Bakgrunden är den allt mer akuta situationen på Kanarieöarna, där antalet afrikanska båtmigranter skjutit i höjden i år. De nyanlända, som kommer främst från Guinea, Senegal och Elfenbenskusten, anstränger lokala resurser och den kanariska regeringen mäktar knappt ge migranterna service. Särskilt på öarna Hierro och Lanzarote är kommunerna i uppror och kräver hjälp från Madrid med att sörja för de 20 000 migranter som anlänt hittills i år.
Så gott som inga migranter skickas tillbaka till sina hemländer, eftersom premiärminister Pedro Sánchez socialistparti regerar med stöd av flera helhjärtat migrationsvänliga partier. Sánchez och det största oppositionspartiet, konservativa Partido Popular, enades i våras om att legalisera en halv miljon invandrare. Inom ramen för den överenskommelsen ska migranterna fördelas lika över alla Spaniens regioner.
Men i januari utverkade den landsflyktige Puigdemont ett löfte från Sánchez att låta Katalonien få hela ansvaret för sin migrationspolitik, utan inblandning från Madrid. Om inte Sánchez håller detta löfte, varnar nu Puigdemont, kan han inte längre räkna med Junts stöd i kongressen. I höstas, då 6 000 migranter flyttades från Kanarieöarna till andra regioner, fick Katalonien ansvaret för en tredjedel av dem. Det räcker, säger Puigdemont nu.
De katalanska separatisterna var intill nyligen anhängare av fri invandring, men folkmeningen skiftar hastigt i regionen. Puigdemont slog i fjol om och blev öppet migrationsfientlig. Hans viktigaste motståndare, separatistiska ERC, har också börjat ompröva sin ståndpunkt. Under de katalanska valen i maj kom Aliança Catalana, ett nytt migrationsfientligt separatistparti, in i det regionala parlamentet.
Situationen är ännu ett exempel på Puigdemonts extraordinära inflytande över spansk politik. Socialistkoalitionen kan inte lagstifta om någonting utan att först kohandla med ett parti som har blott 7 av kongressens 350 mandat.
