”Våra två ledord i år är folkbildning och livsglädje. Låt oss inte glömma att glädjas åt allt fantastiskt och bli lyckliga av att skratta”, kommenterar Sommar i P1:s mångåriga programchef Bibi Rödöö årets uppställning.
Det är väl i den andra kategorin – livsglädjefacket – som årets lilla skräll får placeras. Jag syftar på att poddaren, författaren och regissören Sigge Eklund debuterar som Sommarvärd, efter att under två decennier ha pikat direktören för det hela.
Det började med 2003. Rödöö pratade då stolt om att Mustafa Cans känslofyllda Sommarprogram hade fått Sveriges Radios växel att krascha. Den unge bloggaren Sigge Eklund ringde upp SR, bad att få bli kopplade till Sommarredaktionen och pumpade Bibi Rödöö på detaljerad teknisk information om hur växelkraschen hade gått till. De insinuanta frågorna uppskattades inte. Beefen var ett faktum.
Sigge Eklund har därefter, framför allt i sin egen podd med Alex Schulman, fortsatt att driva med Rödöö, bland annat genom att härma henne med snipig överklasstämma. Småelakt, men ganska rolig lyssning.
Men nu är stridsyxan alltså nedgrävd, åtminstone offentligt. Huruvida det är något att glädjas och skratta åt låter jag vara osagt. I övrigt föreställer jag mig att komikerna Hampus Nessvold och Johanna Nordström – och möjligen även influeraren Vivi Wallin som visar upp ett ”ofiltrerat mammaliv” på Instagram – förväntas stå för skrattretningarna. Att så kommer att ske är dock inte alls säkert. Även dokumenterat roliga personer brukar i Sommarvärdskapet se en chans att berätta rörande och naket om en personlig resa genom mörkret – sjukdomen, förlusten, flykten eller skilsmässan – till ljuset på andra sidan.
Detta program kan bli en form- och innehållsmässigt förvirrande, men ack så välbehövlig, paus i det annars ofta överdrivet tillrättalagda och tillgängliga Sommarpratsflödet
För folkbildningen i årets repertoar står huvudsakligen veteranerna för. Hit hör bland andra tungviktare som Carl Bildt, Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, journalisten Lasse Berg, den 96-årige (!) världsdirigenten Herbert Blomstedt, Sveriges Rysslandsambassadör Karin Olofsdotter och dramatikern Suzanne Osten. Jag kommer att lyssna, fast måste medge att jag saknar fler yngre, eller åtminstone medelålders, namn att sälla till denna illustra och kultiverade skara.
En annan trend som verkar hålla i sig år efter år på Sommarredaktionen är att bereda plats åt personer som det gångna året intervjuats, omskrivit och publicerat sig i snart sagt alla rikstäckande medier, inte minst i denna tidning. Här kan nämnas författargullgossen Andrev Walden, akademi- och ekonomigullgossen Lars Strannegård och försvarsgullgossen (och DN-bojkottaren) Joakim Paasikivi.
Det är på många sätt rimligt. Att dessa tre mediegunstlingar förvaltat sina respektive talanger med precision, bidragit till de mest brännande offentliga samtalen och arbetat osedvanligt hårt kan ingen förneka. Frågan är bara om de hunnit samla på sig nya berättelser och kunskaper att bjuda radiolyssnarna på eller om de kommer att nyttja Sommarvärdskapet som en återvinningscentral eller en arena för ett ärevarv. Risken finns.
Personligen ser jag mest fram mot två namn. Dels sexologen och jungianen Malena Ivarsson, som tillsammans med Samanda Ekman gör den sant bildande och vansinnigt underhållande podden ”Till sängs”, och som lovar att ägna sitt Sommarprogram åt ”healing, en mittlivskris och den sista orgasmen”.
Dels poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson, mer känd som akronymen UKON. Han har annonserat att han kommer att prata om något så kryptiskt som ”första gången, enda gången och sista gången”. Detta program kan bli en form- och innehållsmässigt förvirrande, men ack så välbehövlig, paus i det annars ofta överdrivet tillrättalagda och tillgängliga Sommarpratsflödet.
Läs mer om Sommar i P1 och fler texter av Sandra Stiskalo.
