Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta. I Londons parker har ekorrar fångats på film med färgglada vejpar mellan framtassarna.
Storbritannien är ett land där över 60 miljoner människor fortfarande ställer ut sina sopor på gatan, där all återvinning slängs i en och samma behållare och där inte en enda tomburk eller glasflaska pantas. Med ojämna mellanrum kommer nyheter om groteska sopberg som vuxit fram under mystiska omständigheter på den engelska landsbygden och hotar att förgifta vattendrag.
Varje vecka slängs flera miljoner elektroniska cigaretter, vejpar, i Storbritannien. Många hamnar i papperskorgar, andra på gatan och i rabatter. Att sötsugna ekorrar – lockade av fruktiga dofter och smaker – skulle upptäcka, börja gnaga eller suga på dem var bara en tidsfråga.
Ingen lägger skulden på djuren, men vejp-scenerna har ändå rört upp starka och blandade känslor inför dem.
De gnagare som setts vejpa hör nämligen till arten gråekorre. Deras närvaro i Storbritannien speglar landets historia.
I det viktorianska England fanns ett utbrett intresse för djur och natur, i synnerhet för exotiska arter som blev ett slags statussymboler. I den andan började adelsmän och magnater i slutet av 1800-talet att importera gråekorrar från Amerika för att pryda sina gods och privata parker med dem.
Det borde de inte ha gjort. De grå amerikanska ekorrarna, dubbelt så stora som de inhemska röda ekorrarna med tofsprydda öron, visade sig ha en formidabel förmåga att anpassa sig till sitt nya habitat. De förökade sig i en rasande takt och spred virus som de röda ekorrarna saknade skydd mot. I dag betecknas gråekorren som en invasiv art i Europa och kan i Storbritannien vara på väg att helt tränga ut de röda ekorrarna.
Kampen för de senare går hela vägen upp till självaste kung Charles, som har bekostat ett forskningsprojekt för massterilisering av invasiva gråekorrar.
Tills dess att det blir verklighet regerar de i Londons parker. De är precis överallt och är allt annat än blyga. De kallas för Marmite-djur, efter det brittiska salta och klibbiga smörgåspålägget som det är närmast omöjligt att hysa ljumma känslor inför.
Många barn tycker att gråekorrarnas oräddhet är förtjusande – de äter gärna rätt ur handen och vissa låter sig även klappas. Andra menar att de är vulgära och rent av hotfulla. Inte bara när det vankas picknick och de närmar sig i grupp, utan också var för sig.
En kvinna i Skottland berättar för BBC att hon under flera månader terroriserades av en ensam gnagare som tog sig in i hennes hus om natten, åt upp hennes hunds mat och bet sönder husgeråd till en kostnad motsvarande 380 000 svenska kronor.
I en walesisk ort låste folk in sig i sina hus efter att en ekorre attackerat och bitit 18 personer blodiga. ”Psykopat”, kallades ekorren av en invånare.
Skräp har alltid hört till den brittiska gatubilden. Nu har det adderat ytterligare ett lager till den redan laddade ekorrdebatten. Sedan 2025 är försäljning av engångsvejpar förbjudet i landet, men det verkar inte hindra att de slängs bort i stora mängder.
När ekorrarna, för den söta smakens skull, gnager på dem får de i sig mikroplaster. Det finns även en risk att de blir nikotinförgiftade, varnar biologer. Fallen med djur som nikotinförgiftas av vejpar blir allt fler, men hittills har det framför allt rört sig om husdjur.
Det finns inga bevis för att gråekorrar har förgiftats eller blivit beroende av nikotin. Men i sociala medier bubblar kommentarsfälten förstås av skadeglädje. Låt de invasiva psykopaterna röka ihjäl sig!
Det är sent på jorden.
Sandra Stiskalo: De är tokiga i musfångaren på Downing Street
