Slovenien är inget stort land. Befolkningen är bara dryg två miljoner. Hela landets bredd från Medelhavet till östra gränsen är 25 mil. I nord-sydlig riktning är längsta sträckan 16 mil. Därför är det nästan svindlande att tänka på hur mycket som finns att uppleva på denna begränsade yta.
De flesta som reser till Slovenien anländer först till Ljubljana, en av Europas mest behagliga huvudstäder. Staden har knappt 300 000 invånare. När jag går förbi sorlande utekaféer under trädalléerna vid Ljubljanas flodstränder känns de som ännu färre. Den tillbakalutade stämningen är stadens självklara huvudattraktion.
– Den mjuka energin i Ljubljana är mycket speciell, säger guiden Dragan Bekcic.
Dragan har bott i Ljubljana under större delen av sitt liv och kan ge mig bra tips. Skyskrapan Neboticnic från 1930-talet är vacker att se, men det gäller att gå runt hörnet och hitta hissen upp till toppen. Från kaféet högst upp ser man hela stan plus Ljubljanas medeltida slott, Ljubljanski grad, vilket man förstås inte gör från den vanligaste utsiktspunkten – slottet självt.
Området kring Ljubljana har en tidig historia. I en sankmark har man hittat spår av 5 000 år gamla trähus och världens äldsta hjul av trä. Långt senare grundade romarna staden som då kallades Emona. En bit av den romerska stadsmuren finns kvar, dock inte i sin ursprungliga höjd.
När jag vandrar runt i Ljubljana njuter jag av en arkitektur som främst kommer från tiden i det Habsburgska riket Österrike-Ungern, då staden hette Laibach. Det finns så många speciella och praktfulla byggnader att man knappast hinner se dem under ett enda besök.
När man sedan fikat på några av Ljubljanas prydliga, anrika kaféer med tonvis av atmosfär och gått in i några lika prydliga butiker grundade på 1700-talet så får staden ursäkta om man börjar längta efter något mer samtida.
Då kommer Metelkova väl till pass. Detta område som skapats av konstnärer är en explosion av färger och rymmer ateljéer, vandrarhem, konstgalleri, klubbar och många konstverk i ett slags alternativt utomhusmuseum.
Från Ljubljana är det inte långt till någonting. Det kan det inte vara i ett land av Sloveniens storlek. Efter bara en timmes bilfärd är vi framme vid landets främsta turistmål sjön Blejsko jezero. Därmed har vi rört oss från centrala delen av landet till dess nordvästra hörn.
Den lugna vattenspegeln, den lilla ön med sin barockkyrka, de magnifika bergslandskapen runtom och slottet Blejski grad uppe på en lodrät klippa ser ut som ett sceneri från en Walt Disney-film, men är alldeles på riktigt.
Turismen har ökat markant runt Blejsko jezero och klokt nog är myndigheterna noga med att inte överexploatera området. Nybyggnationer vid stränderna är förbjudna, liksom motorbåtar. Vill man besöka den lilla ön i mitten av sjön erbjuds i stället roddbåtar som kallas pletna, vilka rors av män som sägs tillhöra familjer som varit pletna-roddare i generationer.
Men det är inte allt. Frågar man slovenerna själva anser de att det finns en ännu vackrare sjö precis bakom hörnet. Sjön Bohinjsko jezer ligger mer isolerat uppe i bergen och är omgiven av landets kanske mest traditionella byar.
Det är en fröjd att åka bil i Slovenien. Landet är intensivt grönt. Kullarna, skogen, bergen och de små byarna med sina kyrkor dominerar landskapet. Överallt syns traditionella fähus med vedtravar och de speciella hässjor, ställningar för att torka hö, som kallas kozolec. Bakom var och varannan krök öppnar sig vykortslika panoraman. Skogarna är kända för att vara rika på björn och hjort.
Från Blejsko jezero och Bohinjsko jezero är det ett stenkast till Kranjska Gora, skidorten i Juliska alperna nära gränsen till Italien och Österrike. En bit upp i bergen kommer sjön Jezero Jasna som en överraskning. Den har smaragdgrönt vatten, kritvita stränder och även en strandbar, omringat av höga spetsiga bergstoppar. Sjön ser faktiskt ut som en liten tropisk badort mitt i alplandskapet.
Ständigt passerar cyklister och vandrare på väg mot högre höjder, så är även vi, nämligen till Vrsicpasset på 1 600 meters höjd. Där möts vi av mäktiga vyer över Triglavski narodni park, Sloveniens främsta nationalpark.
På andra sidan bergspasset följer dalar med floder i turkosa toner. Floden Soca är den mest kända och ett givet resmål för de som gillar forsränning.
Soca-dalen mynnar ut i den plötsligt uppdykande vinregionen Goriska Brd, som både smakar och ser ut som Italien. Små borgar ligger på toppen av gröna kullar räfflade av vinodlingar. Faktum är att Italien ligger så nära att vi åker in i landet vid ett tillfälle, då rakaste vägen löper över gränsen.
Jag passar på att hälsa på den karismatiske vinmakaren Ales Kristancic som gör de berömda Movia-vinerna. Under vår vinprovning presenterar han ett vin med orden:
– Vin är liv som vi hejdat på flaska. När vi häller upp det fortsätter livet. Så skål!
Strax söderut väntar byn Lipica. Från det anrika stuteriet Lipica härstammar de världsberömda vita lipizzaner-hästarna. I 400 år har man avlat fram dessa påtagligt lugna och vänliga hästar som används av Spanska ridskolan i Wien. Att närma sig dessa fridfulla djur, besöka originalstallet från 1600-talet och ta en tur ut bland väglösa kullar i en vagn dragen av två lipizzaner blir en oförglömlig eftermiddag.
Ytterligare en kort bilfärd och jag är framme vid Sloveniens korta men intressanta kust mot Medelhavet. Portoroz är landets enda riktiga badort med hotell, nattklubbar och restauranger. Dock är det grannstaden Piran alldeles intill som är Sloveniens finaste resmål vid havet. Läget på en smal utskjutande udde ger Piran ett speciellt utseende. Staden myllrar av intressant renässansarkitektur, främst från den venetianska tiden, och har gott om kaféer med italiensk glass och italienskt kaffe. En del av stadsmurarna står kvar uppe på en höjd vilket ger oslagbara utsikter över staden.
Vänder man inåt landet från Piran och tar en annan väg kommer man snart till den berömda Postojnagrottan. En imponerande grotta som kräver en hisnande tågfärd på två kilometer för att nå in till de mäktigaste grottsalarna, där det ibland ges konserter för tusentals åskådare.
Bara fem kilometer från Postojna ligger den unika borgen Predjama. Det är en helt intakt medeltida borg som står vid ingången till en enorm grotta. Borgens invånare kunde i nödfall fly in i grottan och undkomma genom hemliga utgångar långt ovanför borgen. De kunde också hämta in förnödenheter genom de hemliga gångarna om de var belägrade.
Ytterligare ett par mil norrut mitt i Sloveniens gröna hjärta Idrija ligger herrgårdshotellet Kendov Dvorec med anor från 1377. Kendov Dvorec är ett gott exempel på de fantastiska hotell Slovenien har här och var. Miljöerna och standarden håller suverän nivå. Kocken Franci Pivk ansvarar för matsedeln och baserar sin mat på de stolta traditionerna från Idrija, med råvaror som forell från floderna och vildsvin från skogen.
Matälskare brukar ibland säga att landets största hemlighet är utvecklingen av den slovenska gastronomin. I restaurangguiden Guide Michelin rekommenderas hela 58 slovenska restauranger varav nio belönade med stjärnor. Ana Ros Stojan fick tre stjärnor för sin krog Hisa Franko i Kobarid.
En liknande resa har de slovenska vinerna gjort. På flera håll i landet produceras numera viner i absolut toppklass – men det stannar inte där.
– Det har hänt oerhört mycket, säger sommelieren Gregor Kosmac på Kendov Dvorec entusiastiskt.
– Förr odlade alla internationella druvor här. Det var enbart välkända druvor som chardonnay, merlot och cabernet sauvignon. Vinerna eftersträvande att smaka så lika förebilderna som möjligt.
Sedan hände något, menar Gregor Kosmac. Lokala vinmakare började undersöka historiska vingårdar där nästan utdöda druvor fortfarande växte och prövade dessa.
– Därför har vi nu viner ute i kommersiell produktion som görs på druvor som ranina, klarnica, zelena och zametovka som har massor av egen karaktär.
När vi motvilligt lämnar den bortskämda tillvaron på Kendov Dvorec och åker vidare dröjer det inte länge förrän vi stöter på nästa sevärdhet – den lilla staden Skofja Loka. Slovenien är fullt av bedårande småstäder. Kamnik, Brezice, Celje, Kamnik och Radovljica är alla rara och historiskt intressanta. Men ska man bara se en enda småstad borde det kanske vara Skofja Loka, där den historiska kärnan är välbevarad och husen har fasadmålningar från flera århundraden.
Slutligen är det dags att lämna Slovenien, det lilla landet med så många höjdpunkter nära varandra. Ändå har jag knappt berört östra halvan av Slovenien, med sina kloster och historiska spa-hotell. Det får bli nästa gång.
Här hittar du våra resereportage.
