Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Det är en udda affärsmodell för en statschef.

Sedan Donald Trump omvaldes till USA:s president har han kasserat in hundratals miljoner kronor från amerikanska mediebolag. I november i fjol gick ABC news med på att betala 165 miljoner kronor mot att Trump lade ner en stämningsansökan mot kanalen. Ungefär lika mycket gick förlikningen med CBS News på.

Nu har han globaliserat intäktsmodellen.

I en serie artiklar avslöjade den brittiska tidningen The Telegraph hur BBC i en dokumentär som sändes en vecka före det amerikanska valet klippt samman två olika delar av det tal som Donald Trump höll dagen då Kapitolium stormades. BBC har bett om ursäkt för fulklippet och både generaldirektören och chefen för BBC News har avgått.

Det räcker inte för Trump. För en dryg vecka sedan lämnade han in en stämningsansökan där han kräver det brittiska public servicebolaget på 10 miljarder dollar, motsvarande cirka 93 miljarder kronor.

För att få igenom det måste han visa att programmet vållat honom ekonomisk skada och att klippet förvanskades med uppsåt. Att han lyckas är inte troligt.

Fast det spelar på sätt och vis ingen roll. För BBC:s del är stämningen en katastrof oavsett. Och vilken väg man än väljer kommer den att kosta skjortan. Antingen i form av en förnedrande förlikning eller i form av en kostsam rättsprocess där Trumps advokater kommer att begära ut varenda intern mejltråd i jakt på tänkbara bevis.

Utifrån dessa kommer man sedan att måla upp en allt annat än smickrande bild. ”BBC har en lång historia av att lura publiken med sin rapportering om president Trump, allt till förmån för den egna vänsterpolitiska agendan.” sade en talesperson för presidentens juridiska team efter att stämningsansökan lämnats in.

Många britter håller med om det. Däribland den före detta premiärministern Liz Truss som nyligen kallade BBC för fejk news.

Men det finns också många som inte gör det.

Över 50 procent av britterna har fortfarande högt förtroende för BBC, som nyhetsförmedlare, folkbildare och kulturskapare. Att Storbritanniens premiärminister Keir Starmer tiger när Donald Trump avfärdar hela public service-bolaget som tendentiöst och kräver att licensavgifter förs över till honom plågar dem.

De vill för en gång skull se lite ryggrad. En ryggrad av det slag som Hugh Grant uppvisar i ”Love Actually”.

Liksom i Sverige sänds den romantiska julfilmen från 2003 under december månad på alla Storbritanniens tv-kanaler. Grant spelar landets premiärminister som får besök av en oljig amerikansk president som tar vad han vill ha och tafsar på en sekreterare.

Uppfylld av ett plötsligt civilkurage sätter premiärministern under en presskonferens ner foten och kallar den amerikanska presidenten för ”en mobbare som bara svarar på styrka”.

Men att Keir Starmer rakryggat skulle stå upp för BBC och säga vad han faktiskt tycker om Trumps skrämseltaktik och stämningar är ungefär lika troligt som att Hugh Grant blir Storbritanniens nästa premiärminister. Genom kungliga inbjudningar, påkostade statsbesök och tal om gemensamma familjevärderingar har Starmer visat att han är mycket mån om den amerikanska presidentens gunst.

Under sina år på Downing Street kallades Tony Blair ofta för ”Bushs knähund”. Liknande öknamn har inte klistrats på den sittande premiärministern. Möjligen är det bara en tidsfråga.

Läs mer:

Sandra Stiskalo: Trump är inte det största hotet mot BBC

Sandra Stiskalo: Sällan har Donald Trump gett ett soligare intryck

Share.
Exit mobile version