Sagolik siren imponerar i operan ”La Liberazione”

Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Frigruppen Den Andra Operan har sedan tidigare ett väl fungerande samarbete med violinisten Peter Spissky, som numera är konstnärlig ledare för Confidencen Opera & Music Festival. Tidigare har man bland annat samproducerat ”Argenore” av Vilhelmina av Bayreuth. Årets operafestival på Ulriksdals slottsteater gräver ännu djupare i den förbisedda repertoaren under vinjetten ”Female edition” och har rotat fram en riktig raritet.

”La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina” från 1625 är den äldsta bevarade operan komponerad av en kvinna och bygger – liksom Händels senare opera ”Alcina” – på den italienske renässansskalden Ludovico Ariostos 1500-talsepos om den rasande Roland. Tonsättaren Francesca Caccini verkade större delen av sitt liv hos huset Medici, där änkeduon Christina av Lothringen och hennes svärdotter Maria Magdalena av Österrike inte var sena att låta konsten återspegla den matriarkala maktstrukturen.

Det är således ingen dålig story Caccini tar sig an i ”La Liberazione”, som den kort och gott kallas på Confidencen. Här handlar det om befrielse från begärets dunkla mål, mustigt förkroppsligat av mästermezzon Ann Hallenbergs Alcina i klänningsliv med påmålade bröstvårtor. På sin ö håller hon före detta älskare fångna genom förtrollningens makt, medan Martin Vanbergs riddare Ruggiero slits mellan dåligheterna och dygden. I Kristina Hammarströms vitklädda gestalt blir antagonisten Melissa i sin tur en moderlig, men onödigt präktig figur som försöker övertala honom om att återvända till sin trolovade.

I programbladet är regissören Jacopo Spirei annars tydlig med att kampen inte står mellan ont och gott. Snarare handlar slitningarna om två sidor som bor inom oss alla, men den psykologiskt renodlade läsningen gör sig inte fullt ut lika bra på scen mot en fond av stympade skulpturer, prasslande plastskynken och rasslande kostymdetaljer. Annars finns förstås en poäng med att tona ner de övernaturligt barocka inslagen till förmån för Bente Rolandsdotters mer realistiska och samtidsnära scenografi och kostymdesign.

”Av krigsbränder flamma hela jorden”, heter det för övrigt tidlöst i Ebba Edberg Di Paulas översättning för textmaskinen. På Confidencen får tappra, trötta krigare följaktligen klampa in i uniformer av 1900-talssnitt. Alcina finner sig snart insnärjd i kärlekens röda garn och är det någon som sitter fast i begärets bojor så är det hon. Kontentan blir att otyglad passion är ohållbar, samtidigt som verkligheten inte heller är så lockande. Men sådant är för all del livet.

Trots en rimlig läsning och goda ansatser är det svårt att bli riktigt drabbad av förhållandevis enkelt karikerade karaktärer. Det beror delvis på en något trubbig personregi, men också på de småtradiga recitativen som saknar musikdramatisk nerv. Med det sagt är ”La Liberazione” ändå en rakt igenom mycket välklingande uppsättning med en tajt liten barockensemble som lirar under ledning av Peter Spissky. I solistrollerna imponerar inte minst Minna Tägils sagolika siren, liksom kören med sångare från Confidencen Opera & Music Festival Young Artist Program.

Läs fler scenrecensioner