Greta Garbo var ständigt på flykt från fotografernas blixtar. Agnetha Fältskog gick under jorden i decennier. Malin Berggren är förvisso inte ett lika välkänt namn som de två eviga, svenska ikonerna. Men när Viaplay visar en ny dokumentär om Ace of Base är det hennes frånvaro som väcker nyfikenhet.

Rutinerade musik-tv-mannen Jens von Reis har samlat material sedan nittiotalet. Detta, i kombination med privata filmsnuttar och klipp från arkiven, gör den tre delar långa dokumentären ”All that she wants” till en rik genomlysning av den hittills minst berättade av svenska popexporthistorier. Man måste ha bott under en sten för att ha missat den mängd porträtt som i alla tänkbara format har gjorts om Abba. Per Gessle har aldrig sagt nej till att prata om Roxette. I juni visas en ny film om Avicii på Tribecafestivalen. Men trots femtio miljoner sålda skivor och en historisk Billboard-etta i ”The sign” har Ace of base alltså hittills inte riktigt skildrats. Delvis antagligen på grund av att en av medlemmarna flytt rampljuset, precis som Garbo och Fältskog före henne.

De började som ett hobbyprojekt i Göteborg på åttiotalet. Syskonen Jonas, Jenny och Malin Berggren startade tillsammans med kompisen Ulf Ekberg synthkvartetten Tech noir. Inspirerade av inte minst The KLF sökte de sig till okonventionella ljud och former. När de upptäckt den otippat slagkraftiga genrehybriden synthpop och reggae hade de redan börjat kalla sig Ace of Base och sikta mot topplistorna. En demokassett fastnade i producenten Denniz Pops bilstereo av en ren slump och ledde till ett samarbete som skulle resultera i en av den svenska pophistoriens största hittar någonsin: ”All that she wants”. Snart signerades ett lukrativt USA-kontrakt och den amerikanska utgåvan av albumet ”The sign” blev en av de mest säljande debutplattorna i alla tider.

Berättelsen är fantastisk, en Askungesaga med extra svärta adderad från Ekbergs sedermera avslöjade bakgrund i högerextrema miljöer. Den adresserar han inför von Reis kamera, med en pudel bestående av löst snack om ungdomlig dumhet. Precis som Jenny Berggren talar Ekberg genomgående engelska i dokumentären. Ett stilmässigt val som förstås har sin grund i det ännu stora internationella intresset för Ace of Base. Ur en svensk synvinkel framstår dock språkbarriären som något som naggar känslan av autenticitet i kanten. Det spelar ingen roll hur skickligt berättad historien är, hur djupt i arkiven von Reis dykt efter tidigare osett material, hur nära man får komma bandet i de privata klippen från taxibilar och limousiner från New York till Jakarta. Som tittare önskar man att Berggren och Ekberg hade pratat svenska.

Men framför allt önskar man sig att få veta mer om Malin Berggren. Sedan hon lämnade rampljuset har hon paradoxalt nog framträtt allt tydligare som den verkligt fascinerande medlemmen i bandet. De sista åren syntes hon endast i bakgrunden. Vid en synth under konserter, inklippt i bilden på omslaget. För fansen har hon under åren sedan dess blivit alltmer av en gåta. ”All that she wants” sprider inget nytt ljus över vad som hände med den blonda frontpersonen. Sånär som på ett kort brev uppläst av systern Jenny saknas den mystiskt försvunna Malin Berggren helt i dokumentären.

Upplevelsen av kliande nyfikenhet som hennes frånvaro väcker är dock intressant i sig. Den synliggör effektivt hur dysfunktionell relationen mellan popstjärna och publik ofta är. Likt en döende romans där den ena parten drar sig undan med resultatet att den andra bara älskar ännu mer är dragningskraften hos den ovilliga idolen omöjlig att stå emot.

Vi har sett det i mängder av exempel. När en älskad artist plötsligt lämnar rampljuset växer mytbildningen ofelbart. Det gällde förstås Greta Garbo och Agnetha Fältskog. Men också andra försvunna stjärnor som Meg White från The White Stripes, John Deacon från Queen, D’arcy Wretzky från The Smashing Pumpkins och Izzy Stradlin från Guns n’Roses som alla har blivit föremål för fansens fantasifulla teorier.

Och medan systern Jenny är den enda från Ace of Base som fortsätter att kämpa på i motvind, med en marginellt framgångsrik artistkarriär, så framträder den hemliga Malin Berggren alltmer som en klassisk popikon. Vill hon verkligen vara ifred? Det bästa hon kan göra då är – ironiskt nog – comeback.

”Ace of Base – All that she wants” har premiär den 1 maj på Viaplay och TV3.

Fyra Ace of Base-hittar på Billboard

”All that she wants”

36 veckor på listan. Högsta placering 2, 6 november 1993.

”The sign”

41 veckor på listan. Högsta placering 1, 12 mars 1994. Låg etta i sex veckor.

”Don’t turn around”

31 veckor på listan. Högsta placering 4, 18 juni 1994.

”Cruel summer”

20 veckor på listan. Högsta placering 10, 22 augusti 1998.

Share.
Exit mobile version