21 november, 15:47. Artikeln har tillfogats rättelser.
– Att få ligga här och bara lyssna och tänka till – det är viktigt, eftersom folk slutat lyssna på varandra, säger Sandra Weil.
Hon vilar på en bädd av staplade ryamattor och tittar upp i taket på molnformade skärmar. De visar ett abstrakt videoverk, med bilder och musik som för tankarna till behagliga drömmar. Verket, som fyller hela salen, är skapat av den schweiziska konstnären Pipilotti Rist och har tidigare visats i konsthallen Magasin III i Stockholm. Nu lockar det nyfikna studenter till Accelerator, konsthallen på Stockholms universitet.
I januari i fjol drabbades Magasin III:s lokaler i Frihamnen av en vattenskada under ett renoveringsarbete, och museet beslutade sig för att säga upp hyreskontraktet och avveckla utställningsverksamheten. Inga konstverk skadades, och samlingen, som byggts upp under 40 år och består av runt 1200 föremål, finns kvar. Den rymmer verk av konstnärer som Annika von Hausswolff, Gunnel Wåhlstrand, Jockum Nordström och Karin Mamma Andersson.
Nu tar konstkuratorn Sandra Weil över som chef för samlingen efter att David Neuman, som var med och startade konsthallen 1987, gått i pension.
– När Magasin III öppnade såg konstlandskapet helt annorlunda ut i Stockholm, och det fyllde ett tomrum. Nu är klimatet och världen annorlunda – och behoven också. Demokratin är hotad på så många platser, och eftersom jag är en aktivistisk person vill jag använda konst och kultur för att integrera människor, bygga broar och verka för fred, säger Sandra Weil.
Att öppna museet Magasin III i nya lokaler är inte aktuellt, och som ny i rollen undersöker hon just nu var verken i samlingen kan göra mest nytta. Planen är att de ska kunna visas i exempelvis skolor och andra lättillgängliga miljöer, så att de når nya generationer, svenskar med invandrarbakgrund och fler än de klassiska konstgalleribesökarna. Sandra Weil pekar på det polariserade samhället, där sociala medier skapar åsiktskorridorer och där vi lätt fjärmar oss från de som tycker olika än oss. Hon vill erbjuda en motvikt.
– Konstens uppgift är att ge en plats för reflektion. Där finns det inte något rätt eller fel och man tvingas inte ha konkreta svar. Det är en plats som visar hur vi kan leva tillsammans, oavsett religion, säger hon, där vi sitter på var sin museipall mitt i utställningen.
Konsthallen Accelerator ägs av universitet, men grundades tillsammans med – och får stöd av Magasin III och en familjestiftelse skapad av Sandra Weils far, finansmannen Robert Weil, som använder en del av sin stora förmögenhet för att stötta demokrati- och kulturprojekt som Judiska teatern och Berättarministeriet i Stockholm. Sandra Weil är född i Sverige, med förfäder som flydde Hitlers regim i Tyskland.
– Att vara på flykt är en del av min familjs erfarenheter, och därför identifierar jag mig med utanförskapet. Det är därför jag hela tiden försöker lyfta de rösterna, och det ger mig energi att möta människor och jobba med de här frågorna. Det är där jag hittar hoppet.
Hon är bosatt i Tel Aviv i Israel, och tar nu också över ansvaret för Magasins III:s filial, ett konstmuseum och en bokhandel i området Jaffa, som är känt för sitt rika kulturliv. Profilen är tydlig. Utställningarna inkluderar både palestinska och israeliska konstnärer, hållningen är regimkritisk och man tar inte emot några statliga stöd.
För två år sedan var Sandra Weil med och kurerade utställningen ”By the same sea – how to make peace with art” på en skola när ramadan, påsken och den judiska högtiden pesach inföll samtidigt. Konstnärerna var alla israeliska medborgare, men med olika religioner och etniciteter. Sedan 7 oktober-attackerna har hon upplevt att judar och palestinier i Israel, som är verksamma inom konst och kultur, kommit varandra närmre.
– Vi har förstått vikten av att hålla ihop och skapa relationer. Vi är alla extremt mycket emot nuvarande regering och känner att kriget inte får fortgå. Vi vill förändra, och då kan man inte bara sitta på rumpan och vänta på att det vänder. Man måste vara aktiv.
Läs mer om konst
