Som ett vårtecken hörde jag en dam berätta att hon sett fyra små uggleungar på en gren.
Det lät som titeln på en schlager för hundra år sedan: ”Två små fåglar på en gren”. Jag har fortfarande grammofonskivan kvar.
Fyra uggleungar… för många stavelser för att bli en refräng.
Det får räcka med ett kåseri.
Uggleungarna förde tankarna till dragspelskungen Calle Jularbo. Han var snygg, spelade snyggt, skrev snyggt och hade en fenomenal förmåga att kopiera andras handstil.
På den tiden skrev hovmästaren kvällens krogmeny för hand. När Jularbo bodde på stadshotell gick han ner i matsalen och fick tag i menyn. I ett obevakat ögonblick lade han till ”Rökt uggla 8,75” med samma handstil som hovmästaren skrivit wienerschnitzel, rostbiff och rimmad lax.
Gästerna ögnade igenom matsedeln, hajade till och mumlade: ”Rökt uggla, hur kan det smaka, det måste jag prova…”
Så låter en av många anekdoter från musikvärlden.
Ett annat vårtecken är att Finland för vilket år i rad befunnits vara det lyckligaste landet. Hemligheten verkar bottna i att aldrig maxa något, att regelbundet bada bastu och att ha ett avspänt sätt att använda svordomar.
Mellovinnaren ”Bara bada bastu” blev också ett vårtecken. Men kom helt i skymundan av Kents återuppståndelse som inträffade just när deras ungdomsfans blivit redaktörer med spaltmeter, poddar och kanaler till sitt förfogande. Så ska en slipsten dras. Ändå verkar många måttligt roade av återkomsten. Otack är världens lön.
I tv svarade en finländare på frågan hur svenskar ska kunna bli lyckligare. Spela bättre hockey, trodde han. Det kunde också en svensk ha svarat.
På baksidan av ovan nämnda 78-varvare med två små fåglar finns en låt som gör rim av svaret på den eviga frågan: Lyckan finnes just där / varest kärleken alltid är.
Lägger ifrån mig den gamla grammofonskivan för att i fortsättningen lyssna på Kent, som jag faktiskt aldrig hört, så det kan vara på tiden.
Läs fler kåserier av Säverman, till exempel om hur många bubblor det krävs för att bubbla.
