Samuelssons förändring: ”Går in i pricken” från nytt håll – vad betyder det?

Fjolårets siffror talade sitt tydliga språk.

Sebastian Samuelsson behövde göra något för att höja sin låga träffprocent (78%) i det stående skyttet.

När de individuella loppen nu drar igång i OS-skidskyttet i Italien är det visserligen efter ett svagt genrep i världscupen och en total skyttekollaps i premiären i mixedstafett.

I tisdagens distanslopp måste den svenska skidskyttestjärnan visas att mardrömsserien från i söndags inte satt sig på självförtroendet. Samtidigt, sett till hela säsongen, ljuger inte statistiken.

– Ståskyttet har ju blivit bättre, sade Samuelsson till DN före OS.

– Jag tror absolut att det här är en bidragande orsak.

”Det här” är sättet som den snart 29-årige svensken, som gör sitt tredje OS, går in i pricken på.

Det är ett uttryck som ofta hörs i intervjuer på skidskyttearenorna.

Skidskytte är sporten där små detaljer kan vara skillnaden mellan medalj och fiasko: hur man kastar på sig geväret efter skyttet, hur mycket man skruvar på siktet, farten fram till mattan.

Mest centralt är givetvis att träffa rätt – trots skakande ben, nerver och hårda vindar.

Målet är den svarta pricken på skjuttavlan 50 meter bort.

Vid stående skytte utgörs träffytan av hela pricken, 11,5 centimeter i diameter. Vid liggande skytte bara den centrala delen, 4,5 centimeter i diameter.

Skidskytten bör med fördel ”gå in i pricken”, det vill säga närma sig det perfekta läget i siktet, från samma håll varje gång.

– När man börjar sikta så kan man vara väldigt långt ifrån pricken, förklarar Sebastian Samuelsson.

– Det handlar om att hitta pricken på något sätt.

I liggskyttet styr andningen på mattan de flesta skidskyttar till att gå in i pricken underifrån.

I ståskyttet kan de dock ta sig an utmaningen från olika håll.

– Du lyckas ju aldrig hålla riktigt still i stående. Så du måste skjuta i en rörelse. Då vill jag ha den rörelsen så liten som möjligt. Och så vill jag att det ska vara i en rytm. Om du går in från samma håll hela tiden så blir det en vana, säger Samuelsson.

Han har tidigare alltid kommit ovanifrån i stående. Under försäsongen lade han om tekniken och tänket, och väljer nu att gå från höger till vänster.

– Man kan tycka att det låter konstigt, men det gör ganska stor skillnad om du rör kroppen åt vänster eller åt höger. Så i regel bestämmer man sig för ett håll, att ”det är åt det här hållet som jag går in.” Och så finns det väl för- och nackdelar med de olika sätten.

När han förr om åren har gått in i pricken ovanifrån har det funnits risk för att han ”fastnat”, fortsätter han, att han inte har vågat röra pipan så mycket som krävs och då bommat högt.

– Eller tvärtom att rörelsen blir för snabb och så bommar man för lågt. Så det gäller någonstans att hitta vilken rörelse som är lättast att kontrollera.

Han fortsätter:

– Sen måste man tänka på vinden, om det blåser sidled kanske det är lättare att antingen följa med eller gå emot vinden. I stället för att försöka gå ovanifrån och så slår vinden dig i sidan hela tiden.

– Sen försöker jag ligga på lite mer också, ha en lite bättre rytm. Ofta när jag har skjutit stå har jag stått och siktat väldigt mycket, som att alla skott skulle vara ett förstaskott. Nu försöker jag använda rytmen lite mer.

Förändringen har höjt hans träffprocent i stående skyttet från de 78 procenten förra vintern till 84 i januari, men nu 81 under OS.

Samtidigt är den 13-faldige mästerskapsmedaljören inte sen att erkänna att det ibland bara kan vara känslan av att ha förändrat något som ger utdelning, en slags placeboeffekt.

– Jo, men det är klart. Men med det ståskytte som jag hade förra säsongen så ville jag ju känna att jag försöker göra någonting åt det. Hade jag varit väldigt bra så hade jag inte förändrat det.

Sveriges huvudtränare Johannes Lukas håller med. Samtidigt är det farligt att göra för många förändringar inför ett OS-år, säger han:

– Jag ser det som en trygghet att man har ett koncept som fungerar. Sen kan man göra små ändringar, men det får inte bli för många detaljer som ändrar sig hela tiden. Det kan ge en osäkerhet.

Samuelssons förändring är egentligen ganska liten, menar han själv.

Men att gå in i pricken från sidan har också risker, säger Johannes Lukas rent generellt:

– Om man till exempel går från höger in i en prick måste man tänka på – ifall du inte får till det bra – att det finns risk att du ”går igenom” pricken.

– Så det är lite olika hur de aktiva gör, också hur de andas in och ut. Men över huvudtaget gäller det att göra ett bra stopp i pricken, verkligen vara noga med att sikta ordentligt och sen göra en bra avfyrning.

Damstjärnan Hanna Öberg slog igenom i samma OS som Sebastian Samuelsson (2018).

Hon tillhör de skidskyttar som faktiskt inte har en fast princip. I stående kan hon gå in i pricken från olika håll.

– För mig är det nog inte så viktigt. Där vill jag mer att det ska smälla när jag är på väg in i pricken, säger Öberg.

– Jag har ibland hamnat lite i att jag gärna vill hålla still och trycka av när jag är mitt i, men många gånger kan man inte det. Det kanske blåser lite, du är belastad, har mer rörelse. Att då kunna skjuta med mycket rörelse, när du är på väg in i pricken, är viktigt. För skjuter du när du är i pricken om du har för mycket rörelse, då kommer det att vara för sent. Då har du hunnit gå ur den innan du har tryckt av.