skapa negativa förväntningar hos publiken. Och det är det sociala experimentet.
Läs fler texter av Saga Cavallin.
