Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
”Är du ok?” undrar vänner och familj i Sverige efter en natt av attacker mot Kiev. Denna gång har de varit kraftfulla, med över 400 drönare och ett tjugotal missiler.
Bostadshus i alla stadsdelar träffas: människor dör, skadas, förlorar sina lägenheter. Den byggnad som skadas i närheten av där jag bor är inget hyreshus, utan ett företag som tillverkar militärindustriella komponenter. Artem har varit måltavla tidigare. Sedan en tid täcks den trasiga fasaden av en enorm bild av en kvinna och ett krigslandskap, den har likheter med Delacroix ”Friheten på barrikaderna” från 1830.
Smällen låter som en hård åskknall. Nu gapar ett stort hål i tegelväggen, mer än ett dygn senare täcks trottoaren mittemot fortfarande av glaskross från butikernas urblåsta skyltfönster.
Inte alla i kvarteren är bekväma med att använda tunnelbanestationen intill Artem som skyddsrum, men många söker sig ändå dit. De civila är mål i Rysslands krig mot Ukraina. Alla val innebär ett övervägande.
Jag svarar att jag mår bra, men slås av den oproportionerliga uppmärksamheten: Kiev må vara huvudstad och som sådan även en symbol, men på andra håll i landet sker attacker nästan varje natt och oftast på platser som har varken tunnelbana, skyddsrum eller luftvärn att tala om.
Ukraina angriper ryska oljehamnar och raffinaderier, säkerhetstjänsten och försvarsdepartementet pumpar ut information om framgångarna. Men på hemmaplan kämpar myndigheterna för att hålla infrastrukturen i gång för vanliga invånare, i Kiev pågår de schemalagda strömavbrotten just nu upp till åtta timmar per dygn. Det gäller att planera sin vardag.
Det är ändå görbart, än så länge. Österut pressas Ukraina betydligt mer akut. I Pokrovsk – en stad och järnvägsknut i Donetsk och den senaste ort som kommit att beteckna krigets förlopp – tycks motståndet vara på väg att helt malas ned.
Rysslands taktik går ut på att omringa och förstöra sina delmål, därefter göra det orimligt kostsamt för Ukraina att förse de soldater som är kvar med vad de behöver – som förnödenheter och avlösning. Det tycks fungera.
I regionen Zaporizjzja förlorar Ukraina sakta men säkert kontrollen, by för by. Man ger sig inte utan strid, men tvingas till slut ge sig av. Att kriget kostar liv också för Ryssland bryr sig Putin mindre om – synen på människoliv är bara en asymmetri i detta krig.
Medan 12 000 nordkoreaner enligt den ukrainska underrättelsetjänsten är på väg till Ryssland för att bygga drönare har Ukrainas försvar brist på allt. Luftvärn, ammunition, vapen och soldater, soldater, soldater.
Män under 25 är alltjämt undantagna från att kallas in, men anmärkningsvärt många lämnar nu också landet efter en lagändring som gör det möjligt för ynglingar upp till 23 år att resa ut.
Men Ukraina behöver resurser även för att klara den vanliga samhällsverksamheten. Utan nya lån och bidrag av EU och internationella valutafonden IMF måste Ukraina dra åt svångremmen i april, enligt beräkningar av Politico.
President Volodymyr Zelenskyj befinner sig därför på en ny turné för att be om mer hjälp, och förmå EU att bevilja ett jättelån på 140 miljarder euro för Ukrainas återuppbyggnad, pengar som i så fall ska tas från frysta, ryska tillgångar. Men Zelenskyj, svårt stukad av den korruptionsskandal som sedan i måndags skakar hans regering, står inför sin allvarligaste kris hittills, kan få svårt att övertyga också sina närmaste inom EU-kretsen om nya resurser.
Det är ukrainarna, medan de sveper en varm filt om sig inför ännu en natt i mörker, mycket väl medvetna om. De är inte imponerade. Zelenskyjs försvagade ställning går förstås inte heller Putin förbi – och Ryssland kommer med stor sannolikhet att dra nytta av den nya situationen, vid frontlinjerna och i informationskriget.
Även om jag innerligt uppskattar omtänksamma frågor, är detta troligen viktigare spår att följa för krigets räkning än när nästa sura drönarregn över huvudstaden kommer.
Läs mer:
Korruptionsskandalen stänker på Zelenskyj
Ryskt anfall på höghus i Kiev i natt – många skadade




