De har blivit trygghetsnarkomaner! utbrister en väninna om sina nyvuxna barn. Stabilitet framför vilda planer är ett tecken i tiden, tror hon.

Bortsett från att några andra unga människor jag vet inte längtar ett dugg efter svenssonliv kan det ligga något i vad hon säger. När världsskeppet gungar vill man hålla sig i relingen.

Fast – handen på hjärtat – är det inte okristligt tråkigt? Kan man inte försöka hålla balansen i stället? Eller i vart fall inte ge upp tillvarons vardagsedge?

Ibland tillkommer dramatiken ofrivilligt, som när marginalerna mellan långfärdsbuss, lokalbuss och färja är små, i synnerhet med hänsyn till fredagstrafiken på E4:an söderut och ett oljespill i höjd med Trosa.

De mörka utsikterna ljusnar något efter Linköping tack vare en chaufför som pressar hastighetsbegränsningarna – men så svänger vi av för att plocka upp en passagerare i Ödeshög. Klart hon ska med, jag är en godhjärtad människa, om än nu med hjärtklappning (samma muskel).

Missar man bussen från Galgen, där den sista offentliga avrättningen ägde rum samma år som DN sjösattes, missar man båten. Kvällen är redan sen och kolsvart. Vi hinner med sju sekunder tillgodo.

Till vardagsedge räknas även andra sorters chansningar, som att cykla trots att lyset är paj (lagvidrigt, rekommenderas ej), som att äta mat så långt efter bästföredatum man vågar (undvik skaldjur), som att åka hemifrån utan nycklar och lämna olåst.

Men man måste inte välja, för det går att kombinera säkerhetstänk med spänning. I den geopolitiska sjögången har de som har gott om pengar att investera börjat fundera över dollarns framtid som trygg valutahamn.

I Financial Times kan man läsa vad som påminner om en runa över dollarn, The Guardian skriver om vissa ädelmetallers renässans och i chattforum diskuteras det bästa sättet att gömma guld. Gräver man ned det bör det täckas med jord och skrot som kan lura en metalldetektor. Ett annat förslag är att placera guldet inne i en kalkon, alternativt en tom brysselkålspåse, och lägga i frysen. Det gäller bara att minnas var man gjort av sin skatt.

Se där verklig edge: att lyckas behålla en hemlighet helt för sig själv utan att den försvinner likt en dröm i gryningen, när stormen lagt sig.

Läs fler kåserier, till exempel Sanna om några saker att försöka komma ihåg när vårljuset blivit skarpt.

Share.
Exit mobile version