Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

President Volodymyr Zelenskyj har under de senaste veckorna rest världen runt i vad som liknar en sorts försäljningsturné – bland annat till Azerbajdzjan, Saudiarabien, Norge, Tyskland, Nederländerna och Italien. Varje stopp har resulterat i fördjupade försvarssamarbeten och/eller avtal om drönare.

Ytterligare ett tiotal länder uppges vara intresserade av det ukrainska erbjudandet. Det handlar om både ren vapenexport och utveckling av gemensam vapenproduktion för drönare, luftförsvar och elektronisk krigföring.

Just nu går kriget väl för Ukraina. I februari tog man tillbaka mer mark än man gjort på två år. Framgångarna har fortsatt, med attacker mot rysk energiinfrastruktur.

Ukraina marknadsför sig hårt som det land som kommit längst inom modern försvarsteknik. Samtidigt har Ryssland problem. Det är överlägset i förmågan att skala upp produktion, men har tappat takten på innovationssidan.

Ukraina är beroende av externt stöd för att besegra ryssarna, men Zelenskyj vet att ingen hjälp kan tas för given. Nu vill han förändra den bilden och visa att omvärlden behöver Ukraina.

I Europa har landet en unik konkurrensfördel: krigserfarenhet. Bara Ukraina har använt drönare under skarpa förhållanden. Försvaret är decentraliserat och flexibelt. Nya vapen testas i strid, utvärderas och förbättras – nu inom loppet av tre, fyra veckor. Nästa steg är drönarsystem helt integrerade med artificiell intelligens (AI).

Förmåga att skala upp är inte längre tillräcklig för att skapa övertag – allt handlar om teknikutveckling, förklarade Zelenskyjs stabschef, generalen Kyrylo Budanov när han talade på Kyiv Security Forum nyligen. Det imponerar på Ukrainas vänner. Analyserna var samstämmiga på konferensen, där internationella toppmilitärer, Nato-representanter, diplomater, politiker och experter, samt en britt av kunglig börd – prins Harry – samlades.

Ukrainas plats är i Europa, slog de fast, inte främst för att Ukraina behöver EU:s hjälp, utan för att Europas försvar blir starkare om det inkluderar Ukrainas förmågor.

– Ukrainas framtid är Europas framtid. Ukrainas framtid är i Europa, som Seán Clancy, ordföranden för Europeiska unionens militära kommitté, formulerade det.

Polens tidigare president Andrzej Duda drog applåder när han sade att Ukraina är värt tillträde till EU, och att det inte bara vore rättvist, utan strategiskt och nödvändigt.

Den uppfattningen är utbredd här. Hyllningarna av Ukrainas kapacitet och motståndskraft varvades med försäkringar om att Europa och Nato står bakom Ukraina.

Ukraina har en unik konkurrensfördel i Europa: krigserfarenhet.

Men när åsikterna är för lika bör man oftast akta sig. Ukraina släpps inte in i Nato inom överskådlig tid.

Splittringen i EU berördes knappt på konferensen. Ingen nämnde att stödet för att ge Ukraina snabbtillträde till unionen är lågt, av en rad skäl.

Vad USA:s nya roll betyder för Ukraina underskattades också. USA är inte längre Ukrainas vän. Vicepresident JD Vance har kallat beslutet om att avbryta det militära stödet för ett av Trumpadministrationens bästa. Sedan kriget i Iran startade befinner sig fredssamtalen i ett tomrum.

Ukraina visar anmärkningsvärd förmåga, men uthålligheten i kriget är nästan omöjlig att bedöma. Landets vinn-vinn-erbjudande – ”ni får vad vi har, om ni låter oss vara i era gäng” – är frestande enkel, men lite för bra för att vara sann.

Läs mer:

Spelet om den ryska oljan kommer att fortsätta

Fjärrstyrda robotar ersätter soldater i Ukrainas attacker

Share.
Exit mobile version