Hur gör man egentligen bra musikjournalistik? Sedan glansdagarna på nittiotalet har svenska mediehus famlat, ofta med nedskärningar av bevakningen som följd.

Den här sommaren har ett oväntat svar på frågan kommit från Glömminge på Öland. Där sitter rockbandet Avantgardets frontman Rasmus Arvidsson i sin källare och producerar musikradio som slår samtliga SR:s produktioner i genren på fingrarna.

Podcasten heter ”Inget här är byggt för oss” och i den tecknar den 37-årige Arvidsson inte bara konturerna av sitt eget liv, utan lyckas även dra upp linjerna för de många utmaningar som svenska musiker möter. I samtal med bland andra Erik Niva, Henrik Schyffert, Sarah Assbring (El Perro del Mar) och Jocke Åhlund diskuterar han ämnen som tech- och storbolagens monopolställning, de krympande turnémöjligheterna för alternativa akter, centreringen kring storstäderna och det tilltagande fokuset på solister på bekostnad av rockbandet som fenomen.

Konversationerna korsklipps med Avantgardets egen musik. Rör sig sömlöst mellan charmigt dödsnack om lätta teman som det småländska adjektivet ”le” och tunga frågor som försämringen av psykiatrin, Arvidssons eget missbruk, beroendevården och högergiren i svensk politik.

I den organiska glidningen mellan högt och lågt vävs till synes värdsliga ting som Avantgardets val av förstärkare skickligt samman med diskussionen om samhällsutvecklingen. Allt hör ihop.

Sådant är också svaret på varför musikjournalistik alls behövs i en tid där algoritmer styr vad som blir hört. Ett samhälle får den musik och de arbetsvillkor för musiker det förtjänar. Vi som arbetar med att berätta om musiken berättar därmed inte bara om toner och ord, utan också om den verklighet som vi delar.

”Inget här är byggt för oss” är ur den synvinkeln en hjälteinsats i en journalistisk genre som slåss för sin överlevnad. En podd som också är ett bildningsprojekt om mekanismerna bakom det som konsertpubliken får ta del av framför svenska scener i dag.

Må den spelas i alla hörlurar långt in i hösten.

Läs andra artiklar av Sara Martinsson

Share.
Exit mobile version