Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När organisationer, partier och nätverk framhåller sina ”familjekonservativa värderingar” betyder det nästan alltid en syn på könsroller där kvinnans roll som mor är central. De som arbetar för kvinnors reproduktiva hälsa har lärt sig att det bakom begrepp som ”naturlig familj”, ”tradition”, ”kristen grundsyn” och ”föräldrars rättigheter” ofta finns programpunkter som inkluderar minskad tillgång till preventivmedel och inskränkningar i sexualundervisningen, hbtq-rättigheter – och i rätten till abort.
En sådan organisation är den brasilianska Institute for Conservative Action, IAC som den SD-nära stiftelsen Hepatica vill stödja med biståndspengar. Ordförande i IAC är Heloísa Wolf Bolsonaro, svärdotter till den högerextreme ex-presidenten Jaír Bolsonaro, som just nu avtjänar ett långt fängelsestraff för korruption.
När Hepaticas generalsekreterare Stefan Dozzi får frågor om IAC:s inriktning och abortsyn svarar han DN:s reportrar att han ”inte läst att de skriver det någonstans”.
Så är det kanske. Men bakgrundskunskapen borde finnas, och den finns utan tvekan på biståndsmyndigheten Sida, som trots betänkligheter beviljat en utbetalning av 23 miljoner kronor till Hepatica. Beslutet ska nu ses över.
En inskränkt aborträtt är en del av paletten för nationalistiska rörelsers familjepolitik, världen över
Kvinnors rätt till reproduktiv hälsa har sedan 1990-talet utökats i ett stort antal länder, men det finns en ström i motsatt riktning. Där ingår begränsningar i aborträtten. Ofta motiveras det av en religiös övertygelse om befruktningen som det ögonblick då människovärdet blir till, ibland betonas demografi och låga födelsetal.
Inskränkningar i aborträtten är numera en del av paletten för nationalistiska rörelsers familjepolitik, världen över. Många av dem är välfinansierade: i dag slussas stora belopp till konservativa organisationer som motarbetar kvinnors rättigheter. Donationerna utgörs av en kombination av offentliga medel och privata pengar och är ofta svåra att spåra. I Europa är Ryssland den enskilt största uppbackaren av sådana initiativ, enligt den Brysselbaserade European Parliamentary Forum for Sexual & Reproductive Rights.
Också i Ryssland, styrt av Putins nationalistiska idéer, har aborträtten inskränkts. Just nu sker snabba förändringar på ockuperade områden i Ukraina, avslöjar Kyiv Independent. Där införs obligatoriska ultraljud för ofrivilligt gravida, och ”disciplinsamtal” med en ryskortodox präst. Läkare som utför aborter utsätts för byråkratiska hinder och hot.
Metoderna känns igen från abortförbudens USA, där den nationella aborträtten avskaffades 2022.
Restriktioner i aborträtten går hand i hand med försvagningen för den globala demokratin, som nu nått de lägsta nivåerna sedan 1970-talet, enligt en färsk rapport från demokratiforskningsinstitutet V-dem vid Göteborgs universitet.
I Sverige har aborträtten starkt stöd. För riksdagspartierna kan det dock finnas inte bara värderingsmässiga, utan också politiska skäl att undvika förslag om begränsningar. Det går i dagsläget knappast att locka väljare genom att öppet lyfta den frågan.
Utanför partipolitiken finns den negativa synen på rätten till abort i vissa konservativa organisationer och religiösa samfund. De framhåller ofta betydelsen av kärnfamiljen och äktenskapet, friheten, livet och traditionen.
Läs mer:
SD:s bistånd stöttar Bolsonaros abortmotståndare
Biståndsministern: ”Kan bli aktuellt att kräva tillbaka pengarna”
Trots ”extrema” risker – SD:s biståndsprojekt får 23 miljoner
