En av sommarkvällarna med utsikt över Vättern väntar vi en stund med middagen för att hinna smälta en mojito med hemodlad mynta som en av gästerna tagit med sig. Kanske bidrar den – myntan alltså – till det lättsamma pratet runt bordet, så där som det kan vara om sommaren med folk man tycker om, hur har ni haft det sedan sist? En omöjlig fråga, ett år är långt och ändå känns det som i går.

Någon nämner en vinst på ohemula 250 miljoner som gått till någon människa i södra Sverige och det leder osökt in samtalet på temat ”vad skulle du göra om du var riktigt rik?”

Tänk att man fortfarande kan ha sådana samtal. Vad skulle ni köpa? Skulle ni fortsätta jobba? Skulle ni flytta eller bo kvar?

En säger att hon skulle köpa några par skor. Hon är miljömedveten och allt det där men skulle ändå så himla gärna vilja ha fint på fötterna. Några att byta mellan. En annan säger att hon skulle investera i andras klipska idéer, att det vore inspirerande.

Över ett glas cava som andra gäster tagit med, som förevändning för att få testa de fina snittar på salta tunnbrödschips med vitmögelost och torkade jordgubbar, ett slags geléhallon de luxe – ja, gelégubbar – som ska vara särskilt goda till bubbel (ja, kombon fungerar), snirklar sig det drömska samtalet fram. Det känns nästan ovant att det inte handlar om Relationer eller om Den Apokalyptiska Värld Vi Lever I eller om Den Internationella Politiken.

Det är nästan lite som … förr. Vad vill du bli? Vilket är ditt drömland? Vad gör du med 250 miljoner? Köpa lagrad parmesan, inte bara ibland, alltid.

Man blir lyckligare av pengar, det är sedan gammalt, men noga taget bara en viss mängd pengar, det finns det forskning på (miljoner är ovanför den gränsen).

Vid Vättern har alla bidragit, vi dukar upp maten till slut och jag konstaterar något eftertänksamt att det är svårt att vinna stort när man inte ens spelar. Det enda jag spelar på ön är cykelbingo, men inte ens där tar jag hem minsta honungsburk. Insatsen blir en gåva till den lokala idrottsföreningen, det är gott så.

Solen sänker sig brinnande, utsikten mot väster är sådan att man kan följa rörelsen vecka för vecka, exakt var den försvinner, en vandring med början i norr. Det syns att över en månad har gått sedan midsommar.

Läs fler kåserier, till exempel Sanna om allt hon inte har gjort på semestern.

Share.
Exit mobile version