Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
De vittrade blod.
Keir Starmer kom beväpnad med tidslinjer. Han skulle förklara hur det gick till när Jeffrey Epstein-vännen Peter Mandelson blev Storbritanniens ambassadör i USA trots att han inte godkändes i säkerhetsprövningen.
– Jag vet att många parlamentsledamöter kommer att finna dessa fakta otroliga, inledde han sitt anförande i underhuset på måndagseftermiddagen.
Gapskratt utbröt. Det ebbade ut efter någon minut och tillsägelser från talmannen, men bubblade upp igen flera gånger under premiärministerns sårade försvarstal. Bakom honom satt hans Labourkollegor med begravningsminer och ignorerade det hånfulla flabbet på andra sidan mittgången.
Den brittiska kammaren är en mycket ohyfsad plats. Spydigheterna är institutionaliserade sedan sekler.
Starmer bad om ursäkt till Epsteins offer för att han utsett Peter Mandelson till Washington-ambassadör. Fast det var en ursäkt som egentligen bara var en halvursäkt eftersom den följdes av ett ”men”.
Så är det ofta när Keir Starmer ska lägga korten på bordet. Följdfrågorna är fler än svaren.
Inför ledamöterna i underhuset förklarade han att säkerhetsprövningen av mannen som medierna gillar att kalla mörkrets furste gjordes efter ambassadörsutnämningen och att han, som premiärminister, inte informerades om det negativa resultatet. Starmer kallade det häpnadsväckande och oacceptabelt.
– Jag vill vara tydlig med att om jag hade vetat att Mandelson inte klarat granskningen, skulle jag inte ha utsett honom till ambassadör, försäkrade han.
Problemet är bara att ingenting blev tydligare av det. Så är det ofta när Keir Starmer ska lägga korten på bordet. Följdfrågorna är fler än svaren. Om han nu tyckte att det var så viktigt att Mandelson fick grönt ljus i säkerhetsprövningen, varför inväntade han då inte den? Och vadå ”inte informerades”, han hade väl kunnat begära att få resultatet?
Starmer liknar alltmer en missnöjd och otursförföljd tågpassagerare. Det är onekligen en udda roll att ikläda sig som premiärminister.
Frågorna blev inte färre när Olly Robbins, utrikesdepartementets kabinettssekreterare som fick sparken förra veckan, i en utfrågning på tisdagsförmiddagen släppte bomben att regeringsdepartementet hade föreslagit att man skulle avstå från säkerhetsprövningen helt och hållet och att Downing Street bara ville få iväg Mandelson till Washington.
Oppositionen hävdar att Starmer har vilselett parlamentet. Att han under covid brukade anklaga sin ärkefiende Boris Johnson för samma sak är en mörk ironi.
I maj hålls lokalval runt om i Storbritannien. Labourpartiets medlemmar sitter nog gärna still i båten till dess, men förtroendet för Keir Starmer som ledare sjunker dag för dag.
Läs mer:
Han kallas ”Mörkrets furste” – vem är Peter Mandelson?
