Det bästa med december är vintersolståndet, det infaller om sjutton dagar. Det näst bästa är lucia. Luce är italienska för ljus. Mörker är sällan farligt, men inte heller så mysigt som det ofta påstås. Det blir samma överdos varje år.
Jag har en känsla av att debatten om tidsomställningen egentligen handlar om mängden uthärdlig-svärta-per-dygn, men jag kan upplysa om att kontrollen över jordens lutning – man kan kalla den axelmakten – än så länge inte ligger i våra händer.
Jag tycker att vi ska fortsätta byta och jag har massor av argument. Varning nu, för de som känner mig vet att jag är bra på att argumentera. Att solsystemet definitivt inte bryr sig om hur klockans visare riktas vid ett givet ögonblick är bara ett.
Det är också skönt att få en oförtjänt sovmorgon i oktober, bara så där. Inga luncher är förstås gratis, men att betala tillbaka när fåglarna ändå kvittrar är en smäll man kan ta.
Sömnforskarna säger att det vore mer hälsosamt att ha permanent normaltid, alltså vintertid, än sommartid, eftersom det bättre skulle ta vara på förmiddagsljuset och våra stackars biologiska kroppar vill ha dagsljus – men opinionsundersökningar visar samtidigt att de flesta i Sverige föredrar ständig sommartid om de måste välja. Kompromiss? Behåll båda!
Ja, jag vet att risken för hjärtinfarkt ökar lite grand dagarna efter omställningen i mars. Men en del av ökningen kan, enligt forskarna, bero på ren måndagsstress, och de flesta av de 1,5 miljarder människor som ställer om klockan grejar det.
Jag ifrågasätter vidare hur många som verkligen lider av att den där timmen skyfflas hit eller dit. Om folk mådde skräp skulle de väl sluta åka på semester också, av rädsla för slippa må dåligt. Minsta tur till Finland, Grekland, Turkiet, Storbritannien – för att inte tala om USA eller Thailand – betyder klockomställning. Ja, jag fattar att en pint i ösregnet, en cocktail i solnedgången eller en vodka på färjan är bättre smörjmedel mot jetlag än en vardag, men ändå.
Om vi hade sommartid året runt skulle solen under 70 dagar aldrig gå upp före klockan nio i Sveriges huvudstad. Det är om inte annat dålig reklam för Stockholm. Och med normaltid året runt skulle vi förlora sommarkvällarna. Det vore katastrof.
Läs fler kåserier, till exempel Sanna om var man egentligen ska ställa allt som vi förväntas bunkra för att ha i nödfall.
