Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Utställning

”En konstnär träder fram”

Eva Klasson

Borås konstmuseum. Visas t o m 29/3

Eva Klasson visar upp kroppen som en okänd kontinent. I svartvita närbilder omvandlar hon sig själv till ett främmande landskap. Till fotografiska kullar och dalar, kontrastrika höjder och sänkor av veckad hud. Motiviska utsnitt svåra att identifiera och orientera sig i.

I en koncentrerad och omsorgsfull presentation på Borås konstmuseum visas nu några fotografier ur Klassons svit ”Le troisième angle”, samt exempel ur de efterföljande serierna ”Ombilic” och ”Parasites”. Även kontaktkartor, recensioner och vernissagekort ligger i prydliga montrar.

Under några år i slutet av 1970-talet fick hon ett stort genomslag med sin numera ikoniska bildsvit, som visas bland annat på Centre Pompidou och i Stockholm, när den ges ut som en exklusiv artist´s book.

Därefter slutade Klasson fotografera och drog sig undan från konstvärlden. Hennes bilder föll i glömska och återupptäcktes först efter millennieskiftet.

Klasson experimenterade med konstellationer av olika bilder. Hon kompletterade sina fotografier med enstaka ord skrivna på tunt rispapper, kombinerade dem med airbrush-teckningar, eller uppseendeväckande foton av flådda djurkadaver. Klasson försökte skildra kroppens in- och utsida, ville gestalta såväl smärtförnimmelser som matsmältningen. Extrem realism parad med inåtblickande fantasi. Mycket medvetet infångat genom kamerans närgående och objektiva blick – den tredje vinkeln.

Klassons kliniska uttryck befinner sig samtidigt långt ifrån den romantiska förgänglighet som exempelvis amerikanska Francesca Woodman arbetade med i sina fotografiska självporträtt från samma tid. Woodman gestaltar en värld stadd i förfall och en kropp på väg att uppslukas av tapeter och speglar – och som blev ett med stämningarna i rummet.

Hos Klasson är avståndet till kameran helt och hållet upplöst, på samma gång som en distans till världen är organiskt inlemmad i fotografiet. Kroppen är det enda rummet som existerar. Och så vårt betraktande av den.

Till utställningen i Borås har museet tagit fram kopior av fotografier tagna både före och efter ”Den tredje vinkeln”. Ambitiöst, och särskilt ett par tidiga fotografier av hur ljuset fyller övergivna rum utgör en lovande start, medan några sena närmast surrealistiskt förvridna kroppar just inte lägger till något.

”Le troisième angle” är och förblir Eva Klassons lika säregna som självklara bidrag till den svenska fotohistorien.

Läs mer: Banbrytande närbilder av den egna kroppen

Share.
Exit mobile version