Sally Bauer – pionjären som trotsade vågor och fördomar

– På många sätt gick hon i fronten för kvinnlig idrott, och blev en förebild. Vilket gör mig stolt, säger Sally Bauers i dag 79-årige son Carl-Axel.

– Det var så klart inget som jag tänkte på när jag var yngre, utan något som jag förstod med åren.

Historien om pionjären och långdistanssimmaren Sally Bauer, som föddes 1908 och växte upp i Helsingborg, började egentligen med att hon ville vara som sina tre äldre systrar. I och med att de simmade ville hon också göra det.

– Eftersom hon var yngst i barnaskaran var det nog hennes ursprungliga inspiration, säger Carl-Axel Bauer.

Tidigt visade det sig att det där med att simma var Sally Bauers grej.

– Hon var i högsta grad en talangfull simmare, och även om det med rätta har varit fokus på hennes långsimningar är det värt att påpeka att hon under en period hade alla svenska rekord från 200 meter och uppåt, säger Carl-Axel Bauer.

– Så hon var väldigt duktig i bansimning också, och tog flera SM-medaljer.

Men Sally Bauer hade större drömmar än svenska rekord och medaljer. Hon ville ut på öppet vatten för att bryta ny mark, och utmana sig själv. Något hon sedan gjorde gång på gång.

Första gången som Sally Bauer blev omtalad i större sammanhang var när hon 1931, som 23-åring, simmade två gånger över Öresund. Först mellan Helsingborg och Helsingör, och senare samma år mellan Dragör och Limhamn i Malmö.

– När hon simmade mellan Helsingborg och Helsingör hade hon sällskap av två av sina systrar. I och med att det bara är en fyra kilometer lång sträcka kanske det inte låter som något speciellt, men eftersom sundet är strömt var det en rejäl utmaning, berättar Carl-Axel Bauer.

– På simningen mellan Dragör och Limhamn vet jag att det också var med några män, och att hon slog den bästa mannen med fem minuter, fortsätter han och skrattar gott.

Några år senare simmade hon bland annat den 30 kilometer långa sträckan mellan Grisslehamn och Västerskären i Ålands västra havsband.

Den simningen blev verklighet efter att Sally Bauer enligt en artikel i DN från den 12 augusti 1938 ”uttryckt en önskan att under DN:s arrangemang få försöka sig på en simning över Ålands hav”. Något som DN var positiva till.

Trots att förutsättningarna var tuffa klarade hon det på 13 timmar och sex minuter.

Efter loppet intervjuades hon av Sven Jerring som frågade: ”Hur känns det i knävecken, fröken Bauer, efter tretton timmar i vattnet?”

Sally Bauer snabba, humoristiska men också lite bitska svar var: ”Det känns ingenting alls, för jag använder inte knäna när jag simmar.”

Även om Ålandssimningen väckte uppmärksamhet var det dock vad som hände i augusti 1939 som gjorde henne till ett stort namn även utanför Sveriges gränser.

Ända sedan amerikanskan Gertrude Ederle 1926 simmat de 28 kilometerna över Engelska kanalen hade Sally Bauer drömt om att göra detsamma.

När hon äntligen fick chansen 1939 – tack vare sponsring av bland annat ett nöjesfält, ett bananföretag och en tidning – var det i ett oroligt Europa som förberedde sig för krig.

Äventyret i det 14-gradiga vattnet tog drygt 15 timmar, men trots tuffa strömmar lyckades hon ta sig i mål. Sally Bauer blev därmed den andra kvinnan någonsin som klarat det.

I en radiointervju efteråt sa hon: ”Det var en enorm känsla. Jag var så lycklig att det inte går att beskriva.”

Bara några dagar efter målgången bröt andra världskriget ut, och vattnet i kanalen fylldes med minor.

Tolv år senare gjorde Sally Bauer om bedriften. Då var hon i medelåldern, och inte alls lika vältränad som första gången. Men det där med att anta utmaningar drev henne under hela hennes liv.

”Det var någon som var dum nog att tvivla på mig, och då tänkte jag att de vet inte vem Sally Bauer är”, sa hon i en radiointervju som förklaring till varför hon gjorde det en andra gång.

Första gången hade hon simmat från Frankrike till England. Den andra vände hon på det, och gick i mål på en snabbare tid än hon hade haft 1939.

Mellan de båda gångerna hade Sally Bauer blivit mamma.

Hon och sonen Carl-Axel bodde i Malmö tillsammans med en av Sallys systrar och dennes make i Malmö som inte hade några egna barn.

– Så jag hade turen att bli bortskämd av tre personer, säger Carl-Axel Bauer.

När mamma Sally gav sig i väg till England var sonen kvar hemma i Malmö.

– Det är klart att jag inte riktigt förstod storheten i det då, säger Carl-Axel Bauer.

– Men jag minns att när hon kom hem så belägrades huset mer eller mindre av journalister, och för mig var det väldigt spännande att se en bandspelare, fortsätter han med ett skratt.

Inspirerade din mamma dig till att också börja tävlingssimma?

– Hon lärde mig så klart att simma, och jag tog alla möjliga simmärken. Jag började också så nätt att tävlingssimma, men jag tyckte inte det var så himla kul och då ville Sally inte vara påstridig.

Åren gick och Sally Bauers tid för utmanande äventyr i vatten runt om i världen nådde en slutpunkt. Däremot fanns reslusten fortfarande kvar, och under 1980- och 90-talet reste hon en hel del.

Hon bodde länge kvar i Malmö, men när hon var 75 år flyttade hon till Lund för att vara nära Carl-Axel och hans familj som hade flyttat dit.

– Hon var en en väldigt fin supporter av mig och min familj och hon var alltid väldigt intresserad av vad vi gjorde, säger han.

2001 avled Sally Bauer, en dryg månad före sin 93-årsdag.

– Hon slutade aldrig att vara nyfiken, utan hängde med i det som hände. Hon var en begåvad kvinna med stor integritet som inte var rädd att uttrycka sin åsikt, säger Carl-Axel Bauer.

I Helsingborg finns redan en skola som bär hennes namn, Sally Bauerskolan, och 85 år efter den första simningen över Engelska kanalen har hon nu också hedrats med ett eget simmärke.

För några veckor sedan berättade simförbundet att de inrättat ”Sallyprovet”.

Det är det enda simmärket som har som krav att det tas utomhus och på öppet vatten. För att få märket ska man klara av att doppa huvudet under ytan och sedan simma 200 meter, varav 50 på rygg.

I mitten av november är det också Sverigepremiär för Frida Kempffs långfilm ”Den svenska torpeden”, som är baserad på Sally Bauers liv.

Huvudrollen spelas av Josefin Neldén, och filmen kommer att ha världspremiär på den prestigefulla filmfestivalen i Toronto i september.

– Både jag och mina barn tycker det är fint att mamma respektive farmor lyfts fram på det här sättet, säger Carl-Axel Bauer.

Läs mer om simning här.