Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Helvete vilken Åsnehype det är”, konstaterar seriefiguren Rocky i en pratbubbla hösten 2003, efter den norska journalisten Åsne Seierstads framgångar med boken ”Bokhandlaren i Kabul”. De orden hade lika gärna kunnat uttalas förra året då hon gjorde succé med reportageboken ”Ofred. Ryssland inifrån”. Eller precis just nu, för att beskriva årets bästa Sommarprogram.
Möjligen blir det norskt i överkant när hon går på ski med Jens Stoltenberg, men bara att hon sommarpratar på norska borde få alla oss som blir upprymda av tanken på den nordiska språkgemenskapen – vi är många, vi är starka – att jubla. Kanske är lösningen på SR:s problem med uttömda Sommarvärdsreserver och svenska folkets problem med att förstå sina grannar en och samma. Vidga urvalet till hela Skandinavien – det skulle både höja kvaliteten och banka in lite välbehövlig norska och danska i skallen på oss.
Hon berättar rakt, osentimentalt och mycket drabbande, både om kriget och om den ryska vardagen då och nu
Men det fina i Seierstads kråksång är förstås inte att hon pratar norska. Det är att hon är en stor journalist, och som sådan inte bara sitter på väldiga förråd av kunskap och personliga erfarenheter utan också behärskar den oändligt svåra konsten att berätta om dem på ett enkelt sätt.
Vi får följa hennes journalistblivande, precis som man kan vänta sig av ett Sommarprat, men Seierstads egen historia blir bara en liten röd tråd som löper genom den stora berättelsen om Ryssland efter 1989. Hon besöker landet första gången 1990, och bosätter sig sedan där, nästan av en slump. Hennes oförvägenhet är häpnadsväckande, och gör att hon under det första Tjetjenienkriget lyckas tjata sig in på ett ryskt militärflyg och plötsligt blir krigskorrespondent, 24 år gammal.
Hon berättar rakt, osentimentalt och mycket drabbande, både om kriget och om den ryska vardagen då och nu. Att hon var bland de första att plugga ”statsvetenskap” vid Moskvas universitet – tidigare hette ämnet kort och gott ”marxism-leninism” – och att pappan i hennes värdfamilj i desperation betalade 500 dollar för en kurs i ”ekonomi och astrologi” återkallar effektivt det ryska 90-talet, de skamlösa rånarnas tid.
Många år och en invasion av Ukraina senare återvänder Seierstad till landet och tecknar en levande men mörk bild av den ryska folksjälen anno 2026. Man lämnas inte med särskilt mycket hopp. Men desto kraftigare Åsnehajp.
Läs fler Sommarkommentarer:
Johannes Hagman: Jag hade gärna hört maskörerna skvallra om Hollywood
Wilma Sjögren: Svårt att inte bli berörd när Pelle Larsson berättar om sin tunga tid
