Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Keir Starmer visste förstås vad dokumenten innehöll, ändå måste offentliggörandet ha blivit något av en besvikelse.
På tisdagseftermiddagen släppte den brittiska regeringen den första delen av de så kallade Mandelsonfilerna. Det handlar om e-post och dokument om hur Peter Mandelson blev Storbritanniens ambassadör i Washington.
När det i september i fjol blev känt att vänskapen mellan honom och den amerikanske affärsmannen Jeffrey Epstein bestod långt efter att Epstein dömts för att ha köpt sex av en 14-årig flicka, fick han sparken. Av de Epsteinfiler som det amerikanska justitiedepartementet publicerade i januari framgår att männen varit mycket förtrogna och att Mandelson under sin tid som näringsminister delade konfidentiell regeringsinformation med sin ”bäste vän”.
Avslöjandet har legat som en skugga över premiärministern Keir Starmer som pepprats med frågor om vad han egentligen visste om Epsteinrelationen innan han utnämnde Mandelson till USA-ambassadör. Inte mycket, har han hävdat.
– Mandelson ljög upprepade gånger för mitt team när han blev tillfrågad om sin relation med Epstein, före och under tiden som ambassadör (…) Jag skulle inte ha utsett honom om jag visste då vad jag vet nu, sade Starmer i en utfrågning i underhuset i februari.
Mandelsons minnesbild är en helt annan. Han har sagt att han inte fick några frågor alls om Epstein under gransknings- och anställningsintervjuerna och därmed inte farit med osanning.
Efter påtryckningar från oppositionen har regeringen nu offentliggjort dokument om Peter Mandelsons rekordkorta tid som ambassadör. I dessa kan man bland annat läsa att han ville introducera Jeffrey Epstein för den före detta premiärministern Tony Blair.
Filerna visar även hur krävande och kaxig han var när han fick sparken.
”Det är av största vikt att jag lämnar USA och anländer till Storbritannien med maximal värdighet och minimal mediepåverkan, vilket jag tror är till fördel för alla inblandade, inte minst eftersom jag fortfarande är krontjänare och förväntar mig att bli behandlad därefter”, skrev han i ett mejl till utrikesdepartementets HR-avdelning.
Han begärde också ett avgångsvederlag på 6,75 miljoner svenska kronor och talade om att stämma regeringen i arbetsdomstol.
I filerna finns inga dokument som styrker Starmers påstående att Peter Mandelson ljög eller ens fick frågor om Epstein under rekryteringsprocessen. Det bådar inte gott för premiärministern.
Det gör inte heller den granskningsrapport som överlämnades till regeringen före utnämningen och som slog fast att Mandelson varit nära vän med Epstein och bott hemma hos honom medan han satt i fängelse, och att detta riskerade att skada hans rykte.
Keir Starmer blev med andra ord varnad.
Än så länge har bara 147 av flera tusen sidor offentliggjorts, men dessa rentvår honom inte det minsta. Snarare tvärtom. Mandelsonfilerna stärker misstankarna om att den till synes så präktige premiärministern kanske ändå inte har något vidare omdöme.
Lögndebatten lär i alla fall fortsätta.
Läs mer:
Sandra Stiskalo: Det luktar landsförräderi när prinsars huvuden rullar
Han kallas ”Mörkrets furste” – vem är Peter Mandelson?
